Förra årets största spelupplevelse för mig var att spela igenom Dark Souls för första gången. Den mörka och dystra atmosfären var verkligen inträngande. Vid ett tillfälle påträffar jag mig själv med gåshud då atmosfären varit så kuslig. Det är inte direkt så att Dark Souls är skrämmande som ett riktigt skräckspel, det är mest de oförutsägbara saker som händer och fienderna man möter. Varje möte med en ny fiende var en upplevelse i sig. De är ofta vidriga och inte något man vill ha att göra med och de är alla dödliga om du gör ett enda misstag. Att möta en stor mörk riddare springande mot en är något av de värsta saker jag upplevt i spelväg. Jag har haft många själar på mig vilket gör att jag verkligen inte vill dö. Själar i Dark Souls får du genom att döda fiender och fungerar som spelets erfarenhetspoäng och pengar. Du måste spendera dem för att de inte ska gå förlorade och om du dör utan att hämta upp dina själar så är de borta för alltid. Detta är dock inget negativt utan tillför till spelets tuffa atmosfär. Visst det är frustrerande att förlora sina poäng när man dör men man lär sig att hantera svårigheter bättre genom det. I Dark Souls gäller det att spela försiktigt och återhållsamt för det mesta.

Nog pratat om spelet i generella drag, jag tänkte istället berätta om en specifik del av spelet; bossfighter. Jag hade försökt klara en boss i Dark Souls som anses vara en av de svåraste i hela spelet; The Four Kings. Jag hade redan innan klarat Ornstein och Smough på new game + utan hjälp från någon annan och tänkte nu göra samma sak med de fyra kungarna. Jag hade dock lagt upp en utmaning för mig själv, jag fick varken använda tung rustning eller blockera fiendernas attacker med sköld.

Med lite möda tog jag mig igenom hela spelet på den nya svårighetsgraden och mycket riktigt så var detta ingen lätt nöt att knäcka. Jag har alltid klarat dem genom att ta på mig tung rustning och hoppats att jag kan dela ut tillräckligt med skada innan de dödar mig samt använt healing när det behövts. Nu var det mycket annorlunda. Jag ramlade ner i mörkret och möts av den första kungen som själv inte utgör något större hot men snart kommer den andra och jag hinner inte döda dem tillräckligt snabbt innan även den tredje och fjärde kommer. När man är omringad av alla fyra är det i stort sätt omöjligt att klara dem. Jag gav det några försök utan tung rustning innan jag gav upp och tog den bästa rustningen i spelet och gav det ett försök, inte ens då lyckades jag. I new game + är det om än ännu svårare att döda dem än vad det var i första genomspelningen. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra så jag grindar lite och försöker igen men denna gång återgår jag till min gamla plan att studera deras attacker och går all out mot den första innan den andra hinner ge sig in i leken. Jag dör ännu en gång. Klockan var nu mycket så jag gav upp och gick för att sova.

Dagen efteråt skulle jag iväg och jobba men vaknade några timmar innan för att käka och göra mig iordning. Medan jag käkar startar jag upp min PS3:a för att se om jag kan ha lite kul innan jobbet. Jag tar på mig en dålig utrustnin och vapen för att göra det ännu svårare mot kungarna och mot min förmodan gick det ytterst bra så jag byter bara vapen och ger det ett nytt försök. Denna gång stämmer allt och jag tar dem en efter en. Till slut lägger jag märke till hur lite liv de har kvar och jag tror faktiskt att jag kan vinna det. Oftast är det nu som min hybris kommer in och förstör för mig men jag förblir försiktig och studerar deras rörelser noga. Jag delar ut mitt sista hugg och ett ljusskimmer fyller skärmen och sedan en cutscene. Jag har klarat dem. Jag gapskrattar och tittar på klockan. 15 minuter kvar tills tåget går. Jag är redan i ordning. Stänger av mitt PS3, tar på mig jackan och låser dörren, allt med ett leende. Jag älskar svåra spel, allt från Mega Man, Castlevania och Metal Slug till Devil May Cry. Dark Souls är verkligen ett underbart spel som har några riktigt minnesvärda strider mot bossar.

Ibland blir jag oerhört trött på saker och ting och det är inte bara för att jag jobbar mycket nattskift men också hur folk beter sig mot varandra. Jag vet inte om jag är överkänslig mot detta men jag vill tro att jag faktiskt har utstått både hat och oförståelse för mina övertygelser i livet.

Det kom som en frisk fläkt att åter igen ha ett möte med våran kristna förening i Skövde för att verkligen på djupet försöka förena muslimer och kristna för stadens eget bästa. Det är inte så att jag upplever några större problem just mellan dessa grupper men visst har säkert någon person i vardera läger negativa associationer omden andra gruppen människor. Det är knappast ovanligt nu för tiden med tanke på hur världen ser ut.

Nu var mötet väldigt lyckat och jag upplevde att folk verkligen började förstå att allt handlar inte bara om sig själva och att leva i sin egna lilla bubbla utan att försöka hjälpa andra utan att begära något tillbaka. Som rubriken lyder så ville jag klaga mest på mig själv i första hand och de människor jag anser borde veta bättre utifrån sin Religion. Vi muslimer har idag i väldigt stor utsträckning en stor oförmåga att förstå våra medmänniskor både de som tillhör våran egen religion och de som inte gör det. Många muslimer beter sig väldigt omoget mot andra och har en förvrängd och barnslig syn på Islam.

Det räcker nu, vi tittar snett på varandra och andra och tycker så synd om oss själva. Vi gör ingen ansträngning att faktiskt ändra på oss själva i första hand utan pekar ut andra som syndabockar. Vi är väldigt snabba med att svartmåla en regim, ett land, en religiös inställning eller helt enkelt de som inte tycker likadant som oss själva. Det är som bekant många problem idag i den muslimska världen. Afghanistans sår från alla krig har ännu inte läkt och samma sak är ännu mer sant i Irak just nu. Egypten har fått en del reformer efter mycket våldsamheter och Libyens diktator blev nyligen störttad. Syrien är i turbulens precis som Bahrain varit under väldigt lång tid nu. Pakistan börjar allt mer bli en grogrund för extremism och korruption och Palestina är fortfarande ockuperat. Saudi Arabien förtrycker sitt och Bahrains folk utan att någon uppmärksammar detta och Iran får utstå mest kritik av alla från omvärlden.

Är det så att Islam i sig är en våldsam religion, hatfull mot andra religioner och allt för strikt i sina lagar och regler? Är Islam ett omodernt sätt att leva? Jag är öppen för synpunkter i detta men jag är fast övertygad om att så inte är fallet. Med den grundläggande kunskap jag har om min religion kan jag bara dra den slutsatsen att det är ett fredfullt sätt att leva men har fått utstå för många extrema tolkningar av allt för många extremister. Att bli associerad som muslim ser jag som något positivt ur mitt perspektiv men jag kan förstå att många som inte är muslimer kan associationen vara något negativt. Jag är fortfarande inte helt säker på om min tolkning av Islam är den rätta men jag strävar alltid efter att göra gott för mig själv och andra oberoende vad jag förväntas få ut av det. Det finns en samhörighet människor emellan och detta måste vi ta tillvara på.

Denna text är riktad till mig i första hand då jag anser att förändring av världen börjar med en själv. Alla muslimer är inte dåliga men ansvaret vilar på oss ändå att representera våran religion korrekt. Om jag inte lever som jag lär kan jag glömma om att andra kommer se mig som ett gott exempel. Det har varit för mycket hat mot olika grupper bland muslimer och att föra heligt krig verkar bli allt mer accepterat bland vissa individer. Om man kritiserar andra så kan man anses vara svag och inte villig att göra sin religiösa plikt. Så kanske är fallet men det kan också vara att man inte är villig att döma ut ett helt folk utifrån en handling gjord av få. Det är inte en hållbar situation. Vi muslimer måste förändra oss själva och inse att jihad inte nödvändigtvis är synonymt med att döda en "fiende". Våran fiende är inom oss själva och jihad var och kommer alltid att vara strävan att rena sin själ. Jag hoppas och tror på en ljus framtid för muslimer och människor i sin helhet men då krävs väldigt mycket uppoffring och återhållsamhet från oss alla.

Nu har jag förhandsbokat Ninja Gaiden 3. Samtidigt såg jag en cool video med super Ninjan Ryu Hayabusa. Det är en massa explosioner och action. Det ser onekligen väldigt annorlunda ut jämfört med de andra två spelen.

http://www.youtube.com/watch?v=ZDBr9L4gbys

Enligt mig liknar just denna gameplay-video Ninja Gaiden 3 till NES. Jag gillar att det verkar gå tillbaka till rötterna lite och att de experimenterar lite. Många verkar inte gilla denna nya stil och jag kan verkligen förstå det. Ninja Theorys nya stil på DMC är något jag har otroligt svårt att svälja som ett stort DMC-fan.

Ninja Gaiden är en annan historia då jag inte äger något av de tidigare spelen utom det allra första till NES. Om jag vill spela de andra två spelen till min PS3 så kan jag alltid köpa dem men med Ninja Gaiden 3 får jag något annorlunda. Det är mörkare och har en enklare och mer stilren design enligt mig. Framför allt när man jämför med Ninja Gaiden 2 med lila monster, med olikfärgade orbs som kommer ut när du dödar en fiende.

Ninja Gaiden 3 verkar ha gjort sig av med spelmoment som att spara vid stora malplacerade drakstatyer, köpa nya attacker till vapnen, köpa potions eller hitta skattkistor. Jag tycker att spelet får mer fokus och enkelhet när man tar bort just dessa element även om de kan vara rätt roliga. Spelets enklare, mörkare design tilltalar mig väldigt mycket men jag hoppas verkligen spelet är utmanade precis som de andra Ninja Gaiden-spelen eller DMC-spelen.

Jag minns att jag i mina yngre år ritade mörka ninjor i skolan, har alltid tyckt om ninjor men ett riktigt mörkt ninja-spel är något jag alltid saknat i min spel-samling. Ryu Hayabusas nya äventyr verkar göra ändring i den saken och jag ser fram emot att få testa detta spel.

Jag har nu tränat aikido ett par månader och vi har precis börjat med en ny termin. Det hela började faktiskt med mitt stora intresse för vapen och speciellt svärd. Under jobbet på labbet träffade jag en instruktör med svart bälte i aikido och jag var väldigt nyfiken. Han berättade att de hade viss träning med vapen även om det inte var det centrala. Jag gick för att titta på deras träningspass tillsammans med min vän Shoo. Första intrycket var att det såg väldigt svårt ut och visst var det. När jag väl ställde mig på mattan för att träna fick jag verkligen uppleva hur komplext aikido kan vara.

Eftersom jag har tränat karate tidigare så tog det inte allt för lång tid att komma in i systemet även om aikido skiljer sig väldigt mycket från karate. Medan karate handlar om sparkar och slag handlar aikido mest om grepp och kast. Man ska försöka få kontroll över angriparen genom deras rörelser samt dina tekniker. Man låser armar, får motståndaren ur balans och kastar ofta ner dem på marken. Det kan gå riktigt hett till under de mer avancerade passen och om man inte har en korrekt fallteknik kan man råka få axeln ur led. Det har inte hänt mig än men jag har tagit en och annan smäll.

Det första passet var väldigt roligt och jag bad att få vara med under vapenträningen någon vecka senare. Det gick utmärkt då jag tydligen lärde mig fort samtidigt som jag redan hade träningsvapen. Även om det var väldigt enkla hugg man fick göra så kändes det bra att få träna in det från grunden. Man måste vara extra försiktig när man hanterar vapen och andra verktyg under träning. Jag brukar göra för vana att ta ett extra steg bakåt när jag tränar med min partner för att inte råka slå dem. Har fungerat utmärkt hittils.

Vapenträningen används främst för att göra ens teknik bättre utan vapen som i många avseenden använder samma sorts rörelser. Jag har flera svärd hemma, både vassa och oslipade men under träningen använder vi bara träsvärd. Symboliken bakom svärdet har fascinerat mig från barnsben. Ända sedan filmer och serier som Ivanhoe, Star Wars, Braveheart och Teenage mutant ninja turtles.

Krigare från riddare till samuraier har hederskoder att följa. Etik och moral ska flöda genom en krigare för att de ska anses vara värdiga. Ett svärd ska ej användas utom till försvar av de förtryckta. Ett svärd trivs bäst i sin skida och en krigare måste alltid behålla sin självdiciplin. Att kunna få ta del av en sådan kultur genom aikido har jag inget emot och det är väldigt stimulerande för mig att kunna lugnt om metodiskt träna in de olika teknikerna.

Om jag får tillfälle så skulle jag hemskt gärna vilja träna Iaido, Kendo eller Kenjutsu som alla inriktar sig på träning med svärd. Tills dess funderar jag på att köpa en ny klinga för att träna med, får se om jag gör ett köp lite senare. Nedan ser ni mitt träningssvärd som jag använder för mina tekniker i enrum. Sen har jag självklart ett träsvärd, också kallat "bokken" för träning i dojon. Mycket nöje.

Jobb, jobb och mera jobb. På ett sätt tar det aldrig slut. Man får kämpa vidare, en dag i taget. Hoppas ni alla har fått en god början på året för övrigt. Själv jobbar jag på som förut, utbildningen är färdig för tillfället men det kommer inte leda till jobb direkt, har bakgrund som labbassistent och har jobbat en del på sjukhuset men fortfarande kräver det en utbildning som analytiker. Det är väl den punkten som jag brister i. Jag har viss kunskap och generell biologi, medicin och labteknik men saknar erfarenhet inom klinisk analys. Min plan är att nu ta ett steg tillbaka, jobba fram lite extra pengar och sedan söka in till en ny utbildning i Jönköping som analytiker.

Nog om detta. Det har blivit en del spelade också även om det blir allt glesare mellan varje spelsession. Förra året var helt fantastiskt och jag köpte de allra flesta AAA-spelen av intresse för mig. Portal 2, ICO Collection, Dark Souls, Battlefield 3, Batman, Skyrim och Zelda är alla fantastiska spel men varken ICO Collection, Batman eller Zelda har jag spelat speciellt mycket av. Det försöker jag ändra på och dessa spel kommer säkert växa ju mer jag spelar dem. 2012 verkar annars se ut som ett typiskt spelår för mig, kommer försöka spela igenom Ninja Gaiden 3, DMC och framförallt Devil May Cry HD Collection. Har spenderat mycket tid med del tre i sagan om Dante och det kommer bli riktigt härligt att återigen besöka detta fantastiska spel med trophies. De som äger en 360 och gillar action bör verkligen titta närmare på denna samling som tidigare inte släppts till xbox. Med andra ord blir det action, action och mer action. Sen har vi det japanska rollspelet Ni No Kuni: Wrath of the White Witch, från studion bakom bl.a. filmen Spirited Away. Detta är ett spel som inte syns på min radar direkt och jag glömmer ofta bort det. Sen vill jag gratulera alla 360-ägare som får möjligheten att spela The Witcher 2. Hoppas verkligen det släpps till PS3 efteråt.

Star Wars kommer åter visas på bio, Bilbo börjar närma sig och jag har fem fribiljetter som jag kan använda till filmer av intresse. Har redan laddat upp med köpa gamla film-klassiker. Ska kanske skriva någon recenssion senare om jag har tid och lust.

Ville mest skriva av mig lite nu när jag sitter och väntar på tåget mitt. Ha det bra allihop och på återseende.