Längtan - en drog som gärna får kosta

6:e april 2022, sa jag till min kollega på jobbet:

"Japp! Där är beställningen äntligen genomförd. Som jag längtat efter denna dag..."

Han frågade vad jag hade beställt. Jag berättade och avslutade med:

"...men det kommer ta lång tid innan leverans. Väldigt lång tid. Men det är jag fullt medveten om och det finns en poäng med den långa leveranstiden."

"Hur menar du då? Man vill väl få hem sin beställning snabbt eller...?", var hans fullt logiska följdfrågor.

Jag började förklara med en liknelse då man precis beställt en semesterresa. Hur man sedan börjar räkna ner dagarna till avresa. Hur man längtar och hur denna längtan är helt underbar och fyller en med förväntan på vad komma ska.

Varje dag...

"Ahhh. Tror jag börjar fatta.", sa han och jag fyllde då i med:

"Yes! Jag har precis köpt lite längtan!"

För det var så här. Jag och frun gillar och resa till "fjärran länder" men precis som för alla andra hade resandet under pandemin blivit noll. Efter en kort diskussion hade vi dagarna innan bestämt att avvakta med att beställa någon resa. Trots att pandemin "var över". Så här i efterhand känner vi båda att det var lika bra med tanke på allt strul med pass och enorma Arlanda-köer (vi hatar köer) som varit.

Så, jag satt där på jobbet den 6:e april i år och led. Ingen resa att se fram mot - i år igen. Inget rejält underbart, som skulle ändra den (grå) vardagen, fanns att längta efter. På det, verkade dessutom våren bli sen.

Det var då som det slog mig. Att kunna uppfylla en dröm jag haft sedan länge och samtidigt få det jag saknade - längtan. Något som skulle lyfta mina dagar till en nivå där molnen befinner sig. Först fram till den efterlängtade våren och när den dötrista hösten kom, hade jag fortfarande kvar längtan. Ja, eftersom min uppskattning på faktisk leverans säkerligen skulle dröja riktigt länge var längtan även kvar under 2023 också. Underbart!

Få gånger i mitt liv har jag gjort saker som (eventuellt) kunde påverka min fru negativt - utan att först få hennes godkännande. Det jag minns bäst var mitt tandemhopp med fallskärm. Först efter landningen ringde jag henne och sa "Älskling! Jag har hoppat fallskärm!". Hennes "Kul... men det gör du inte om." kan vi skratta åt idag. Men då var hon arg. Fullt förståeligt då en släkting till henne råkat ut för en olycka när han hoppade. Hans sista hopp...

Denna gång blev det negativa rätt mycket minus i vår kassa. Men hon är snäll hon min fru och har alltid varit så under våra 33 år tillsammans. Så allt hon sa var "Va! Oj, så mycket! Du vet att vi inte har plats för den?"

Snäll som sagt, men också klok för hon hade rätt. I dagsläget har vi inte plats. Men det har jag också en lösning för, i form av en annan längtan. Längtan efter en alldeles egen Man Cave...

Skojade med frun en gång och lyfte min längtan efter en Man Cave med argumentet, "Älskling. Du har ju ett hobbyrum! Jag vill också ha ett!". "Har jag?!?!", svarade hon förvånat och jag sa:

"Ja, tvättstugan...".

Inga pluspoäng på det men idag nämner hon alltid tvättstugan som "sitt hobbyrum".

Lite humor har hon. Men Man Cave - det tar jag i ett annat inlägg.

Men vad är det jag har beställt? kanske du undrar? Ja, förutom längtan då.

Älskar känslan av att åka berg-och-dalbana, flyga (med små som stora plan), sladda runt med en bil men även sådan enkel sak som att gunga.

G-krafter i kombination med en synupplevelse alltså.

Tyvärr har åldern den trista egenskapen av att man numera börjar bli rätt feg. Kort innebär det att man lägger tyngd på sådant som eventuella konsekvenser som kan uppstå. Man inser även att reflexerna inte är som de tidigare varit. Kroppen och knoppen hänger inte med riktigt. Livet är kort.

Ja, du fattar nog.

Har i tidigare inlägg lyft fram mitt intresse för VR som ger just det ena av det jag älskar - en fantastisk synupplevelse och det i 3D. Utan konsekvenser. Kvar är känslan av G-krafterna och det är nu alltså beställt.

Jag har beställt en YAW 2!

Frågor på det? En video kanske?