Jag vet inte om det bara är jag eller om det är fler, varje vinter, när det blir mörkt och kallt får jag bara negativa tankar, känner mig lättirriterad, stör mig på det mesta, har inte ork för något, blir rädd för framtiden.
På sommaren så känns allt så underbart, livet kan inte bli bättre, allt kommer ordna sig men sen blir det kallt.
Jag tänker, jag har aldrig haft tjej, kommer jag aldrig får det? Ska jag dö ensam?
Ska jag aldrig bli av med oskulden?
När ska jag lära mig att prata mycket?
Vilket jobb kan jag få med mitt kassa betyg?
Varför finns vi, vad är meningen med livet?
Jag kommer aldrig att klara den sista terminen känns det som.
En termin kvar, sen ska jag börja jobba, då har jag ingen fritid, mitt liv kommer suga.
När jag behöver sitta länge och plugga för att nå upp till ett G så behöver de andra i klassen knapp kolla på uppgifterna. Att ha läs och skrivstörning är det värsta jag vet, jag läser så sakta så jag blir alltid sist klar. Nationella provet i svenska förra året skrev jag ingenting.
IT Samordning som vi har i skolan nu, (jag hatar IT ämnen) så fattar jag ingenting fast läraren har förklarat flera gånger.
Just nu är jag ledig från skolan Måndag eftermiddag, hela Onsdag, halva Torsdag och hela Fredag vilket är underbart.
Vi ska praoa i 5 veckor och varje gång har jag hatat det mer än någonsin, ska hela mitt liv se ut såhär?
Denna gången kanske jag får praktikplats på Gamestop men chefen har inte ringt och sagt något än.
Mitt självförtroende är på botten.
Jag är rädd för att aldrig hitta en rätt tjej, jag har inte gjort de på 18 år, bli arbetslös när jag bor ensam, uteliggare, aldrig lära mig snacka mycket och börja ett samtal, jag är bara en person som svarar för det mesta.
Åldras, Växthuseffekten, mycket som inte går att göra något åt.
Allt detta börjar jag tänka på när jag har släckt och gått och lagt mig, så jag har svårt att somna med, men detta är bara på vintern.
När det är mörkt på sommaren så bryr jag mig inte och allt är underbart.
Jag har gått till en Psykolog för att jag skulle lära mig att våga snacka mer, få bättre självförtroende och ta reda på varför det har blivit som det har.
Det funkade inte, på högstadiet så föll jag inte för något grupptryck, jag drack inte alkohol, rökte inte, skolkade aldrig och klarade alla prov, men jag blev själv, helt själv, 2 av de 3 högstadie åren tror jag inte att jag umgicks med någon. Jag hade nog inte en ända riktig vän.
Jag börjar ångra mig att jag inte som gjorde alla andra, jag ser inget positivt med att jag lät bli.
Det ända som har gjort att jag inte blivit helt totalt deprimerad är tack vare Gamereactor och Alla spel.
Nu har det blivit bättre med kompisar men vi umgås inte särskilt mycket på fritiden. Vi går i en klass på 11 personer och har skitkul i skolan och riktigt roliga lärare, elev mobbar lärare, lärare mobbar elev, det kan inte bli bättre.
Det är en stor anledning till att jag inte vill jobba, allt ska vara så jävla seriöst hela tiden.
Jag vet inte riktigt vad jag ska tänka och tycka. Men nu blir det bara ljusare varje dag.
Sommaren jag köpte Rock Band med alla instrument och Super Smash Bros Brawl var den bästa sommaren i mitt liv, då satt vi alltid hemma hos mig och spelade de 2 spelen långt in på natten.
