Medlems- och redaktionsbloggar. Dagsfärska nyheter, tunga artiklar, intervjuer, personliga bloggar, intressanta forumdiskussioner och rättvisa recensioner. Gamereactor är Sveriges största speltidning- och spelcommunity Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy

Svenska

Mikroirritationsblogg

Skrivet av Tribe den 24 februari 2015 kl 14:10

Crysis 3. Ett av världens allra snyggaste spel. Väldigt få grafiska tabbar. Väldigt fin ljussättning. Oöverträffade texturer. Utsökta animationer. Fantastiskt välgjorda träd och bladverk. Buskar med platta bär... Liksom hur tänker man när man har skapat ett grafiskt mästerverk och får för sig att "Hey, lass uns zu werfen in ein paar Beerensträucher mit Flach Beeren nur um die Illusion zu brechen, oder?" De där idiotiska buskarna med platta bär är i principip den enda tabbe som förstörde illusionen för mig när jag spelade Crysis 3. Och jag undrar hur man egentligen tänkte där. Kan man inte fixa bärbuskar med runda fräscha bär varför inte bara hålla sig till vanligt hederligt gräs då? Det är inte precis som att de står lite i skymundan heller utan nån bana in i spelet står du där med x antal bärbuskar upptryckta i ansiktet.
Det var absolut ingen gamebreaker. Men definitivt en immersionbreaker. Förhoppningsvis kanske vi får slippa såna här förskräckliga företeelser i den nya generationen.

HQ

Tveksamma "dokumentärer" på Netflix

Skrivet av Tribe den 7 februari 2015 kl 20:57
This post is tagged as: fail, netflix, pseudovetenskap, hippievetenskap, vetenskap, dokumentärer, vänsterextremism, drogliberalism, miljöpartiet, film, inte ok, kvasiintellektualism, illuminati, reptilians, saker

Att ha ett brett utbud är bra. Netflix har ett brett utbud och är bra. Ibland kan det bli lite för brett och då är det mindre bra. Just nu råder lite obalans i utbudet av dokumentärer. De underbara vetenskapsdokumentärerna How the Universe Works och Stephen Hawking's Universe är bortplockade. Detta gör mig lite grinig. När jag blir grinig letar jag efter orsaker till varför det blev som det blev och gnäller över hur det borde vara istället. På dokumentärsektionen av sidan finns numera inte en endaste film eller serie som berör ett av mina favoritämnen: rymden. Däremot finns det gott om drogliberala låtsasvetenskapliga bajsdokumentärer. Så... obalans.

Jag ställer mig ytterst tveksam till att ett företag som Netflix tillhandahåller såna här filmer. Jag förstår att det finns en efterfågan. Att många fascineras av tanken att man kan komma i kontakt med sitt högre jag eller sin själ genom att ta en hallucinogen drog, eller att hela världen egentligen bara är en illusion och att vi själva skapar världen runtikring oss osv osv... Men nån måtta får det väl ändå vara på flummeriet?

Detta är en kort lista över några pseudovetenskapliga dokumentärer som tar bias till nya oanade höjder:

Neurons to Nirvana
Hej! Handlar den här filmen om hur psykedeliska droger skulle kunna rädda världen?
- Ja. Den gör faktiskt det. Ett fåtal psykiska åkommor skulle möjligen kunna lindras och långtråkiga söndagar skulle vara ett minne blott om psykedeliska droger legaliserades. Vad mer kan man begära?

DMT: The Spirit Molecule
Handlar om drogen Ayahuasca... Av hippies för hippies.

Ayahuasca: Vine of the Soul
Samma ämne och vinkling som filmen ovan fast med märkbart lägre produktionsvärden.

What the Bleep Do We Know!?
Verkar vara bortplockad nu tack o lov men nämner den ändå här för säkerhets skull. Handlar i stort om hur världen runtikring oss bara är en illusion och att vetenskapen inte förklarar nånting för VI skapar själva världen med våra tankar eller va fasen gå och lägg er.

What saucery is this?

Skrivet av Tribe den 15 januari 2015 kl 21:00
This post is tagged as: PESTO

Jag satt för någon vecka sedan, redo att gå till affären, och funderade på "nya" saker att äta eftersom mina matvanor började kännas lite för enformiga. Ja, sånt händer ju ibland. Jag kan inte beskriva hur det hände exakt, men allteftersom jag försjönk allt djupare ner i mina egna tankar började små fragment av tidigare smakupplevelser uppenbara sig...

Tankarna letade sig allt längre och längre tillbaka. Ända till högstadietiden faktiskt. Det började med något grönt. Var det oregano kanske? Nej... oregano är ju torrt och har en skarp smak och man äter det sällan som det är. Den delikatess jag sökte var betydligt fuktigare. Var det nässelsoppa kanske? Nej... nässlor är ju ogräs och även om det går utmärkt att göra soppa på så är det något man sällan hittar i en vanlig matbutik. Jag kände att jag var något stort på spåret. Efter en tids velande hade jag lyckats luska ut att jag var ute efter en italiensk delikatess. Något oljigt. Något grönt. Något som passar bra med pasta... PASTA! "Pasta" tycks ha varit nyckelordet. För sekunden senare formade mina läppar den magiska frasen:

"Pasta med PESTO!"

Pesto! Många år hade gått sedan jag ens yttrat ordet. Lika många år som senast jag avnjöt denna gudomliga sås (eller dressing). Så barnsligt enkel men samtidigt så otroligt smakrik. Basilika, olja och vinäger, lite nötter om man vill... Endast det folk som vågat uppfinna något så barnsligt enkelt som pizza hade kunnat komma på det här. Och det gjorde de också.

PESTO!

What saucery is this?

Roligaste låttexten jag hört på länge

Skrivet av Tribe den 4 december 2014 kl 20:52
This post is tagged as: illuminati, gamma ray, nwo, new world order, reptilians, shapeshifters, chemtrails

Jag vill inte klanka ner på Gamma Ray egentligen. De har gjort mycket härlig musik. Visst allt låter typ likadant men det finns några guldkorn. I Want Out är odödlig exempelvis.

Men på senare år verkar gubbarna ha spenderat lite för mycket tid på Youtube och gluttat konspirationsvideor utan eftertänksamhet och kritiskt tänkande.

Eller lyssna själva på denna lilla truddelutt:

https://www.youtube.com/watch?v=cIWCGwNxjK8

Det är beklagligt att ett gäng herrar så här på ålderns höst ska behöva känna att deras liv och tankar och känslor kontrolleras av ett hemligt brödraskap som agerar i det fördolda och har total världsdominans på dagordningen. Att döma av texten tror Gamma Ray stenhårt på en ondskefull världskonspiration och för att skrämma sin inbillade fiende skriver de texter för att smäda densamma.

Konstigt att inte Illuminati satte stopp för skivsläppet om de nu har kontroll över allt då? Undrar vad detta kan bero på... hmm...

Det finns massor av intressanta konspirationsteorier. Jag är faktiskt något av ett fan av ett flertal. Jag gör dock inte det misstag många andra verkar göra, nämligen att ta dessa på ALLVAR...

Jag har genom den fantastiska uppfinningen Youtube fått ta del av konspiratoriska utspel som gjort gällande att homo- och transsexualitet orsakas av femininiserande ämnen i våra frukostflingor och hygienartiklar (vilket ju VERKLIGEN förklarar homosexualitet bland kvinnor), att människor egentligen är neandertalare som blev genetiskt modifierade av utomjordingar för 50000 år sedan vilka sedan passade på att bygga pyramider runt om i världen när de ändå var i farten, att drottning Elizabeth II och övriga medlemmar i kungahuset är reptilianska hamnskiftare, att Bill Gates planerar att utrota 95 % av jordens befolkning och behålla resten som slavar, att flygplan sprutar ut sinnekontrollerande gaser... and the list goes on...

Man kan anklaga dagens konspirationsteoretiker för mycket, men verkligen inte för att ha dålig fantasi.

The problem with metal...

Skrivet av Tribe den 2 december 2014 kl 11:16

Alltså jag älskar metal MEN: det finns några ganska irriterande trender som fått mig att undvika att lyssna på nya band de senaste åren.

- Väldigt få nya band låter just nya. De flesta verkar vilja låta som nån slags mix av alla sina favoritband, eller inte sällan som en ren kopia av ett enda band. Avsaknaden av egen identitet hos många "nya" band är tragisk och får mig att ifrågasätta varför vissa band inte bara väljer att bli renodlade cover-band.

- Mer fokus på stilen än på låtskrivandet... Ja, det här tror jag inte att jag är den enda som lagt märke till. Det ska låta så tungt och häftigt som möjligt med överdrivet "basig" mixning, massa gitarrtjut och dubbeltramp. Låtskrivandet kommer i andra eller tredje hand. Det viktiga är ju att det är METAL! Inte att musiken faktiskt låter bra... Tydligen.

- Vad hände med less is more? För att spinna vidare på punkten ovan, vad är det som säger att man MÅSTE ösa på hela tiden genom en hel låt?

- Outnyttjad potential. Sen så har vi fallen där less is less. Varför envisas vissa band som HAR teknisk expertis och faktiskt KAN göra intressanta riff och melodier med att köra låtar som är på punk-nivå om ens det?

- Fantasin? Bara för att man har t ex ett powermetal-band finns det inget som säger att du MÅSTE skriva låtar som handlar om tomtar och troll eller att döda drakar. Bara för att du spelar i ett blackmetal-band finns det inget som säger att du MÅSTE skriva låtar om att döda kristna eller hur gärna du vill komma till helvetet och sodomeras av Satan. Bara för att du spelar i ett deathcore-band finns det inget som säger att du måste skriva låtar som handlar om... ja... vad brukar deathcore-låtar handla om egentligen? Hmm...

- Asså vi spelar typ 80-talsinspirerad powermetalinfluerad progressiv halvsymfonisk trash-death-metal fast med lite powermetalsång å vissa låtar e mer 70-tal typ å bla bla bla Please...

Jag skulle kunna fortsätta hur länge som helst egentligen men tror ni fattar.
Om jag skulle välja en punkt som verkligen, verkligen stör mig mest allt med dagens metal så är det avsaknaden av egen identitet hos många band. Ok att det finns 10 000-tals band och det är jättesvårt att inte låta som NÅGOT annat band, men snälla försök i alla fall liksom. Skriv låtar som faktiskt betyder något för er och inte för att försöka låta så mycket som möjligt som ert favoritband eller för att kunna kategoriseras in i en viss genre. Och FFS sluta vara så genre-fixerade! Bara några små tips. :)