Medlems- och redaktionsbloggar. Dagsfärska nyheter, tunga artiklar, intervjuer, personliga bloggar, intressanta forumdiskussioner och rättvisa recensioner. Gamereactor är Sveriges största speltidning- och spelcommunity Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy

Svenska
Lemmy Kilmister avliden

Lemmy Kilmister avliden

This post is tagged as: Motörhead, Lemmy Kilmister

Att vara en av rock- och metalvärldens absolut största ikoner, inspirationskällor och kreatörer genom alla tider bör i generaliseringens mått mätta innebära komplicerat pretentiösa agendor, pompa och ståt, fjäder och fjun.

Men så var inte riktigt fallet med Lemmy. Han har inte byggt upp sig själv med hjälp av ritningar från en välplanerad image. Hans legendariska image är uppbyggd efter Lemmy själv.

Efter alla otaliga dokumentärer, intervjuer, live-klipp och artiklar jag under min livstid borrat ner anletet i kan jag, utan att överhuvudtaget känna Mr. Speed, med största självförtroende konstatera att denna människa var en makalöst äkta individ på alla sätt och vis. Enkel, rak och förbluffande ärlig i sin till synes dekadenta existens.

Men Lemmy ville aldrig leva för evigt. Han ville bara leva, på egna villkor, efter egna regler. Man kan tycka att det är hur jävla sorgligt som helst att han snittade en flaska JD om dagen, kedjerökte sina Marlboro från morgon till kväll och levde helt ensam i sin blygsamma lägenhet i änglarnas stad bara för att under sin ledighet gå ner en trappa och stampa rätt in på den lokala puben. Bara för att knappa lite på spelmaskinen.

Hur dekadent det än må låta var Lemmy aldrig blyg med sitt val av livsstil, tvärtom. Han pratade ofta om hur livets oskrivna regler inte tilltalade honom. Det behöver inte vara svårare än så, antar jag. Det i sig förtjänar respekt, hur svårt det må vara för gemene man att greppa.

Och med Kilmisters erkänt brutala livsstil kom även frågor om slutet. Om han nu inte kolade vippen för 40 år sedan, lär han därför överleva oss alla? Någon annan förklaring kan ju inte existera, eller?

Men idag lät Motörhead rapportera det hjärtekrossande och trots allt totalchockerande bekräftandet av Lemmy Kilmisters död. Enligt rapporter möttes frontmannen och basisten 26 december av beskedet att en oerhört aggressiv typ av cancer upptäckts. Han avled tre dagar senare.

Lemmy, du är och kommer alltid förbli musikvärldens totalitära rockstjärna. Du har lämnat efter dig ett tidlöst och fullkomligt odödligt arv av kreationer som dåtidens, nutidens och framtidens aktörer stolt erkänner är anledningen till att de ens plockade upp en bas eller började med musik överhuvudtaget. Det finns ingen snabbare, ingen högre, ingen större. Det kommer aldrig finnas.

Ain't a hope in hell / Nothin' gonna bring us down / The way we fly / Five miles off the ground

HQ
Purfärsk vinylskörd #5

Purfärsk vinylskörd #5

This post is tagged as: Musik, Vinyl, David Bowie, Dire Straits, Pink Floyd

I den brutalt tuffa väntan på Fallout 4 får jag aktivera mig själv med diverse tidsfördriv. Den lokala skivbutiken har under sen eftermiddag varit min räddning så fortsätter helt enkelt sysselsättningen genom att blogga om mina tre införskaffade vinylfynd.

David Bowie - Tonight (1984) Lyssna
Jag är i ärlighetens namn inte alls ett fan av Bowies dans-disco-poppiga 80-talskris, men hittar man "Tonight" i exemplariskt skick för en tjugolapp får man helt enkelt ge med sig. Om inte annat för plattans läckra skivomslag. Tur att Iggy Pops "Neighborhood Threat" finns representerad i alla fall, som faktiskt är en genuint bra låt. Till och med som klibbig dansdänga.

Pink Floyd - Wish You Were Here (1975) Lyssna
Fann även en ganska kasst bevarad begagnad-version av denna tidlöst mästerliga Floyd-klassiker. Jag äger inte plattan sedan tidigare så slog till trots det dåliga skicket. Nu återstår bara att finna de absolut tidigaste plattorna.

Dire Straits - Making Movies (1980) Lyssna
Aldrig varit superentusiastisk över Dire Straits, men äger trots detta både "Brothers in Arms" och "Communiqé". Så varför inte fylla på samlingen ytterligare? Det funkar ju åtminstone att dra igång lite sliskig gubbrock när man har äldrebesök. Satsar på att kamma hem släktpoäng på det sättet.

Purfärsk vinylskörd #4

Purfärsk vinylskörd #4

This post is tagged as: Vinyl, Musik, Living Colour, Depeche Mode, Sodom

Den fjärde installationen i min fortgående bloggserie representeras av tre stycken sanna 80-talsklassiker. Samtliga från helt olika delar av musikhistorien.

Sodom - Agent Orange (1989) Lyssna
Albumet som nålade fast den teutoniska thrash-metallen på kartan. Fick tag på en re-release från 2010 innehållandes massa härliga bonusspår och annat roligt krimskrams. Otroligt kul att nu även ha möjligheten att sätta upp Andreas Marschalls ikoniska skivomslag i hyllan. En av favoriterna, utan tvekan.

Depeche Mode - Music for the Masses (1987) Lyssna
Jag har haft turen att växa upp med föräldrar från två olika genregrupperingar. Morsan var punkare och goth-fantast medan farsan avgudade Kraftwerk och Depeche Mode. Något som givetvis gjort ett enormt avtryck på mig. Sistnämndas 87-platta "Music for the Masses" är makalöst dunkelvackert mörk och nördig och en skiva jag aldrig någonsin lär tröttna på.

Living Colour - Vivid (1988) Lyssna
Med dunder och brak släppte "one hit wonder"-gänget Living Colour debuten "Vivid", och trots att just "Cult of Personality" är en fantastisk låt på alla sätt och vis får man inte glömma albumets andra guldkorn. När Living Colour kopplar in funk-kabeln svänger det något brutalt. Liksom, lyssna bara på "Which Way to America?" eller "Funny Vibe".

Purfärsk vinylskörd #3

Purfärsk vinylskörd #3

This post is tagged as: Vinyl, Musik, Black Sabbath, Paradise Lost, Talking Heads

Har härmed fyllt ut min vinylsamling med en del nytt och en del klassiker. Det är en väldigt speciell känsla att rota bland second hand-backarna, dra upp en nästan orörd upplaga av ett väldigt speciellt album och därefter betala mindre än en frukostfralla hos Espresso House.

Paradise Lost - The Plague Within (2015) Lyssna
Ett av årets hittills bästa album kändes som en självklarhet att äga på formatet. Paradise Lost blandar en balanserad dos av deras mörka 90-talssound med nya, fräscha element. Resultatet är en råbarkat gotisk kavalkad av klampande trummor, koncentrerad tyngd och Nick Holmes åskmullrande helvetesstämma.

Black Sabbath - Sabbath Bloody Sabbath (1973) Lyssna
Albumet som på riktigt fick dåvarande svårflörtade kritiker inse att något väldigt stort var på gång. Bandets självbetitlade debut är min personliga favorit men jagas hack i häl av 1973 års "Sabbath Bloody Sabbath". Ozzy är i absolut toppform och riffen är lika tunga som de är förvånansvärt melodiösa. Hittade vinylen i nästintill toppskick bland begagnatbackarna hos min lokala skivbutik.

Talking Heads - True Stories (1986) Lyssna
Nej, det är ingen "Fear of Music", "Talking Heads 77" eller "Remain in Light". Efter att ha etablerat sig med nämnda alster kan det inte vara särskilt enkelt att under det sena 80-talet släppa en lika intrycksfull och gastkramande uppföljare. Men "True Stories" är trots detta en eminent samling läckra låtar med sann Talking Heads-stämpel. Väl värd de 20 kronor jag betalade för vinylen.

Purfärsk vinylskörd #2

Purfärsk vinylskörd #2

This post is tagged as: Electric Wizard, Ordos, Vinyl, Musik

Jag saknar de utbredda musikbloggarna som en gång i tiden huserade här på sidan, så jag tänkte helt enkelt försöka bidra lite med det jag själv eftertraktat ett bra tag nu.

Vinyler är en massiv hobby hos undertecknad, därför drar jag igång en återkommande bloggföljetong av nyligen införskaffade fynd och o-fynd av formatet ifråga.

Var en runda på Rundgång här i Malmö för några dagar sedan och fick där tag i följande plattor:

Electric Wizard - Time to Die (2014) Lyssna
Ett av förra årets absolut tyngsta släpp och en skiva jag sedan länge trånat efter att få trycka in bland samlingen. Electric Wizard är ett praktexempel på band som aldrig lämnar en besviken och verkar ha "perfektat" allt vad doom metal heter. Pionjärer och en fortsatt inspirationskälla. Kul att versionen jag hittade dessutom var av det limiterade slaget.

Ordos - Ordos (2015) Lyssna
Uppsala-gänget Ordos släppte tidigare i år sin självbetitlade debut, en platta som här hemma spelats flitigt via Spotify. Nypressen var även förvånansvärt billig. Gillar du ösig och skitig stoner-/sludge-/heavy metal är Ordos profilen definierad.