Gamereactor follow Gamereactor / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português / Français / Nederlands / 中國 / Indonesia / Polski
Gamereactor Close White
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto

Flashback Friday: Tokyos speldistrikt

Skrivet av Vahlstrom den 14 september 2018 kl 10:24
This post is tagged as: Tokyo, Japan, Street Fighter, Resor, Akihabara

Idag tar jag ett titt tillbaka på mitt besök i Japan i november 2016. Under tio dagar besöktes Tokyo, Kyoto, Osaka och Hiroshima. Det var en resa jag aldrig kommer glömma. I detta blogginlägg tänker jag dock fokusera på Akihabara, nörddistriktet. Och då säger jag det som något väldigt positivt. Är man ett fan av tv-spel eller anime/manga bör man till 100% besöka denna stadsdel i Tokyo.

Byggnad efter byggnad radar upp sig med spelbutiker, spelhallar och affärer som bara säljer figurer från anime och spel.

Om man är intresserad av spel måste man besöka affären Super Potato. Den ligger lite undangömd på en bakgata, men väl inne finns det allt. Och jag menar allt. Tänk på en konsol och dom har spel till det. Hyllor är fyllda av spel och konsoler. Har du tillräckligt med pengar kan du till och med köpa den ovanliga Atari Jaguar. Den enda nackdelen är väl kanske att nästan alla spel är japanska versioner. Men vad ska man förvänta sig i Japan?

Sen finns det spelhallar som är helt enorma med fem eller fler våningar fylla med arkadspel, både nya och gamla. En spelomgång kostar, vad jag minns, 100 yen (runt 8 kronor). Det är väldigt intressant att se alla olika typer av människor vid maskinerna. Unga killar efter skolan, affärsmän som fortfarande har kostymen på sig, äldre kvinnor.. här finns allt och alla!

Själv spenderade jag min tid vid olika Street Fighter-spel och några rytmspel.

Jag hoppas verkligen att det blir en resa tillbaka dit i framtiden.

Flashback Friday: Tokyos speldistrikt

Facebook
TwitterRedditGoogle-Plus
Sportspelens mikrotransaktioner gör mig ledsen och uppgiven

Sportspelens mikrotransaktioner gör mig ledsen och uppgiven

Skrivet av Vahlstrom den 10 september 2018 kl 10:58
This post is tagged as: Mikrotransaktioner, EA, Fifa, Madden, Nhl, MLB The Show

Det är en tuff tid för alla oss sportspelsälskare som vill spendera så lite pengar som möjligt. Det kommer ju knappast som en överraskning när jag läser nyheten att NBA 2K19 kommer innehålla löjligt mycket mikrotransaktioner eftersom snacket om det har pågått länge. Men man blir ju ändå lite ledsen. Jag var/är ett stort fan av NBA 2K och spelade nästan alla versioner, men jag skippade förra årets när jag såg all negativ feedback angående att betala för ALLT.

EA är inte mycket bättre och fick hård kritik för FIFA 18 (och i mindre skala för NHL och Madden). Jag måste ändå erkänna att jag spenderade mer pengar än jag borde ha gjort på att försöka få de bästa spelarna till mitt FUT-lag. Och det är ju det som är saken, vad har jag för nytta av det nu? Inte ett dugg. Man spenderar en massa pengar för att sedan göra om det nästa år igen. Trots all backlash tror jag inte att FIFA 19 kommer vara så mycket bättre (om man nu inte bor i Belgien).

Jag har spenderat 272 timmar i MLB The Show 18:s Diamond Dynasty (basebollspelets motsvarighet till Ultimate Team) enligt deras egen databas. Inför den här säsongen tog tyvärr San Diego Studios (SDS, skaparna av The Show) också det impopulära steget att försöka klämma ur spelarna så mycket pengar som möjligt. Man införde samlarobjekt, som kepsar, tröjor, signerade bollar osv. som du måste byta in för att kunna låsa upp de bästa spelarna. Problemet är att dessa objekt inte kan användas till något annat än att just bytas in. Spelarna var inte direkt glada över att behöva samla tusentals oanvändbara New York Yankees-kepsar för att låsa upp vissa spelare.

Det är konstigt hur det kan vara så accepterat med mikrotransaktioner i sportspel jämfört med andra typer av spel. Det är ingen som höjer på ögonbrynen när man kan köpa paket för att ha en chans på de bästa spelarna. Det är liksom som det ska vara.

Kommer vi någonsin få se en förändring? Tyvärr tvekar jag stort på det.

Facebook
TwitterRedditGoogle-Plus
Hur mycket nostalgi är för mycket nostalgi?

Hur mycket nostalgi är för mycket nostalgi?

Skrivet av Vahlstrom den 7 september 2018 kl 15:41
This post is tagged as: Spyro, Crash Bandicoot, Two Point Hospital, Nostalgi, Grafik, Ratchet & Clank

Alla gillar vi att känna oss nostalgiska. Allt var ju så mycket bättre förr, när vi var yngre och inte hade några bekymmer. Men med alla remasters kommer frågan; "kan det bli för mycket nostalgi?"

Frågan slår mig samtidigt som jag spelar det underbara Two Point Hospital. Det 21 år gamla Theme Hospital är ett av mina favoritspel genom tiderna. Jag tycker faktiskt att det fortfarande står sig rätt bra 2018 också. Så efter nästan 24 timmar i Two Point Hospital är nostalgin stor. Jag känner mig som ett barn igen.

Tänk så många spel som släppts av just den anledningen. Crash Bandicoot N. Sane Trilogy, Ratchet & Clank, Shadow of the Colossus, Spyro Reignited Trilogy och det uppkommande Final Fantasy VII är bara en droppe i havet av exempel. Spel som fått uppdaterad grafik, ny story, extra innehåll, you name it. Allt för att få oss att känna oss som barn.

Men satsas det för mycket på att återuppliva det gamla, istället för att få fram nya idéer? Visst, det finns massor utav spel jag vill spela med ny grafik, Crash Team Racing bland annat. Samtidigt finns det också spel som jag hoppas aldrig kommer tillbaka, inte för att de var dåliga, men för att det finns något magiskt över originalet.

Det här är inte ett negativt inlägg, det är bara en fundering. Vill vi se fler av vår barndoms favoritspel i ny form eller bör det satsas framåt med nytt? Min åsikt: Varför inte det bästa av båda världar? Lagom, som vi så gärna säger på svenska.

Facebook
TwitterRedditGoogle-Plus
Dagens dilemma - Platinumgrind eller gå vidare?

Dagens dilemma - Platinumgrind eller gå vidare?

Skrivet av Vahlstrom den 6 september 2018 kl 16:41
This post is tagged as: Final Fantasy, World of Final Fantasy, Playstation 4, Playstation, Platinum, Digimon, Playstation Plus

Platinumtrofén i World of Final Fantasy är nära, men ändå tillräckligt långt bort för att ta en massa timmar. Ska jag kämpa vidare eller äntligen spela nåt annat i min stora backlog?

Jag vet inte om jag anser mig vara en så kallad "trophy hunter", vilket är någon som försöker få så många platinumtroféer som möjligt på Playstation 3 och 4. Jag har för tillfället 21 och visst har jag spelat spel bara för att få platinum. Jag har däremot aldrig köpt ett spel bara av den anledningen. Många av dem är gratisspel från Playstation Plus, som Color Guardians, Day of the Tentacle: Remastered och Stories: The Path of Destinies.

Nu har jag kommit till ett vägskäl. Jag har 80% av troféerna i World of Final Fantasy, ett charmigt och roligt spel, och har klarat hela storyn och spöat alla bossar. "Varvat" som man sa när jag var yngre. Det enda som finns att göra är en väldigt lång grind för att få platinumtrofén. Visst, jag har kämpat och slitit i många timmar i andra spel efter att ha "varvat" det, Digimon: Cyber Sleuth till exempel, men det här är nåt helt annat.

Jag har en backlog som är helt enorm och skulle gärna påbörja alla de där spelen jag har laddat ner från Playstation Store, men jag vill också ha min platinum i World of Final Fantasy. Jag är nära, men ack så långt bort. Det saknas till exempel en trofé för ett minigame som är 100% turbaserat, att låsa upp alla egenskaper för 100 olika karaktärer (tror jag har 7 eller 8) och att hitta alla kistor i spelet. Det finns tyvärr ingenting i spelet som visar hur många kistor du har hittat, hur många som finns kvar eller var de finns. Jag har missat någon, någonstans, men har jag tid att gå igenom varje ställe en gång till för att leta?

Det är svårt med troféer. Egentligen är det någonting som inte har någon betydelse, en fin siffra som nästan ingen annan någonsin kommer att se. Men å andra sidan känns det ju så bra när man hör det där plinget och meddelandet kommer upp som säger att du har lyckats med något som inte många andra gjort.

Det stora platinumdilemmat!

Facebook
TwitterRedditGoogle-Plus