Peter Molyneux är sig lik. Sniffar helium och tycks konstant hög på sin egen fantastiskhet. Jag skulle så gärna vilja vara den mannen för en dag. I hans senaste video för sitt kommande spel, gudssimulator nr 37, så säger han att han inte vill lova för mycket, men att detta kommer förändra vårt spelande för alltid. Hysteriskt roligt. Jag älskar Molyneux. Jag ser till och med väldigt mycket fram emot spelet. Men alltså ibland framstår han nästan som spelvärldens byfåne. Ingen vill liksom vara så mycket "indie" som han. Och ingen är heller lika lite "indie" som han.

Koncepttrailern för gudssimulator nr 37 aka GODUS finner ni här!

Btw, är det bara jag som veckar pannan lite över att det här är ett Kickstarterprojekt? Peter Molyneyx är väl ingen fattig bonddräng direkt? Har jag missat något?

Adventure Time: Hey Ice King! Why'd You Steal Our Garbage?! Det första TV-spelet baserat på den fantastiska TV-serien. Skrivet av självaste Pendleton Ward. Att det här enbart släpps i USA och att Nintendo 3DS:en är regionslåst är båda tecken på att världen är en ganska ond och värdelös plats.

afk lipa

Alltså de här Twilight-postersen som är överallt. Är det bara jag som är lite trött på dem? I fem år har jag behövt blänga mig vindögd på eländet. Måttet är rågat. Så här kommer därför en recension av samtliga filmers posters. För ni vet, det är sånt jag gör.

(Klicka på titel för bildlänk)

Twilight (2008)

Här i första postern kan vi tydligt se att man från början inte riktigt visste vad som egentligen var "Twilight" rent visuellt. Så man kör säkert och jobbar mycket med mörker inte helt olikt bokförlagans omslag. Robert Pattison har sedan fästs som någon slags uv ovanpå Kristen Stewart som däremot redan nu har nåt formtoppen med den svagt öppna kakhålsmunnen.

New Moon (2009)

Provocerande dålig film men klara framsteg på posteravdelningen. Det luktar lite klassisk snusknovell och tittar vi noga så går det nästan att se hormonfläckarna på postern. Redan till andra filmen har man alltså lyckats hitta sin visuella identitet. Bravo!

Eclipse (2010)

Poster nummer tre signalerar sedan tydligt budskapet att alla personer med någon form av talang associerade till Twilightproduktionen, vid det här laget sedan länge slutat bry sig. Alltså kör man på en enkel platt uppställning av det som kallas för seriens "karaktärer". En märklig blick och halvöppet gap från Stewart är egentligen det enda som skvallrar om att det ens handlar om en Twilight-film.

Breaking Dawn Part 1 (2011)

Då är vi framme vid fjärde delen i serien och här är säljpunkten ingen hemlighet. I Breaking Dawn ska det "gängas". Därför signaleras detta övertydligt i postern för att vidare spä på den obegripliga hype som tydligen rådde över att två A4-papper skulle gnida sig mot varandra för 110kr biljetten.

Breaking Dawn Part 2 (2012)

Den stora finalen är äntligen här. En stor slutstrid närmar sig. För att inkapsla allt episkt som väntar bakom postern har man därför låtit skådespelarna stå med ett halvt höjt ben i postern. Så vi vet att det blir fart och fläkt. Märk väl också att Kristen Stewarts mun är nästan stängd för att signalera det stundande allvaret.

Sådär, det var det. Och nu är det äntligen över! Nu blir det inte några fler Twilight-filmer. Nu blir det 50 Shades of Gray istället...

Uppdatering: Eftersom recensionen blivit blockerad av okänd anledning har jag länkat om till en ny profil och ett uppdaterat klipp. Vi får se hur länge det får finnas kvar.

Hej på er! Jag såg filmen Looper för nån vecka sedan och fick ett litet ryck, så jag gjorde en videorecension om det hela.

Den kan ni se här!

Lite enklare och mer to the point än mina tidigare grejer. Och just det, för alla tre personer som väntar på nästa avsnitt av TheSweGeek (Hej mamma!), så kan jag meddela att det är på väg. Har bara blivit ett väldigt långt uppehåll på grund av resor och utbildning och annat som varit i vägen. Lite därför som jag startat den här svenska kanalen också, för att få ut lite kortare grejer som går snabbare att producera. Säg gärna till vad ni tycker om showen förresten. Vad som funkar. Vad som suger. Jag är en kritiker. Så jag älskar kritik.

Och just det, ha en sabla fin fredag också!

Spännande kväll det här. De första Wii U-recensionerna börjar dyka upp på nätet. Ingen som egentligen är värd att läsa men det är kul att kolla första intrycken och åsiktstrenderna. Spelkritikerna får i det här fallet för en gångs skull lite av en journalistisk roll. Likt de första upptäckarna som skickar flaskpost till oss från en främmande och nyupptäckt värld.

Jag ser enormt mycket fram emot Wii U. I vad som bäst kan beskrivas som ett mellanår för spelmediet så är dess ankomst som en glittrande glad sol i allt det grådaskiga. Det blir förmodligen inget dag 1 köp för mig dock. Delvis på grund av osäker ekonomi men främst för att mitt utsedda releasespel, Rayman Legends, blivit uppskjutet till våren. Så där någonstans smäller jag nog till.

Men i övrigt är det verkligen tokmånga Wii U-spel som jag redan nu liksom vet att jag kommer köpa.

The Wonderful 101, Bayonetta 2, Rayman Legends, New Super Mario Bros U (för att man måste, typ), Nintendo Land och Pikmin 3 för att nämna några. Det blir härliga tider. Jag är oändligt trött på dagens konsoler vid det här laget. Nästa generation kan inte komma snart nog.