Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy

Svenska
Har backat ett projekt på Kickstarter för första gången

Har backat ett projekt på Kickstarter för första gången

Skrivet av Vahlstrom den 28 juli 2020 kl 19:51
This post is tagged as: Suikoden, Eiyuden Chronicle: Hundred Heroes

Jag har hört och läst om skräckexempel om Kickstarter. Pengar som tagits och flytts med och spel som inte alls uppfyllt förhoppningarna. Så jag har mest hållit mig ifrån sajten. När Eiyuden Chronicle: Hundred Heroes utannonserades och behövde hjälp via Kickstarter var det dock ingen tvekan. Det skulle backas. Tyvärr är jag ju inte snuskigt rik, så det blev bara en av de billigare versionerna, men jag gör mitt bästa. Suikoden II är det bästa spelet genom tiderna enligt mig och har gett mig mängder av glädje.

När licensen nu har lagts längst ner i Konamis frysbox valde några skapare av spel i Suikoden-serien att starta en ny studio och göra ett spel som är Suikoden i allt utom namnet. Ett sånt projekt måste jag vara vara inblandad i. Jag känner mig faktiskt lite stolt över att ha hjälpt till att få det här spelet att se en release (förhoppningsvis 2022).

Det verkar inte som att jag var ensam heller. Projektet är inne på sin andra dag på Kickstarter. Målet var 500 000 dollar, nu (när jag skriver detta) har det dragit in 1,88 miljoner. 370% backat... efter bara en dag. Jag är väldigt glad att det finns folk som bryr sig om Suikoden och detta nya projekt.

Du tittar på

Preview 10s
Next 10s
Annonsera
Löjligt upphetsad över Suikodens andliga uppföljare

Löjligt upphetsad över Suikodens andliga uppföljare

Skrivet av Vahlstrom den 25 juli 2020 kl 21:16
This post is tagged as: Suikoden, Eiyuden Chronicle: Hundred Heroes

Det finns saker jag räknar med på lördagsmorgnar. Trötthet. Smärta i alla leder. Frukost. Nåt som jag inte räknar med är att få den bästa spelnyheten jag fått på evigheter. Loggar lite trött in på datorn efter klockan 8 på morgonen och tittar om det finns nån intressant nyhet att skriva för er kära läsare. Och var jag inte vaken innan så blev jag det när jag kollade in Gematsu.

Jag håller det inte hemligt att Suikoden-serien är min absoluta favoritserie (trots att kvaliteten föll efter den andra delen) och att tidernas bästa spel är just Suikoden II. Tyvärr är serien nog nästintill död då Konami verkar vägra göra någonting med den. Vad är då det näst bästa? Ett nytt Suikoden i allt utom själva namnet. Flera före detta Suikoden-skapare har nämligen startat en ny studio och jobbar på ett spel som heter Eiyuden Chronicle: Hundred Heroes (som utan tvekan hade varit ett nytt spel i serien, om namnrättigheterna hade funnits). Det här är något som gör mig så glad att det inte går att beskriva. En Kickstarter-kampanj kommer startas för spelet och för första gången någonsin kommer jag att ge pengar där. Jag kommer visserligen få vänta till hösten 2022, men om jag har väntat så här länge är detta ingenting. Tack Yoshitaka Murayama, Tack Junko Kawano. Tack Osamu Komuta. Tack alla ni andra som kommer jobba på det här spelet. Ni är mina hjältar.

När suget efter att spela försvinner

När suget efter att spela försvinner

Skrivet av Vahlstrom den 9 juli 2020 kl 12:27

Jag befinner mig i en konstig period för tillfället. Suget efter att spela finns helt enkelt inte. För några dagar sedan slog jag på min konsol, tittade på menyn ett tag och kände att jag plötsligt inte ville spela något av spelen som fanns på skärmen. Därför slog jag helt enkelt av den igen, en minut efter jag startade den. Tror det är första gången jag känt så här. Jag har ett par olika tankar om var felet ligger. Det första är så klart att jag har en liten, nio veckor gammal kille hemma som behöver mycket kärlek och tid.

Det andra är att jag helt enkelt inte har nåt spel nedladdat som jag känner för att spela för tillfället. Alla spel på min hårddisk har jag redan spelat och klarat av. Jag behöver helt enkelt en ny kärlek att sätta tänderna i. Laddade ner Rocket League som jag inte spelat på väldigt länge. I princip två år sedan min vän som jag brukade spela dubbel med gick bort alldeles för tidigt. Och visst är det kul att spela, men att vara i ett team med två till tre slumpmässiga lagkamrater är inte samma sak.

Nu är ett av problemen att jag har tre veckors semester med början nästa helg, så jag hinner egentligen inte sätta mig in ett nytt spel som sedan kommer behöva läggas åt sidan i nära en månad. Jag har funderat på Spider-Man, som jag ännu inte spelat. Det kan nog ge mig några underhållande timmar. Annars sätter jag mitt hopp till Ghost of Tsushima. För tillfället finns dock inte suget där.

Har du gått igenom samma period? Och vilket spel blev din räddning?

Vilket populärt spel gillar du inte?

Vilket populärt spel gillar du inte?

Skrivet av Vahlstrom den 1 juli 2020 kl 11:43
This post is tagged as: Journey

Den absolut hetaste diskussionen just nu är om vad folk tänker och tycker om Last of Us: Part nummer två. Eftersom jag inte har spelat detta kan jag egentligen inte ge min egna åsikt. Det fick mig dock att fundera på om det finns andra spel som nästan unisont hyllas, men som jag inte tycker om. Och ett spel dök upp direkt i mitt huvud. Journey. Jag har för mig att det här spelet var gratis på Playstation Plus en tid tillbaka (eftersom jag aldrig skulle köpt det för mina hårt intjänade pengar) och testade det så klart. Men jag fastnade inte alls för det här.

Redan i inledningen, i nån öken, kändes det så tråkigt. Jag har för mig att jag klarade av att spela tills jag skulle klättra upp för ett berg i en snöstorm. Där tog mitt tålamod slut och spelet raderades snabbt från mitt PS4. Problemet jag har med spelet är att det är så förbannat tråkigt. Spring, hoppa, samla bitar av en halsduk som blir längre och längre. Finns det ens en berättelse? Tycker heller inte spelet är så vackert som alla vill få det till. Det är sällan jag känner mig uttråkad när jag spelar. Det händer så klart att jag tycker spel är mindre bra, men tråkiga spel görs det inte så många av (av det jag spelat). Journey var däremot så otroligt långsamt och trist att jag helt enkelt inte kunde spela vidare.

Vilket "populärt" spel gillar du inte?
Kom ihåg: Vi gillar alla olika, så inga elaka kommentarer om vad folk tycker eller inte tycker. Tack :)

Vad är tidernas bästa bossmusik?

Skrivet av Vahlstrom den 9 juni 2020 kl 11:43
This post is tagged as: Donkey Kong, Yakuza, Undertale, Fire Emblem

Det finns få saker som får mig så hype som riktigt bra bossmusik när det vankar tv-spelsbossar. Jag fastnade i Youtube-träsket på musik från olika tv-spel och kom att fundera på vad som egentligen är tidernas bästa bossmusik. För mig är det två spel som står ut från mängden när det gäller musik, Donkey Kong Country (både första och andra spelet) samt Yakuza 0. Båda dessa har överlag grym musik spelen igenom.

I Yakuza 0 hittar vi bossen Kuze som du slåss mot *spoiler* inte mindre än fem gånger (om jag inte missminner mig). Han är en riktig jäkla badass. En av gångerna spelas absolut makalösa Pledge of Demon (Youtube-video HÄR), riktigt tunggung. Den bara byggs upp och byggs upp medan mellansekvensen spelas, för att komma igång på riktigt när fajten börjar. Det här är tidernas näst bästa bossmusik.

Samma boss bjuder också på en annan låt som är riktigt bra, den sista gången ni slåss. En mycket lugnare låt som perfekt visar hur känslorna och respekten mot honom ändrats och hur du egentligen inte vill slåss mot honom igen. Denna kallas Oath of Enma (Youtube-video HÄR). Även slutbossen har passande och grym musik i låten Two Dragons (Youtube-video HÄR). Hela spelet är fyllt med fantastisk musik.

Vad är tidernas bästa bossmusik?

Sen har vi Donkey Kong Country. Jag har alltid tyckt att David Wise är ett musikaliskt geni. Det första spelet består nästan uteslutande av guldkorn. Aquatic Ambiance, Life in the Mines, Fear Factory... Medan det andra spelet har underbart avkopplande Stickerbush Symphony. Nu gäller det ju dock bossmusik och tidernas bästa hittas i första spelet när du slåss mot King K. Rool på skeppet. Det går inte att göra bossmusik bättre än Gang Plank Galleon (Youtube-video
HÄR). Enligt mig så klart. En boss som tidigt lärde mig att aldrig fira för tidigt.

Välförtjänta omnämningar:
Undertale bjuder också på en hel rad bra bossmusik. Vi känner nog alla till Megalovania vid det här laget. Men jag skulle faktiskt vilja slå ett slag för Battle Against a True Hero (mot Undyne the Undying) och Hopes and Dreams/SAVE the World (mot Asriel som true pacifist).

Sen har vi det som enligt mig är den mest känslosamma spellåten som gjorts. Ingen låt har nånsin rört mig så mycket som denna. Musiken i sig är fortfarande ljuvlig att lyssna på, men kanske inte säger så mycket utan att ha spelat spelet. Fire Emblem Awakening bjuder på "Don't speak her name!" (Youtube-video HÄR). En viktig karaktär har just dött och du tvingas in i en strid där ingen av sidorna egentligen vill slåss efter vad som hänt. I kriget som utspelar sig flyr ditt gäng för sitt liv och tvingas slåss för att överleva. Befälhavaren på andra sidan vill inte slåss. Han vill inte ha mer död. Men han har beodrats att ha ihjäl dig. Regnet faller under striden, den här musiken spelas, du är i ett krig där ingen egentligen vill slåss, du minns vad som precis har hänt med karaktären som dog. Allt faller på plats och det här är en av mina absoluta favoritsekvenser i ett spel någonsin.