Spela med andra - spelupplevelse med "extra allt"

Jag har tre barn, varav dottern är yngst med sina 21 år och den som fortfarande bor kvar hemma. Samtliga har under sin uppväxt spelat mycket då deras speltokiga pappa sett till att de senaste spelkonsolerna alltid funnits i hemmet. 

Så spelandet har tagit en stor del av min familjs liv och vi har ofta spelat tillsammans. Även min fru har fastnat i detta underbara fritidsnöje efter det hon lyckades spela ut det allra första Lemmings. Minns med glädje våra spelsessioner med de två minsta barnen och frun sittandes i soffan där barnen skrek i kör (och lite frustration): "Mamma! Du måste hoppa längre!"

Little Big Planet. Tog många, många timmar att spela ut, men de fyra handkontrollerna höll oss samman som familj helg efter helg och är idag ett glädjefullt minne vi skrattar åt under våra gemensamma middagar.

Sist jag spelade med barnen var då Minecraft fått en VR-mod. Mellansonen föreslog att vi borde spela tillsammans. "Pappa. Jag och syrran kan nog lära dig ett o annat.". De satt i sina rum med plattskärmar och jag i VR. Var underbart att de, mina barn, lärde mig något. De var mycket stolta.

Tiden gick. Vi spelade våra spel - själva och/eller med andra. De oftast med League of Legends och jag med Battlefield. Har mycket positiva minnen av hela Battlefield-serien då jag spelat dem alla - faktiskt. Dagens Battlefield 2042 är något som jag har ett och annat att säga om, men tror inte jag skulle tillföra något nytt i den diskussionen. Så punkt sätter vi här.

Så kom Valheim. Då jag nära sjukligt följer allt när det gäller spel, var Valheim något jag fann som mycket intressant direkt. Det var svenskt och var mer eller mindre en succé från start. Alltså inget jag kunde undgå. Dock inte för att spela det utan mer att följa dess utveckling. Sög i mig allt om Iron Gate - de som gjorde spelet. Insåg att detta var ännu ett prakt-exempel på svensk kreativitet. ...och där kunde det ha stannat för min del.

"Valheim i VR", läste jag en dag och då ryckte min VR-nerv till. För jag har även ett enormt intresse för allt kring teknik och då speciellt VR - Virtuell Verklighet. Just VR-biten utelämnar jag för tillfället. Ville bara nämna det då det var anledningen till att jag köpte Valheim. Jag ville helt enkelt bara testa hur bra VR-mod:en var. Spelet kostade dessutom bara 170 kr.

Kort kan jag säga att VR-upplevelsen var bra. Ja, till och med mycket bra. Det jag inte räknat med var att fastna i denna spelvärld som Iron Gate byggt. 

Efter att spelat några gånger så frågade dottern vad det var jag spelade. Jag berättade entusiastiskt om en värld som påminde väldigt mycket om en perfekt återskapad svensk lövskog. "Det finns björkar! Det är världens vackraste solnedgång som speglar sig urtjusigt mot havet. Ja, allt är så förbaskat vackert. Ljussättningen är perfekt. Fåglar, vildsvin och rådjur gör skogen levande. Och träden. Träden går att hugga ner men det fina i det här spelet är fysiken när stammen faller. Kolla!".

Dottern var såld. Hon köpte Valheim och "tvingade" mig att spela med henne istället.

Så, mina spelande vänner i Battlefield 2042 får nu ursäkta. Valheim tar all min speltid.

Tänker ofta på det. Hur spelen kom in i mitt liv. Sedan möjligheten att spela med andra. Via split-screen och via modem. Jag och polaren köpte den första ratten som kom till PC. Vi körde mycket Monster Truck Madness och var kungar. Mycket tack vare våra rattar. Haha! De vi mötte förstod inte hur vi kunde vara så bra på "King of the hill". Sedan blev det ännu lättare när Internet slog igenom och alla verkligen kunde spela med alla.

Vilken fantastisk utveckling det varit. Jag gilla!