Så Wii U är ute sedan ett tag tillbaka och Playstation 4 kommer troligen att utannonseras den kommande veckan, vilket kommer att bli spännande värre. Speciellt att få veta vilka specifikationer Playstation 4 kommer att ha, eftersom det även bör ge en fingervisning kring var Xbox 720/Durango. Jag måste däremot säga att, så länge Xbox 720/Durango inte ligger alltför långt efter prestandamässigt, så kommer jag att välja Xbox 720/Durango vilken dag som helst i veckan.

Det är av en enda orsak: handkontrollen. Jag har vid ett flertal tillfällen testat handkontrollen till dels Playstation 2, men även Playstation 3 och jag kommer inte alls överens med placeringen av spakarna (som ju, som bekant, är på samma plats i höjdled). Det fungerar ju att spela på den, men det känns bara så fel och varje gång jag får greppa tag i min xbox 360-kontroll (som ju har spakarna placerade på olika ställen i höjdled) igen så är det som att komma hem och allt känns bara helrätt. Dessutom så har jag de gånger jag spelat Playstation 3 längre tider (bland annat en lång sittning co-op med Killzone 3) känt av både uttröttning och smärta i händerna och speciellt tummarna efteråt. Det kan mycket väl ha att göra med att jag har mycket större händer än medelsvensson, men jag har inte upplevt besvär i samma utsträckning med xbox 360-kontrollen. Jag saknar också de analoga skulderknapparna/avtryckarna hos Xbox 360-kontrollen, speciellt till racingspel. Nu så är det ju inte säkert att handkontrollen till Xbox 720/Durango kommer att vara likadan som den till Xbox 360, men det är min förhoppning i varje fall.

Ni märker här också att jag helt utelämnat Nintendo Wii U och det är också av en enkel anledning: spelutbudet passar inte mig. Det är nu förvisso en sanning med modifikation, eftersom jag tycker om både Mario, Metroid och (främst) Zelda, men jag kommer aldrig att köpa en Wii U för att ha som min "huvudkonsol" på grund av att majoriteten av spelen till Nintendos konsoler inte intresserar mig. Men multiformatspelen då?, utbrister kanske någon Wii U-ägare nu.

Ja, det är just det som oroar mig; att Wii U har hårdvara i paritet eller något bättre än nuvarande Playstation 3 och Xbox 360, medan Playstation 4 och Xbox 720/Durango kommer att ha väsentligt bättre hårdvara. Vad händer med multiformatspelen då? Ja, troligen så kommer de anpassas för att fungera bra på de starkare konsolerna medan Wii U i bästa fall får en nedskalad version av samma spel. Troligen så kommer jag vid något tillfälle köpa en Wii U för att kunna spela de Nintendo-exklusiva spelen (jag är trots allt uppväxt med Nintendos konsoler och har enbart haft Nintendo-konsoler fram till och med N64), men den kommer aldrig bli min "huvudkonsol".

Just vilken konsol man kommer att köpa till den kommande generationen (och till viss del redan pågående i och med Wii U) är ju väldigt subjektivt och individuellt pga. att man har olika spelsmak, olika preferenser vad gäller handkontroller, tycker olika om företagen bakom konsolerna och tusen andra saker. Jag är däremot intresserad av att veta just vilken konsol du kommer att skaffa (eller om du redan skaffat en Wii U) och vad motiveringen är till det valet?

Det blir troligen en Xbox 720/Durango för mig

Porsche 944 Turbo -89

Okej, här har vi då en bil som i likhet med Ferrari F355 varit riktigt bra i samtliga Forza-spel hittills. Det är ironiskt att den bil som är mest olik i körkänsla till en Porsche är den Porsche som jag gillar bäst. Svansmotorkonceptet som de flesta Porschar har (med undantag för de med mittmotorkonfiguration) för med sig en del fördelar, såsom att bakvagnen har helt vansinnigt mycket grepp, vilket ger snabbare acceleration samt att man kan gå på gasen tidigare i kurvor.

Det är tyvärr nackdelarna som ställer till det för mig, för de Porschar som jag kört i Forza (bortsett från 944 Turbo då) har varit lynniga och svåra att veta var man har. Grunden i Porsche med svansmotor verkar vara att den är något understyrd till följd av det massiva greppet i bakvagnen som skjuter på, men sedan när bakvagnen väl släpper så kommer den farande som en slägga och blir oerhört svår att hämta hem. Risken är då överhängande att man snurrar av banan. Jag har försökt med olika sorters justeringar för att först få bort understyrningen, men då blir bakvagnen ännu lynnigare och tappar greppet än mer abrupt och jag har överlag mycket svårt att få till någon slags inställning som jag är nöjd med.

I och med att Porsche 944 Turbo har motorn fram så har den en helt annorlunda balans än Porschar med svansmotor (därmed majoriteten av Porscharna), där den är mycket mer stabil och neutral i sitt uppförande. Detta passar mig som hand i handske, eftersom det som jag mest är ute efter i Forza 4 är en bil som är mycket konsekvent och förlåtande i sitt uppträdande. Porsche 944 Turbo är allt detta och mer och kräver inte mycket justeringar innan den börjar fungera riktigt bra. Likt många andra bilar som har en god grundbalans så presterar den också bra i flertalet olika klasser, jag har nog trimmat och kört med den i allt från klass C till klass S med gott resultat. Just nu så har jag den trimmad till klass C och där gör den riktigt bra ifrån sig. I likhet med de flesta av mina bilar så ligger fokus på väghållning, så det är däck, fjädring, differential, krängningshämmare, växellåda, viktminskning med mera som jag främst inriktat mig på.

Porsche 944 Turbo är mycket stabil i kurvorna och svänger in kvickt. Det går också att justera den så att den nästan aldrig tappar greppet i bakvagnen trots att man pressar den hårt (verkar alltså klara rätt rejäla g-krafter trots något undermåliga däck, antagligen tack vare ett mycket bra chassi) och detta samtidigt som man behåller kvickheten i kurvorna. Den är kanske inte riktigt lika rolig att köra som min bakhjulsdriftkonverterade Honda Integra Type-R som jag skrivit om tidigare, men det är minst lika effektiv.

Det som är lite tråkigt med Porsche 944 Turbo är att motorljudet är trist (åtminstone i klass C innan man hunnit trimma motorn desto mer) samt att den är ful och påminner lite om tidiga Saab 900 till utseendet (åtminstone bakifrån), det vill säga inte snygg alls. Sedan så kan jag ju inte hävda att jag tycker någon Porsche är snygg egentligen eftersom jag inte alls är såld på det utseende de kör på med en stort och tjockt arsle kombinerat med fula runda eller ovala frontlyktor.

Jag måste nog också säga att jag mer föredrar min Honda Integra Type-R än Porsche 944 Turbo, men Porschen är ändock en av mina favoriter i C-klassen just nu.

Sammanfattningen är också att även om en av mina favoritbilar i klass C är en Porsche 944 Turbo -89, så är den en av mina favoritbilar just tack vare av att den är så olik mot hur en Porsche traditionellt sett ska vara.

På grund av att jag har det så svårt för Porsche både vad gäller svansmotorkonceptet samt utseendet så har jag inte spenderat mycket tid med att försöka få till någon annan Porsche än 944 Turbo, så min fråga till er (som hunnit testa lite mer) är om ni har något förslag på en Porsche som har stabil och konsekvent väghållning (eller som går att trimma/justera till att få det)?

Tidigare delar:
Mina favoritbilar i Forza 4 (1)
Mina favoritbilar i Forza 4 (2)
Mina favoritbilar i Forza 4 (3)
Mina favoritbilar i Forza 4 (4)

I ledningen som sig bör

Det är ju så att oavsett hur bra man själv än kör bil så befolkas vägen av en hel del andra individer, varav vissa oundvikligen är idioter. Nu vintertid så är det alltid någon som kör om i snöröken när sikten är noll och intet samt även vissa som (året om egentligen) kör om i kurvor eller i backkrön.

Jag kör en hel del efter E10 kring Kiruna och Gällivare och det är enormt mycket tung trafik efter den vägen (en del av er har kanske hört talas om gruvboomen uppe i norr) samtidigt som den på sina ställen är mycket spårig, smal och kurvig. Mycket av denna tunga trafik förstår inte heller att det mer eller mindre är vinterväglag från oktober till maj här uppe i norr så de kommer körande på sina sommardäck och fastnar i backar, kör i diket och rent allmänt orsakar olyckor. Givetvis så orsakar även personbilar olyckor (samt även vilt som älgar och renar), men följderna av olyckorna blir alltid så mycket värre när det är tung trafik inblandad.

Jag råkade då ramla över detta klipp, som egentligen beskriver en av mina värsta mardrömmar när jag är ute på vägarna. Det då och att möta en idiot på min vägbana som kört om i snörök eller i en kurva eller backkrön. I det ovanstående klippet så slutade det ju tack och väl bra (om än på det berömda håret).

Edit: Se på tusan, hittade just nu även ett klipp med min andra mardröm om mötande trafik i mitt körfält.

On the road again...

Lancia 037 Stradale -82

Ja vad ska jag säga, jag är en sucker för bilar med racing- eller rallyhistoria, vilket Lancia har i massor. Förvisso då i princip uteslutande inom rally, vilket Forza 4 inte innehåller, men likafullt så fungerar de flesta Lancior i Forza 4 bra även på bana. Lancia 037 Stradale är inget undantag. Faktiskt så är det så att Lancia 037 Stradale är riktigt konkurrenskraftig i de flesta klasser den kan trimmas för att delta i och jag tror att det är tack vare samma anledning som Ferrari F355 som jag skrivit om tidigare; en mycket bra grundbalans i bilen.

Jag har då trimmat Lancian för att köra i klass S. Trimmen i sig inkluderar först och främst allt, ja faktiskt var det så och då fick jag ändå med allt trim endast upp den i S685, vilket är lite för lågt för att vara konkurrenskraftigt (det bästa i Forza 4 är ju som bekant att komma så nära gränsen till nästa klass som möjligt). Jag var tvungen att byta ut kompressorn mot en turbo, alltså konvertering av andningssystem till bilen, för att lyckas komma upp i S700. Lite trist eftersom jag generellt gillar kompressor på bilar eftersom man får kraften nästan omedelbart, till skillnad från turbo som oftast behöver lite mer varv (även om nyare turbomotorer har fullt laddtryck nästan från tomgång). Det var dock ett nödvändigt ingrepp för att Lancian skulle vara konkurrenskraftig i klass S, som innehåller väldigt många snabba och bra bilar. Jag har inte konverterat till fyrhjulsdrift eftersom jag tyckte den fungerade så pass bra med bakhjulsdriften. Jag vet därmed inte hur den är att köra med fyrhjulsdrift, är det någon som testat?

Inställningsmässigt så krävdes det inte så farligt mycket pillande (dock mer än Ferrari F355) och den fungerade faktiskt helt okej utan att göra några inställningar alls. Det som man kan säga gällande inställningar är att det är viktigt att ställa ner höjden på fjädringen och ställa fjädringen hårdare, eftersom den i grundläget antagligen är inställd för rally med mycket högt ställd fjädring som är väldigt mjuk (troligen för att klara stora gropar, gupp, stenar osv. i rally men som det av förklarliga skäl inte finns mycket av på racingbanorna i Forza 4).

Så, själva körandet då. Hur är egentligen Lancia 037 Stradale att köra på bana? Om jag skulle beskriva den med några ord så skulle det vara något i stil med: reptilsnabb i svängarna, men ändå mycket stabil och förutsägbar. Jag har annars ofta stött på att bilar som trimmas upp till klass S kan bli så pass vilda att de är svåra att kontrollera, där minsta gaspådrag kan resultera i en vilt kastande bakände och kurvorna måste tas med full koncentration och millimeterprecision för att man ens ska ta sig genom dem.

Lancian är inte så, den är förlåtande och lättkörd även om den är mycket snabb på att ändra riktning och tar kurvor mycket bra. Jag tycker rent generellt att det är viktigt att en bil är lättkörd, stabil och rent allmänt snäll för att man konsekvent ska kunna köra snabba varv med den och sätta snabba tider. Med mer extrema inställningar på bilen (eller mer extrema bilar) så kan man säkert sätta snabbare tider ett eller några varv, men då ökar risken också i motsvarande grad för att man ska göra något misstag som helt kan kosta en loppet. Jag tycker faktiskt också samma egenskaper är viktiga när man försöker slå andra personers tider på xbox live, eftersom det oftast kräver ganska många varv att få in flytet och med en svårkörd bil så är det svårt att köra många varv på ett konsekvent sätt.

Så som min Lancia är inställd och trimmad just nu så är den riktigt fin på lite kurvigare banor, där dess stabilitet i svängar och generella snabbhet och smidighet gör den mycket rolig att köra. Om man provocerar den kan den ibland svara med en liten svansviftning, men det blir aldrig dramatiskt eller farligt utan det är mer som en liten varning att man närmar sig gränsen för vad bilen kan hantera. Jag har faktiskt svårt att hitta några större nackdelar med Lancian på lite kortare banor med mycket kurvor, den är helt enkelt jäkligt trevlig och lätt att köra på sådana banor och Ferraris, Porschar, Lamborghinis med mera blir avhängda utan problem på sådana banor.

Lancian är självklart inte perfekt, eftersom alla banor inte ser ut som de ovanstående beskrivna banorna. Lancian är trots allt trim något för långsam för de snabbare banorna med lite längre, svepande kurvor. Lancian har där helt enkelt inte motorstyrkan för att snabbt få upp den i höga hastigheter och sedan mäkta med accelerationer och omkörningar uppe i fart. Så för lite snabbare banor med mer öppna kurvor och längre raksträckor så kör jag en lätt trimmad Ford GT40 MkII -66 (återigen en bil med mycket racinghistoria bakom sig, kolla gärna in det här klippet) som är otroligt bra när den får sträcka på benen lite, men som är lite trög att lotsa runt lite snävare kurvor. Helt underbart mastigt motorljud har den också samt att den till skillnad från Lancian är en riktigt snygg och brutal bil (se där, en till nackdel med Lancian är ju då att den absolut inte kan kallas vacker).

Måste ju bara säga också att jag verkligen beundrar de som körde Ford GT40 på Le Mans på 1960- och 1970-talet, för här har vi en bil med teknik, väghållning och bromsar som en bil gjord på 1960-talet men som gick uppåt 350 km/h. Det också med den tidens säkerhet och utseende på racingbanor (inga avåkningszoner, träd alldeles bredvid banan med mera med mera). För att tala klarspråk så måste de racingförarna haft kulor stora som fotbollar.

Sammanfattningsvis så kan man säga så här om Lancia 037 Stradale -82: Korta banor med mycket kurvor, jajamän (och för de banorna är den just nu min favorit i klass S). Långa banor med flacka kurvor, inte så bra, det finns bättre val.

Tidigare delar:
Mina favoritbilar i Forza 4 (1)
Mina favoritbilar i Forza 4 (2)
Mina favoritbilar i Forza 4 (3)

Lancia 037 Stradale -82 är ingen skönhet direkt, speciellt inte med mitt amatörmässigt egentillverkade dekalkit...

The Legend of Zelda - NES 1987

Här är ju då en riktig klassiker som jag nyligen spelat igenom från början till slut. Bara övervärlds musiken i det här spelet är en klassiker som alla som haft något med tv-spel att göra de senaste 25 åren känner igen inom de första få sekunderna och som för många (inklusive mig) leder till varma, fluffiga känslor av ljuv nostalgi.

Första gången jag kom i kontakta med den gyllene kassetten var faktiskt via min morbror, som i sin tur var ihop med en kvinna vars son hade NES och en hel massa spel till den. Jag fick då tillfälle att låna spelet av honom en tråkig oktoberdag och så var den dagen, veckan och månaden räddad. Jag var också i den åldern då att jag knappt kunde någon engelska, så jag förstår faktiskt inte riktigt hur jag till slut ändå lyckades besegra Ganon klädd i min röda dräkt och beväpnad med silverpilarna. Det måste ha krävts timmar efter timmar med trial and error för att få tag i alla saker som behövdes och att klara alla tempel och labyrinter. Speciellt med tanke på att ledtrådarna man fick, även om man kunde engelska, inte var så värst utförliga eller hjälpsamma. Mina minnen från The Legend of Zelda är dock uteslutande goda och jag har alltid hållit det som ett av de bästa spelen till NES. Det var därför med lite blandade känslor som jag startade upp min 3DS och letade mig fram till den nedladdade emuleringen och startade upp spelet, för tänk om jag skulle upptäcka att spelet inte var så bra som jag kom ihåg?

Grafiken är självklart inte snygg, dock funktionell och framförallt; nostalgiframkallande.

Mina tvivel är dock som bortblåsta så fort jag tar de första stapplande stegen till den närliggande grottan, där jag till orden "It's dangerous to go alone! Take this." får mitt första svärd. Tydligen är detta också ett citat som återkommit i en stor mängd memes, vilket faktiskt gått mig förbi obemärkt. Detta kommer bli underbart, hinner jag tänka innan jag springer iväg på mitt stora äventyr, dödar lite småfiender för att få tag i rupees min första sköld och sätter sedan fart mot det första templet. Något förunderligt och fascinerande slår mig här också; jag kommer fortfarande ihåg var majoriteten av alla hemligheter är och var samtliga tempel är. Jag kommer dessutom ihåg hur man ska klara av de flesta tempel fortfarande. Detta dryga 20 år efter att jag senast spelat The Legend of Zelda. Hjärnan överraskar en ibland, men en annan tanke slår mig också; innebär det här att min hjärna förkastat annan viktigare kunskap för att kunna behålla denna (ändå relativt irrelevanta) kunskap? Hmm, något att fundera över helt klart.

Kontrollen med det digitala styrkorset är tight, fienderna omväxlande, världen färgglad och intressant och templen är utmanande. Jag kan däremot sakna byar och andra människor ute i övervärlden eftersom Link är minst sagt ensam (eller ja, en massa fiender finns ju, men de räknar jag inte med), med undantag för några gamla gubbar och gummor som oftast gömmer sig i olika grottor. Dessa gubbar och gummor (som för den delen även huserar i vissa av templen) har ofta olika ledtrådar till hemligheter som finns utspridda här och där i världen samt att de som finns i templen också ger tips om var bossen är och hemligheter finns i själva templet.

Detta är dock en av de få mindre bra sidor med The Legend of Zelda, eftersom ledtrådarna oftast är mer än lovligt kryptiska och inte alls är till så mycket hjälp överhuvudtaget, utan spelet förutsätter en oerhörd mängd trial and error i lösandet av vissa gåtor och hittandet av hemligheter. Vem kommer inte ihåg hur man gick omkring med lyktan och tände eld på varenda buske och träd på varenda skärm för att se om det fanns en hemlighet någonstans? Eller hur man gick omkring och försökte spränga hål i varje sten och varje bergssida på varje skärm? På samma sätt så bygger många av templen också på att man ska hitta antingen rätt vägg att spränga eller rätt sten att knuffa på för att komma vidare, vilket förutsätter en hel del stenknuffande och sprängande innan man hittar rätt. Så just denna tempeldesign (för all del till och med speldesign överlag) är något som verkligen utvecklats med senare Zelda-spel.

Jag måste ändå säga att The Legend of Zelda fortfarande är ett roligt spel att spela och jag är glad att jag tog mig tid att spela igenom det igen. Det är inte lika bra som "A Link to the Past" och efterföljande spel (Zelda II är jag kluven inför eftersom det är så annorlunda från resten av serien och så infernaliskt svårt att jag aldrig klarat ut det), men det är i mitt tyckte fortfarande ett av de bästa spelen till NES, vilket ändå säger rätt mycket eftersom det fanns många bra spel till NES. Sedan så älskar jag Zelda-serien också, det är den spelserie som jag tycker allra bäst om till Nintendos konsoler och mina genomspelningar av tidigare nämnda "A Link to the Past" samt "Ocarina of Time" räknar jag till mina allra finaste och bästa spelupplevelser.

Det här spelet har också övertygat mig om att jag bara måste spela igenom de Zelda-spel som jag missat under min tid borta från Nintendos konsoler (jag bytte från N64 till Xbox och har sedan dess inte haft en Nintendo-konsol, förrän nyligen då när jag skaffat en 3DS), vilka då är: "Wind Waker", "Twilight Princess" och "Skyward Sword". Men vilket är det bästa sättet att återuppleva dessa spel? Jag vet inte om jag vill börja krångla med emulatorer till datorn, samtidigt som en Wii U känns lite dyr att köpa bara för att uppleva de spelen. Då har jag förvisso också framtids säkrat mig så att jag kan spela det oundvikliga, kommande Zelda-spelet till Wii U. Eller ska man satsa på en vanlig Wii som väl troligen bör vara ganska billig just nu? Är det någon som har några förslag hur jag ska göra?

Tidigare delar:
I backspegeln (1)
I backspegeln (2)