Det här må vara det dummaste ni kommer läsa på länge men jag vill ändå ställa denna fråga då jag har funderat på den ett bra tag nu och vill bara få ut den ur mitt system.
Har ni någonsin tänkt på att det verkar helt acceptabelt i dagens svenska samhälle med att människor har sex med utomjordingar? Mass Effect är ett bra exempel, där kan man ligga med Quarians, Drells, turians, Asaris och Protheans, och ingen verkar bra sig eller ens upprörd över detta trots att man har samlag med andra arter än vår egen "Homo sapiens". Så tydligen är utomjordingar OK, men så fort man älskar med hundar, kossor eller hästar så är man en äcklig skurk och bör låsas in... Så vad krävs det för att vi ska tycka att det är OK att ha en mysig tid under täcket med de olika arterna som befinner sig på samma planet som oss.

Scenario #1: Om djuren kunde prata
Om man argumenterar att skillnaden mellan utomjordingarna i Mass Effect och djuren på vår planet är att utomjordingarna kan prata och ge deras samtycke för samlaget, så kan jag köpa det. Men tänk om djuren här också kunde prata, tänk om de kunde säga "låt oss göra det", hade det varit ok då? De är liksom med på det, vilket man vanligtvis aldrig kan vara säker på när man gör det med en hund såvida du inte vet vad "Voff voff voff" betyder.

Scenario #2: Om djuren var lika smarta som oss och vi kunde få barn med dem
Ett annat argument för varför det är OK med Mass effect utomjordingar medan inte med djuren är den stora skillnaden i intelligens. Men tänk om djuren var lika smarta som oss eller smartare. Tänk om de kunde bygga bilar, köra flygplan, bygga fungerande fusionkraftverk och resa till Mars. Tänk om vi också kunde göra barn med dem, typ en människa + varg = Varulv . Med andra ord, om djuren hade varit människor med ett annat utséende och ett annat språk men ändå tillhört vår art, hade det varit OK då?

Scenario #3: Om vi blev förvandlades till djur
Tänk om Magica de Hex eller Dumbledore förvandlade oss till t.ex. hundar, alltså vi har fortfarande minnen från våra människorliv samt samma intelligens, men bara en annan kropp. Skulle det vara acceptabelt då? jag menar tekniskt sett så gör vi det med en varelse från samma art som ser ut som oss, bara att vi är smartare än den.

Scenario #4: Vår älskade blev ett djur
Tänk om Saruman förvandlade den personen som vi var mest kär i av alla i hela världen till en hund, den hunden skulle som ovanstående scenariot ha kvar sitt människominne samt människointelligens. Skulle det verkligen räknas som om man gjorde det då med en hund eller som om man gjorde det med sin älskning (som inte hade rakat sig på ett tag)?

Mitt svar är: 1) NEJ 2) NEJ 3) NEJ 4) NEJ. Hur skulle du svara?

Såg idag Fruitvale Station, hade inga förväntningar, visste enbart att den hade fått många priser av några filmfestivaler. Jag tror att det var bäst så, alltså att inte veta något om filmen, det överraskande momentet gjorde en bra film ännu bättre.

Jag älskade verkligen Michael B. Jordan som Oscar Grant, han gjorde en strålande insats, ska ta och se senare filmen chronicle, enbart för att han är en av huvudkaraktärerna. Yup, honom vill jag definitivt se mer av.

Fan alltså, vill bara avsluta jag kan inte sluta tänka på filmen, den har liksom varit värsta balsamet för min själ!
P.s: Jag tycker att ni borde se filmen

Finns ingen sport som jag älskar mer än basket, bara att utöva den sporten ger min kropp oändligt med lycka, men nu börjar denna lycka inte kännas som en tillräcklig motivation för att jag ska orka fortsätta.

Jag började spela för 4 år sedan, senare än alla i mitt lag med flera år. Jag fick jobba häcken av mig för att komma ikapp mina lagkamrater rent skillsmässigt, de hade sjumilastövlar och jag var tvungen att komma i kapp de med vanliga dödliga skor, inte lätt. Att jag var kortast i laget hjälpte mig inte, särskilt när längden har en så stor betydelse i basket, en lång person behöver i allmänhet ha mycket mindre skicklighet för att vara bra på basket än en kort. Jag kan med mina tio fingrar räkna hur många i NBA:s historia som har varit lika långa eller kortare än mig.

Ännu en sak som är till min nackdel är att jag saknar basket eller överhuvudtaget sportintresserade föräldrar, medan alla andra i laget har föräldrar som själv har spelat basket förrut. Föräldrarna har skolat sina barn i sporten, de går på deras matcher, ger dem tips, tränar dem etc. Det kanske låter lite fjantigt men föräldrarnas basketintresse har faktiskt en stor påverkan på hur man utvecklas, dock kan det vara svårt att beskriva riktigt hur. Alla i mitt lag går i NIU där man under skoltid tränas av A-lagets assisterande coach 3 gånger i veckan, förutom jag, eftersom mina föräldrar ville att jag skulle satsa på skolan...

Trots att jag hade oddsen emot mig, så gav jag inte upp. Jag slet så hårt att t.om. bina skulle blivit avundsjuka om de såg hur mycket jag kämpade för att bli lika bra som mina lagkamrater. 4 år senare så började mitt hårda arbete äntligen löna sig, mina minuter utanför bänken ökade och ökade och bara för ett litet tag sen så hamnade jag i startfemman. Min tränare sms:ade mig och berättade att han var imponerad över min utveckling och undrade om jag ville börja träna med B-laget istället, och jag väldigt överraskad och glad över detta sms men svarade bara med att jag skulle återkomma eftersom jag inte visste om jag var redo för B-laget än.

Veckan efter sms:et så brakade helvetet loss, helt plötsligt började mina höfter göra ont, mina knä sved mer än vanligt och mina andningsvårigheter poppade upp oftare och oftare, och nu kan jag ge högst 3-5 kvalités träningar per vecka istället för 10-12 som förrut. Varje träning känns jobbigare och jobbigare och jag blir långsammare och långsammare och jag har börjat fråga mig själv om det är värt mödan. Hela min "basketkarriär" har gått ut på att jag har haft "Ivars" och "Sandys" blåsande i mitt ansikite och jag börjar fundera på om jag har fått en vindpust för mycket på mig och om det är dags nu att ställa skorna på hyllan och gå vidare med mitt liv.

Har skapat ett team som jag tror är oslagbart och jag skulle vilja testa denna hypotes med er GR medlemmar som försökskaniner. Om ni inte är rädda för att förlora stenhårt så adda min FC: 1882-0122-9082 skriv sedan eran FC så kan vi mötas och jag kan dela ut flamberat samt välkryddat stryk!

Just going to test how the sweet taste of victory tastes like, when I crush your ass!

Hur gör man att bilden som man lägger upp i bloggen går att trycka på så att man skickas iväg till en ny hemsida? (lol, den meningen)

Jag skulle även vilja veta hur man fixar så att länken jag skriver på bloggen visas som en valfri text som jag har valt och inte länken (2x lol på denna mening)

The best way to find yourself is to lose yourself in the service of others.
-Mahatma Gandhi