Detta var ju i och för sig i måndags förra veckan, men sommarvärmen gör att det går lite segt. Det var nämligen 2-in-1-konsert i Prags O2 Arena förra veckan. 80-talsrock overload med först Whitesnake och sedan efter en halvtimmes break, Def Leppard. Två av mina favoritband. Jag valde mellan denna konsert och en annan dubbelkonsert som skedde bara några dagar innan, Kiss och ZZ Top. Jag hade dock redan sett båda dessa band, så mina pengar spenderades på enarmade trummisar och nästan pensionerade sångare.

På tal om sångare tycker jag att både David Coverdale och speciellt Joe Elliott fortfarande håller. Det märks dock att herr Coverdale börjar bli till åren då han behövde två stycken break under konserten, först för ett gitarrsolo (jag hatar överdrivet långa gitarrsolon) och efter bara en låt (den inte alls speciellt bra Shut Up & Kiss Me) blev det ett trumsolo. Jag har inget emot trumsolon, men två konserter innebar två trumsolon. Too much. Överlag var jag mycket nöjd med den timmen långa Whitesnake-konserten och den 1,5 timmar långa diton från Def Leppard.

Sommaren är kort, det mest regnar tydligen bort, enligt Ledin. Men nu är den här! Och vad är bättre under varma sommarmånader än... tv-spel??! Utgivarna har nämligen bestämt att lägga några riktigt intressanta spel för mig personligen under juni. Två av dem är två av de spel jag ser fram emot mest under hela året. Och de släpps dessutom inom fyra dagar från varandra. Hur ska jag ha tid?

Den 21:a släpps Crash Team Racing Nitro Fueled - nyversionen av ett av mina absoluta favoritspel. En kartracer som jag vill hävda är lika bra som vilken Mario Kart-titel som helst. Det ser ju dessutom så vackert ut. Förhoppningsvis är känslan lika bra nu som då. Nostalgi när den är som bäst. Och... Hashtag Team Polar.

Och sedan, bara några dagar senare, den 25:e kommer Judgment, en Yakuza-spinoff. Yakuza-serien har gett mig mycket glädje och jag är verkligen nyfiken på om denna detektivversion kommer vara lika bra. Förhoppningsvis är den det och vi kan få se fler spel utforska den utmärkta Yakuza-versionen av Japan. Det vi sett från trailers ser riktigt intressant ut. En blandning mellan Yakuza och Phoenix Wright. Inget "Objection!" från min sida.

Dessutom, om några dagar, släpps PC-versionen av Octopath Traveller, en stor succé på Switch som jag inte lyckats spela på grund av att jag inte äger den konsolen. Kommer absolut införskaffa det på PC och det ska bli kul med vad som verkar vara en klassisk JRPG-upplevelse.

Brace yourself... summer is coming!

Jaja, jag vet att det här inte är en populär åsikt bland alla Iron Maiden-fans där ute, men det jag anser är deras bästa album (det finns ju dock inte ett enda dåligt) fyller nämligen 19 år idag. Vilket är då detta?, undrar du. Jo, den 29:e maj 2000 släpptes Brave New World. Ghost of the Navigator, Brave New World, Blood Brothers, Out of the Silent Planet och The Thin Line Between Love and Hate är alla mästerverk. Jag gillar de lite mer underskattade albumen från bandet, som detta och till exempel Somewhere in Time (The Loneliness of the Long Distance Runner och Alexander The Great är riktigt bra). Allt är så klart tycke och smak, men enligt mig är Brave New World i topp. Och kalla mig inte för nåt fejkfan, jag har ju trots allt sett sju konserter :)

Super Nintendo var min barndomskonsol och det fanns inget spel som spelades mer än Donkey Kong Country. Jag äger fortfarande ett SNES, men DKC fattades länge i min samling. Det ändrades det på i förra veckan när jag köpte mig ett exemplar. Visst, det ser så klart inte lika bra ut som det gjorde på 90-talet, men allting annat är ju fortfarande så bra. Banorna är utmärkta och musiken är fenomenal. David Wise är ett geni. Det bevisade han åter igen när han också gjorde musiken till Donkey Kong Country 2. Tvåan ses av många som ett bättre spel än det första, och det kan mycket väl vara fallet, men för mig finns det inget spel som slår Donkey Kong Country på SNES - det är ju ändå min barndom.

Jag har insett att jag varit rätt inaktiv på senare tid. Det tog till exempel två månader för mig att skriva ett nytt blogginlägg (detta). Det beror egentligen inte på något större, förutom att allt verkar ha tagit upp min tid den senaste tiden. Det är extra mycket att göra på jobbet och fotboll som tar upp tid. Du har säkert haft samma känsla, när tiden bara försvinner iväg utan att du egentligen vet varför. Oroa er inte, om någon nu gjorde det, jag lever fortfarande och kommer börja trampa ner gaspedalen igen snart.
En sak som dock tar tid, och en nyhet för er alla, är att jag är i full planering med mitt bröllop som äger rum i juli. Det är bara två månader kvar så det börjar bli extra stressigt nu. Gäster, mat, ringar, kläder, tårta, musik. Men vill man vara fin får man lida pin, som det heter. Sju år tillsammans fick vara tillräckligt för att till slut bestämma oss för att göra allt lite mer officiellt, i min hemort dessutom. Full fart framåt allihop!