Gamereactor International Svenska / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português / Français / Nederlands
Gamereactor
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto

Mina första intryck av Forza Motorsport 7

Skrivet av Tobbe_H den 15 november 2017 kl 15:13
This post is tagged as: Xbox One X, Forza Motorsport 7

Hej gamle vän, så ses vi här igen. Vill jag säga när jag startar upp Forza Motorsport 7 för första gången och loggan syns. Den senaste delen jag spelade var Forza Motorsport 4 och det spelet håller jag som ett av de främsta bilspel som jag någonsin har spelat och det är med både nyfikenhet och viss oro som jag inleder min racingkarriär i Forza Motorsport 7.

En dramatisk berättarröst som säger något om vad racing handlar om, vilka egenskaper jag som racingförare behöver besitta och något annat som jag inte är så värst intresserad av egentligen. Som tur är så behöver jag inte vänta länge innan jag sitter i förarsätet på en vass Porsche 911 GT2 RS, men direkt när racet kör igång på ökenbana (förbluffande snyggt noterar jag förresten, både bilar och själva banan i sig, här har det hänt grejer sedan Forza Motorsport 4) så märker jag att en massa hjälplinjer är påslagna och att bilen verkar både reglera broms och gas själv och att den i det närmaste är självkörande... Nä men vad fan är det här? Är det här verkligen samma semi-simulatorracing som jag älskat de första fyra delarna av? Fort in i menyerna och stänga av alla hjälpmedel, alla inställningar på simulation, manuell växellåda.... Såja, nu känns det betydligt bättre, men är det inte aningen mer arkadaktigt än tidigare? Det känns inte riktigt som att man ligger på gränsen på samma sätt som tidigare när man pressar bilen i kurvorna, greppet och tapp av grepp inte lika tydligt? Nåja, racet vinns såklart och efter att även ha tävlat med en lastbil (inte särskilt förtjust i inkluderandet av dessa ska sägas) och en vass GT-variant av Nissan Skyline GTR (jävlar vilka snygga vädereffekter med regn på rutan och blöta vägbanor, ordet "fotorealism" ligger nära till hands) så släpps tyglarna fria och jag kan börja min karriär.

Det finns ett antal olika serier, där man måste ha klarat den föregående för att låsa upp nästa. Inget konstigt där. Varje serie innehåller ett antal skilda tävlingar över ett par olika banor med olika fordon och restriktioner samt att det även finns med tre olika specialevents i varje serie som verkar ha tagit inspiration från Forza Horizon. Jag upptäcker att de sistnämnda snabbt blir en favorit, där bland annat utmaningarna att lyckas passera ett visst antal VW Beetle medan man kör en Porsche 918 Spyder eller ett långloppsrace med en Chevrolet Corvette C6R roar mig kungligt. Själva klasserna och restriktionerna för de vanliga tävlingarna känns inte alltid helt klockrena däremot. Jag menar, åtminstone jag har inte köpt Forza för att köra med lastbilar, SUV:ar, ATV-liknande skapelser med flera. Som tur är så behöver man inte köra alla olika tävlingar inom en serie för att få nog med poäng för att låsa upp nästa, så jag kör bara de tävlingar i varje serie som jag tycker ser roliga ut och har sådana klasser och restriktioner som jag tycker ser roliga ut.

Någonstans här så upptäcker jag också att man har gjort om sättet för vilket bilarna klassificeras/homologeras och det är enligt mig inte till det bättre... En bil som ligger i klass C kan man i regel inte trimma upp till klass A eller klass S och köra tävlingar med den där (med enstaka undantag), utan man får hålla nere andelen modifiering så att den fortsätter vara klass C. Det finns till och med alternativ för att automatiskt installera uppgraderingar på bilen så att den klassificeras/homologeras för den klass som spelet bedömer vara rätt. Vilket brukar vara samma klass som bilen är i som otrimmad eller högst en klass ovanför det. Detta....gör....Tobbe...arg!

Jag har alltid gillat själva racingen i Forza-serien, men jag har nästan mer gillat att experimentera med att trimma olika bilar in absurdum för att försöka hitta guldkorn för specifika klasser och spendera timmar med att finjustera dem. T.ex. börja med en långsam snigel till kärra i klass D och trimma upp den till en stjärna i klass A eller få upp en bil från klass C i klass S och förnedra Ferraris och Porschar och allt vad det heter med en bil som i sitt grundutförande knappt hade kunnat köra ifrån min egen Volvo XC60 D4 på en racingbana. Detta är nu en omöjlighet och det gör mig uppriktigt ledsen att Turn 10 Studios valt att gå denna väg. Jag kan förstå varför, det är antagligen svårt att på något sätt få det att fungera med att få det rättvist vad gäller olika timeattack och andra tävlingar när det kan förekomma helt absurda bilar som är trimmade till oigenkännlighet, men jag kan samtidigt tycka att det borde gått att lösa på något annat sätt...

Lite lätt chockad över denna uppenbarelse fortsätter jag att spela och jag är road, körkänslan är underhållande om än inte lika simulatorlik som tidigare och spelet är riktigt vackert i 4K och HDR. Jag ser fram emot de olika specialeventen i varje serie (okej, inte alla, det med att välta bowlingkäglor hade jag gärna kunnat vara utan, det känns lite för plojigt för Forza Motorsport) och får nya häftiga bilar och bygger stadigt upp mitt garage (vilket leder till högre nivå, vilket ger fler bilar osv.) och är konstant underhållen av spelet. Återkommer flera timmar till det varje kväll efter jobbet. Jag har däremot ännu inte prövat köra Time Attack, där jag har hört några elaka rykten om att något skulle vara försämrat där också mot tidigare, men utan att ha kollat riktigheten i dessa rykten så lever jag än så länge i lycklig ovisshet.

Sammanfattningsvis så visst tycker jag om spelet, men jag kan inte undgå att vara lite besviken ändå... Kanske mina förväntningar var fel när jag tänkte mig ett Forza Motorsport 4 med snyggare grafik och lite extra bells and whistles, klart att Turn 10 Studios måste vi förändra och vidareutveckla sin spelserie och kanske det nu talar till en större publik. Sanningen är dock att det talar mindre till mig och eftersom jag i slutändan bara kan vara subjektiv och tala utifrån mig själv så är jag lite...besviken. Du växte upp och blev inte som jag ville, Forza Motorsport, men... du är bra som du är och vet att jag älskar dig ändå. Kanske bara att jag inte kan vara enbart dig trogen längre, för att släcka min törst efter trimmande av bilar och simulatorlik körkänsla måste jag nog leta efter någon annan än du...

Tillbaka på det gröna laget

Skrivet av Tobbe_H den 14 november 2017 kl 15:40
This post is tagged as: Xbox One X

Sedan en vecka tillbaka så är jag återigen ägare av en Xbox, denna gång en Xbox One X Project Scorpio Edition. Det har varit ett tag sedan sist faktiskt... De senaste tre åren ungefär så har det varit en Playstation 4 som stått bredvid tv:n istället. Innan dess så har det däremot hunnit passera både en Xbox 360 och den första Xboxen (samt ett antal andra konsoler). Min känsla nu efter en vecka är ändå att... det känns förbannat skönt att vara tillbaka på det gröna laget.

Min tidigare Playstation 4 (såld nu) har gett mig mycket glädje under de åren som jag har haft den och den har tjänat mig väl, men jag kom aldrig någonsin riktigt överens med handkontrollen. Visst, det var ett enormt steg framåt från handkontrollen som Playstation 3 hade, den fick jag ont i händerna bara av att se på (okej då, krävde kanske 15 minuters spelande eller så), men även om handkontrollen till min PS4 rent ergonomiskt var ljusår bättre för mig än PS3:ans dito så fick jag ändå en molande värk i händerna ovanför tummarna någonstans efter någon timmas spelande och det gav sedan inte med sig förrän jag slutade spela. Jag tror att det är två saker i utformningen av PS4:ans handkontroll som inte passar mig och det är dels det att bägge styrspakarna sitter i mitten av handkontrollen och man måste vinkla tummarna in dit, dels att den är för liten för mina labbar. Det sammantaget gör att smärtan infinner sig alldeles för fort. Observera att allt detta gäller för mig och mina händer, det finns säkert en massa folk som PS4:ans handkontroll är helt perfekt för.

Nu när jag fick handkontrollen från Xbox One X i handen däremot så sitter den som ett smäck och inga tendenser till smärta trots 4-5 timmars spelande utan paus. Sedan så sitter faktiskt placeringen av knapparna (A, B, X, Y respektive triangel, fyrkant, cirkel och kryss) mer intuitivt i mitt muskelminne vad gäller Xbox-kontrollen än för Playstation-kontrollen, trots att jag tidigare haft en PS2:a också. Det kan jag ju knappast belasta PS4:an för, men så är det och det är skönt att utan att behöva titta veta var placeringen på alla knappar är.

I och med att jag spelar på en Samsung UE55KS8005 så är grafiken också ögonvattnande skarp och vacker i de spel jag testat som stödjer 4K och HDR, även om jag är lite putt över att varken Destiny 2 eller The Witcher 3 har hunnit få sina respektive patchar för just sådan grafik på Xbox One X ännu. Men den som väntar på något gott... väntar väl alltid för länge? Nåväl, de patcharna kommer och jag har spel att sysselsätta mig med under tiden, bland annat Halo 5, Gears of War 4 och Forza Motorsport 7 som jag missat under min tid med det blå laget. Samt multiformatspel som känns som givna att spela på Xbox One X. Känns också skönt att min avatar, min gamerscore, mina tidigare inköpta digitala spel och en massa annat fanns sparat och bara väntade på att jag skulle logga in på Xbox Live igen. Att komma tillbaka till gröna laget kändes välkomnande som att komma hem till en varm stuga efter att ha varit ute i vinterstormen. Så nu hoppas jag att vi får ett par fina år tillsammans, jag och min Xbox One X. Kanske att du behöver få en kamrat i form av en Nintendo Switch i framtiden bara... eller kanske till och med en Playstation 5 om den väcker köpbegäret när den presenteras. Det får tiden utvisa.

Hjärnan är min handkontroll

Skrivet av Tobbe_H den 19 mars 2013 kl 21:24

Något som är en riktig önskedröm för mig är att kunna kontrollera spel direkt med min hjärna, helt utan någon slags lagg eller fördröjd input orsakat av en vanlig handkontroll och endast begränsat av hur snabbt min egen hjärna kan arbeta. Det, för mig, är mycket mer lockande och intressant än allt vad Kinect, Move, Wii med mera heter. Jag har däremot trott att något sådant är alldeles för långt in i framtiden för att det ens skulle vara värt min energi att drömma om det. Häromdagen råkade jag då snubblade över ett några klipp som fick mig att tänka om och på nytt fick min längtan att blossa upp och fick mig att tänka att framtiden kanske inte är så långt borta ändå.

Först det här inslaget från CNET, som avhandlar en del spel (dock, vad det verkar, rätt primitiva sådana) och annat som redan idag kan kontrolleras med hjärnan. Jag hittade också ett annat klipp med lite mer konkret koppling till spelvärlden, närmare bestämt den här killen som spelar Angry Birds genom att tänka.

Visst, tekniken är än så länge i sin vagga och verkar än så länge fungera genom att reagera antingen på hög/låg hjärnaktivitet eller på starka känslor, men potentialen i sådan här teknik är hisnande. Tänk att spela någon sorts FPS med riktigt högt tempo, t.ex. något från Quake- eller Unreal-serien, men där varje rörelse, varje avlossat skott kontrolleras av dig och din hjärna i blixtrande hastighet? Eller varför inte någon sorts RTS, t.ex. Starcraft, där också hastighet och snabbhet är enormt viktigt? Då kan vi verkligen börja prata om att sätta människa mot människa, hjärna mot hjärna, på prov. Det skulle antagligen bli vissa begränsningar utifrån hur snabba datorer/hårdvara vi har som tolkar vår input till spelen, men jämfört med handkontroll eller tangentbord/mus så bör reaktionstiderna avsevärt förkortas.

Jag kan även tänka mig spel som känner av spelarens känslor på ett mycket bra sätt och anpassar spelen utifrån det, kan ni tänka er hur skrämmande skräckspel det skulle gå att skapa på det sättet? Eller varför inte spel som enda syfte är att göra en glad och som anpassar spelen för maximal glädje? Antidepressiva medel skulle aldrig mer behövas då.

Användningsområdena utanför spelvärlden är också enorma, t.ex. olika fordon, proteser, robotar med mera vars rörelser kan kontrolleras direkt av hjärnan (ifråga om proteser har man ju redan kommit rätt långt, med proteser som styrs av nervimpulser). Om även ord man tänker på skulle kunna uppfattas så skulle det revolutionera skrivprocessen och väsentligt snabba upp tiden som tar att skriva artiklar, böcker med mera. För att inte tala om att personer med olika sorters fysiska handikapp som gör att de inte kan prata, kan förmedla sig med omvärlden på ett mycket bättre sätt, speciellt kombinerat med någon sorts datoriserad talsyntes som läser upp orden personen tänker på. En universal översättningsapparat skulle också vara möjlig med samma slags teknik, så att tänkta ord på andra språk direkt översätts och sedan även där via talsyntes uttalas på det språk man så önskar.

I och med att jag är en spelnörd så är det ju ändock inom det området som mina önskedrömmar främst ligger.

Vilka slags spel skulle ni vilja kunna kontrollera med hjärnan och vilka användningsområden kan ni tänka er för dylik teknik?

Förhoppningsvis krävs det inte fullt så här många sladdar...

Mina favoritbilar i Forza 4 (6)

Skrivet av Tobbe_H den 26 februari 2013 kl 21:00

Toyota Celica GT-Four ST205 -94

Här är vi igen, med ännu en bil som har en historik inom rally. Toyota Celica GT-Four fanns förresten även med i Sega Rally Championship, för de av er som spelat det spelet.

Jag vet inte om det är något speciellt med just bilar som är framgångsrika inom rally som gör att de även fungerar bra för att köra på vanliga racingbanor av asfalt? Kanske grundbalansen på bilen som jag vet att jag skrivit om tidigare? I vilket fall så är Toyota Celica GT-Four definitivt en av dessa bilar som fungerar bra även på asfalt och det krävdes egentligen väldigt få inställningar för att få den bra. Bara lite fipplande för att få bort understyrningen och lite justeringar av camber-vinklar så att greppet blev optimalt, men förutom det så fungerade den riktigt bra redan från start. Trimmen till bilen inkluderar först och främst allt som har med väghållning att göra (fjädring, växellåda, differential, däck med mera), därefter viktminskning med så mycket det gick och resterande trim gick då till motorn så att jag fick upp bilen i klass B500.

Hur är då den här bilen i trimmat och justerat skick? Som en bästa kompis, skulle jag spontant säga. Snällare bil går inte att finna i Forza 4, den är så lugn och stabil och rättar nästan till misstag som jag gör av sig själv. Lättkörd är ett annat mycket passande ord. Fyrhjulsdriften ger mängder av grepp i kurvorna och eftersom balansen ändå är neutral så slipper man det annars vanliga problemet med understyrning som fyrhjulsdrivna bilar kan ha. Bilen tappar aldrig fattningen, oavsett hur man kastar in den i kurvor och den gör alltid det som förväntas av den. Den rinner bara igenom kurva efter kurva utan några som helst problem eller konstigheter, som om den inte ens behöver anstränga sig.

På sätt och vis så är det här den totala motsatsen till min andra favoritbil i klass B, som jag skrivit om tidigare, vilket är Volvo C30 R-design. Detta eftersom där Volvon var bångstyrig, tung och allmänt jobbig att ha att göra med (innan timmar av injusteringar vill säga), har Toyota Celica GT-Four varit den totala motsatsen till det hela tiden, även innan några slags justeringar alls var gjorda. Min bästa kompis i B-klassen är därför just nu min Toyota Celica GT-Four och har ersatt Volvon av den enkla anledningen att det är så lätt och bekymmerslöst att köra snabbt med Toyotan, medan Volvon är lite mer av en handfull. Ni som läst mina tidigare bloggar om mina favoritbilar i Forza 4 känner till att jag nästan mer än något annat vill ha en bil som man konsekvent, varv efter varv, kan köra snabbt med och för att lyckas med det måste bilen vara snäll och lättkörd, vilket Toyota Celica GT-Four är i allra högsta grad.

Tack för att du finns där för mig, kompis.

Tidigare delar:
Mina favoritbilar i Forza 4 (1)
Mina favoritbilar i Forza 4 (2)
Mina favoritbilar i Forza 4 (3)
Mina favoritbilar i Forza 4 (4)
Mina favoritbilar i Forza 4 (5)

Bästa kompisen

Söndrade ryggen igår

Skrivet av Tobbe_H den 25 februari 2013 kl 21:27

Ja, som rubriken säger så är jag just nu i det närmaste handikappad, kan knappt gå eller röra på mig och har problem att sova eftersom jag vaknar varje gång jag rör på mig i sömnen. Jag självmedicinerar förvisso mot smärtan just nu med 1000mg Alvedontabletter, men de hjälper inte helt mot smärtan och hjälper bara tillfälligt. Jag hoppas innerligt att smärtan ger med sig snart, men å andra sidan så har jag hört talas om folk som söndrat ryggen en gång och att den sedan aldrig blivit bra igen. Bland annat en tidigare arbetskamrat som slet i en snöskoter som han kört fast med, han är fortfarande inte bra och kan absolut inte köra snöskoter längre. Hemska tanke.

Vad har jag då gjort? Jo, jag har sedan ett par veckor tillbaka varit och tränat crossfit med en kompis och igår så körde vi en övning som heter "on the minute" och just den här gången hade vi två moment med som var bänkpress och lyft av skivstång med vikter till brösthöjd (den hade något speciell namn, något med "flip", som jag inte kommer ihåg). "On the minute" innebär att man får en minut på sig att genomföra ett visst antal repetitioner och får vila resten av minuten, varefter man hoppar till nästa moment och där också ska göra ett visst antal repetitioner på en minut och sedan vila resten av minuten och därefter nästa moment och så vidare. Detta håller på i 10 minuter (eller mer om man vill). När man börjar närma sig slutet av dessa 10 minuter (eller så många minuter som man bestämt sig köra den övningen) så är man rejält trött och tiden blir knapp för att hinna med alla repetitioner, så då börjar tekniken ofta brista. Detta var exakt vad som hände mig när jag skulle upp med skivstången på bröstet, jag var rent utsagt svintrött och hann göra tre repetitioner innan jag på den fjärde kände hur det knäckte till i ryggen och en stickande smärta infann sig. Det här är inte bra, hann jag tänka innan jag fick släppa ner skivstången på golvet och säga åt kompisen att jag nog är tvungen att avbryta för dagen. Jag försökte stretcha bort smärta i ryggen först liggande på golvet, sedan stående i olika positioner, men inget hjälpte.

Det kändes inte så farligt först, eftersom kroppen var så pass varm och mjuk efter träningen, men allteftersom tiden gick och kroppen kallnade och stelnade så blev det värre och värre och när jag väl kom hem så kunde jag knappt röra på benen. Varje steg smärtade något rent oerhört och varje gång jag satte ner fötterna gick som en stöt upp genom benen och till nedre delen av ryggen, där jag har mest ont. En stickande smärta spred sig också från ryggen ner till benen, vilket är ett tecken på diskbråck enligt google. Musklerna i ryggen krampar också ihop sig med jämna mellanrum. Så vi får se hur ryggen kommer återhämta sig från det här. Google nämnde också att crossfit är en rätt skadedrabbad träningsform, just på grund av tidspressen på många av övningarna och att det kombinerat med tilltagande trötthet leder till bristande teknik, vilket i sin tur leder till skador. Givetvis så finns det andra träningsformer som är än mer skadedrabbade, men jag kan definitivt förstå varför utövare av crossfit skadar sig då och då.

Har du skadat dig när du tränat och vad var det då som hände?

Ungefär så här fick jag lägga mig ner på golvet efter att det knäckte till i ryggen