En resa i svensksuccén Valheim

Jag anser att påbörja ett nytt spel är som bäst om man vet så lite som möjligt om spelet. Kan jämföras med att se en ny film. Man vill naturligtvis inte bli "spoilad", som mina barn säger.

Sedan måste man på något sätt få upp ögonen för spelet/filmen. Trailers är bra här även om jag tycker att dagens trailers visar lite för mycket.

När det gäller Valheim var mitt intresse från början inte så mycket spelet i sig utan att det var svenskutvecklat och gjorde succé. Såg bitar från folk på youtube som spelade och jag tänkte att det såg mysigt ut men grafiken var verkligen ingen höjdare. Men i stort visste jag inte så mycket mer att det man var typ en viking och det fanns bossar man skulle vinna över.

Nåja. Vi spolar fram ett år för en dag satt jag slutligen med spelet och det med mitt VR-headset Rift S. Upptäckte tidigt att spelets pixlighet hade en poäng - en stilpoäng. Enligt Iron Gate, de som gör spelet, var det ett tidigt beslut då de är inspirerade av gamla 3D-spel. De ville göra ett spel som påminde om de spelen men med dagens alla effekter som går att få. Själv anser jag att de lyckats. Spelet är verkligen vackert och har en fullträff i atmosfär.

SPOILERVARNING

Efter att berättat om Valheim för min dotter så påbörjade hon och jag en resa som just nu tickat in på 120 timmar. Timmar av hårt slit (många träd har fällts), plötslig död (inte en gång utan många gånger), ren upptäckarglädje i form att den enorma världen framträder ju längre bort vi tar oss och även glädje när vi kommer på hur saker och ting hänger ihop i spelet. För det är genomtänkt. Ibland är det uppenbara saker som att fälla ett träd kan innebära död om man inte aktar sig. Så roligt att upptäcka. Till en början var vi lite sura att spelet inte hade "fast travel" som andra spel har. Spelvärlden är ju enorm. Våra sura miner byttes ut till glädje när vi plötsligt kunde bygga portaler. Så enkelt, så smart och så sinnrikt att ge oss spelare verktygen för att lösa ett klassiskt behov. Jag gilla!

Det finns just nu fem unika delar, Biomes, i Valheim. Fler är på gång. Man börjar i den enklaste Meadows men sedan är det upp till spelaren att lista ut i vilken ordning man bör ta dig an dem. För svårighetsgraden mellan de olika delarna är stor.

Jag och dottern försöker så långt det är möjligt att komma på allt själva. Dock kan frustration enkelt lösas med en Google-sökning. Vi försökte ta oss an vargar i ett berg allt för tidigt. Efter vi dött gång på gång googlade vi och förstod att ett snötäckt berg, det ska man ta senare när man fixat bättre utrustning och vapen.

När vi började vår resa i Valheim var vi först i Meadows. Meadows är en kuperad lövskog med rikt djurliv, svajande träd och en perfekt liten musikslinga som gör det hela väldigt mysigt. Påminner starkt om en svensk lövskog. Så att det är svenskutvecklat märks tydligt.

När vi började spela dog vi snabbt av vildsvinen. För då spelet är så vackert så fokuserade vi direkt på att bara gå runt i skogen och utbrista "Vad vackert det är!". Vildsvin är ena elaka ena.

Inom kort hade vi dock lärt oss att ta fram lite enkla verktyg som även kunde fungera som vapen. Vildsvinskött och vildsvinsskinn blev resultatet av det. Köttet var naturligtvis rått men vi lyckades fixa till en lägereld efter vi fällt några träd. Fälla träd skulle sedan visa sig vara något vi skulle göra ofta...

Vi slogs även med skogens andra varelser. Irriterande Greylings som alltid dök upp när man högg ner träd och de ödlelika Necks. Där Necks svansar faktiskt kunde grillas och ätas. Det var under den här tiden i Meadows som vi upptäckte att djur och varelser reagerade på ljud. Att hugga ner träd med en stenyxa låter...

Efter vi byggt några enkla trähus och övernattat i våra egenbyggda sängar så utforskade vi vår skog mera och kom så fram till Black Forest som enklast kan förklaras som en barrskog. Fullt med granar och höga tallar. Trots varningar i olika former att denna skog var... lite tuffare, sprang vi nyfikna in. Den mysiga musiken ändrades till en mer mystisk variant och våra sinnen var på helspänn. Sakta tog vi oss djupare in i den mörka skogen. Tog inte lång stund då följande dialog utspelade sig mellan mig och min dotter (som jag såklart kallar prinsessan):

"Prinsessan, vad tusan är det där? Jag såg något stort blått bakom den där jättestora stenen."

"Pappa, var? Jag ser inget..."

"Spring! Jag tror det är ett stort troll!"

"Shit! Pappa, den kommer mot oss och den kastar stora stenar!"

"Attans! Den är ju stor som ett träd. Spring sa jag!"

Och vi flydde. Samma väg tillbaka och efter en stund så var vi åter tillbaka i Meadows. Den lugnande musiken återkom och vi stannade upp och spanade efter trollet. Vi hade lyckats springa från den.

Uppspelta gick vi till vårt närmaste hus. Satte oss vid eldstaden och grillade några vildsvin samt försökte sammanfatta vad vi varit med om. Frågor dök upp. Går trollet ens att döda? Prinsessan hade sett en ruin där i Dark Forest med något hon uppfattade som vandrande skelett. Går det att inta ruinen? Vad finns där? Vi funderade även på att vi kanske först borde döda Eikthyr, den första bossen innan vi tog oss an Dark Forest.

SLUTORD

Svaren kommer naturligtvis senare. Tror jag nämnt att jag har lite skrivklåda och Valheim kommer jag återkomma till. Säkert många gånger.

Som jag nämnt spelar jag Valheim i VR. Har faktiskt inte provat spelet med plattskärm. Har spelat massor av VR-spel och kan konstatera att jag lagt flest timmar av alla spel på just Valheim. I mina ögon är Valheim det absolut bästa VR-spelet just nu. Speciellt då om man har någon annan att spela med.

Om du nu har ett VR headset så är tipset att köpa Valheim på Steam och ladda ner VR-mod:en: Nexusmods-Valheim

Det är få spel som har en så otrolig atmosfär i VR som den i Valheim. 3D-djupet i skogen, dimman som sakta lägger sig över en äng eller röken som stiger från din eldstad upp genom din skorsten. Underbart att se!

Har du inte något VR headset? Läs recensionerna, som rasar in varje dag, och försök själv skapa dig en uppfattning om spelet är något för dig. Kostar bara 170 kr. Steam recensioner