Och så äntligen har vi chansen att få smaka lite på vad Foo Fighters arbetat på sedan "Wasting Light". Bandet släppte för bara 20 minuter sedan låten "Something from Nothing" och jag har sedan dess hunnit lyssna igenom skiten 3 gånger.
Min första reaktion var utan tvekan "plagiatet" på/hyllningen till riffet i Dios ikoniska "Holy Diver". Det kan väl inte bara vara jag som hör det?
Överlag är jag nöjd med vad som serverats, även om jag inte direkt sitter och hoppar i stolen. Men hypen till plattan består.
Foo Fighters och country-/folksnubben Zac Brown gästade Late Show with Letterman igår och drog tillsammans igång en ganska mustig cover på odödliga "War Pigs".
Och trots att Sabbath alltid kommer vara just Sabbath, det vill säga krönta och okrönta konungar inom det mesta, så är covern förbannat bra ändå.
Det bästa med klippet är Grohls och Browns byte på micken. Skapar rätt coola kontrast.
Trots att jag till vardagen inte alls faller för musik av det festligt punkiga slaget kan jag inte hålla mig från att fullkomligt rådigga Death from Above 1979's purfärska platta "The Physical World".
Duon har återigen släppt en skrovlig partyklump i musikformat och är för min egen del en frisk fläkt i ett annars ganska mycket mörkare, hårdare och allmänt annorlunda klingande bibliotek.
Albumet frodas så oerhört mycket av dess rikedom på attityd och karaktär. Och även om i princip alla spåren hade fungerat som radiohits känns det aldrig som en urvattnad eller sönderpräglad variant av "catchy-ness".
"The Physical World" platsar kanske inte in på listan över mina egna favoriter under årets gång, men lär med säkerhet gå på repeat under flertalet kvällar framöver.
Det är svårt att beskriva storslagna Skottland utan att fastna mitt i meningen för att istället gapa rakt ut i luften till de mentala bilder man samlat på sig.
Jag tänkte därför endast dela med mig av bilder från de 13 destinationer vi siktade in oss på. Att istället låta de berätta hur min resa till det hittills vackraste landet jag besökt var. Besvarar gärna frågor om resan eller bilderna om så önskas.
Jag har den senaste veckan suttit och lyssnat igenom Interpols purfärska album (med bokstavslek) "El Pintor". Temperaturen på mina förväntningar har sedan utannonseringen varit mild, mild och åter mild.
Men redan efter min första genomlyssning anade jag ugglor i mossen. Det lät ju hästlängder bättre än 2010 års självbetitlade "Interpol" och "Our Love to Admire" från 2007. Till och med "Antics" (2004) fick se sig besegrad och detta efter en endaste genomspelning av plattan.
"El Pintor" erbjuder precis det som Interpol saknat sedan debuten, "Turn on the Bright Lights", och ligger därmed på samma nivå. Bandets två senaste skivor lämnade mig personligen otroligt besviken. Hoppet var på grund av detta inte på topp, med andra ord. Att Interpol nu skulle släppa sin ka(aaa)nske bästa skiva i karriären kom som en förbannat trevlig överraskning.
Bästa låten från albumet är utan tvekan näst sista spåret "Tidal Wave". Lyssna!