Det var ett tag sedan jag skrev här, men jag har en mycket rolig nyhet.

Jag har blivit sponsrad på Twitch där jag stremar sedan knappt ett år tillbaka.

Jag sponsras av http://neosync.net/index.html som hostar Minecraft-servrar.

På min kanal kan du hitta en länk till en sida där du kan handla för 30 % rabatt för första månaden på din Minecraft-server.

Då har jag äntligen publicerat mitt första verk.

Jag skickade in den till Alberts Bonniers som faktiskt skrev väldigt snälla saker om den. De gillade den, dock inte tillräckligt för att publicera den, men uppmanade mig att fortsätta skriva och de undrade till och med om jag kunde skicka in något annat till förlaget.

Nu finns min roman, "Buktalaren", att köpa på www.vulkan.se

För första gången på länge myskänslan i den nu över 200 episoder långa serien Bleach tillbaka. Bleach är den anime som legat mig väldigt varmt om hjärtat ända sedan jag började kolla på den som tonårsyngling år 2005.

Jag kan inte förstå att det är så längesen som Ichigo fick sina krafter av Rukia. De båda har kommit en lång väg i en serie som kantats av nyintroducerade ensembler av olika sorters kämpar beväpnade med bågar, katanor eller Dolls. Serien har tänjts ut av dryga fillers, men den senaste fillern är så bra att jag kan luta mig tillbaka i min soffa och gott vänta på att få se hur kriget mot psykopat-Aizen fortsätter.

Jag talar förstås om att samtliga Shinigamis förlorat sina käraste vapen, Zanpakotous. Det som gäller för den kimono-klädda befolkningen i Soul Society är att behärska old school fightin' och krydda det med magi.

Trots att jag tjafsar om att Tite Kubo levererat en actionladdad och intressant filler med en helt ny samling karaktärer, så är det egentligen inte striderna jag tycker är bäst. Mr Kubo har lyckats samla och presentera mystiken mellan svärd och samuraj, bushido, som hela samurajväsendet går ut på. Shinigamierna måste förstå vad de gjort fel för att få tillbaka sina kära vapen och bundsförvanter. Jag har aldrig sett liknande intriger i Bleach innan. Röstskådespelarna gör ett underbart jobb.

Just nu har jag inget direkt att blogga om, men jag hade ändå tänkt berätta att jag tänkt börja recensera lite spel igen. Senaste recenserade spelet är Empire Total War, så det är bara att klicka sig fram för att nå recensionen.

Likt min gode vän i den verkliga världen (Bee a man, eller Show no Mercy som han tidigare hette) så har Themziss återvänt till GR. Under tiden jag varit borta så har mycket hänt. Jag har snart körkort, högskolan har börjat med en massa spännande föreläsningar och seminarier samt att två förlag har refuserat mitt manusskript.

Som sagt, så har mycket hänt och mer ska hända. Det är mer än två år sedan jag la mig på operationsbordet och fick mina ben uppsprättade och det är först nu som det sammanlagda resultatet börjar visa sig. Metallbitarna ligger i en plastpåse och jag förflyttar mig framåt som en gud.

I höst hade jag tänkt dela med mig av lite spelrecensioner och prata om hur det är att vara refuserad "författare". So long...