Klockor!

Till mina vänners (och min privatekonomis-) stora förtret har jag de senaste åren blivit allt mer besatt av klockor. Har gått genom några olika, naturliga faser.

Fas 1: Alla klockor som kostar mer än 5000 kr är för idioter.
Fas 2: Alla klockor som kostar mer än 20 000 kr är för idioter.
Fas 3: Alla klockor som kostar mer än 50 000 kr är för idioter.
Fas 4: Jag är en idiot.

Klockor är kul eftersom det finns något för alla. En Casio för några hundralappar är kul. En Cartier för några tiotals tusen är kul. En Chopard för några hundra tusen är kul. En A. Lange Söhne för några mille är kul. Att jag sannolikt (förhoppningsvis) aldrig kommer äga de dyrare klockorna gör mig inte särskilt mycket. Detta intresse har tjänat mig väl genom denna jävla pandemin, då jag mestadels lurkat på Klocksnack, eller kollat klockor på Uret eller Watchfinder.

Det finns såklart ett oändligt antal invändningar mot att köpa en dyr klocka. Det huvudsakliga argumentet i mitt fall skulle väl vara att jag inte är rik och därmed borde prioritera annat. Som en bostadsrätt, eller knark. Och det är ju helt rätt. Men är det någonting jag lärt mig av att bo i Stockholm under pandemin, en period ett stenkast från det helt oanvända fältsjukhuset vid Mässan, är det att jag faktiskt inte bryr mig så jävla mycket. Har det förhållandevis gott ställt. Kommer kunna köpa en bostad. Bor till och med hemma under rådande omständigheter och drar mig m.a.o. med extremt få utgifter. Antagligen är detta en missbrukares försvarstal - för man kan alltid effektivisera mera! Spara! Investera! Men vad fan bryr jag mig egentligen.

Skriver denna blogg i stället för att arbeta på en uppsats. GR:s bloggformat är fan vidrigt. Vad är det för radavstånd? Personen som designat detta har antagligen aldrig behövt använda skräpet.

Tack.

Hälsar,
William