Livets kontraster

Tänk vad mycket vi får i livet. Helt utan att engagera oss. "Efter regn kommer solsken" säger faktiskt allt. För vi behöver det där med kontraster. Vi människor har en förmåga att tröttna på allt. Är naturligtvis den egenskapen som också gör att vi utvecklas. Att vi aldrig är nöjda - någon längre tid.

Minns 1987 när jag var, just en längre tid, på Fiji. Jag och min reskamrat hade tagit oss ut till en av alla perfekta paradisöar som Fiji erbjuder. Totalt var vi sju stycken på ön från olika delar av världen och alla bodde i bungalows precis vid stranden. Vattnet var kristallklart och vi snorklade varje dag och njöt av färggranna koraller och massvis av fiskar. Plockade kokosnötter och gjorde smaskiga drinkar direkt i skalen. Drack iskalla inhemska öl samt hade barbeque kväll efter kväll. Det var naturligtvis helt fantastiskt och det var underbart på alla sätt och vis. 

I tio dagar...

Att gå runt ön tog c:a en timme och det hade vi efter dessa dagar gjort ett antal gånger.

"Trååååkigt!"

Så, ödet, livet, något högt väsen eller något annat hörsammade i alla fall oss. Det blev stadskupp. Vi hörde på radion att det sköts för fullt i huvudstaden Suva. Tror att min reskamrat och jag tittade på varandra samtidigt och sa i en perfekt kör:

"Vi åker dit!"

Sagt och gjort. Kontrasten som uppstod var det vi behövde. Efter att nervöst tagit oss igenom några vägspärrar hamnade vi slutligen på ett av Suvas vandrarhem. Rättare sagt på taket med flera andra backpackers och där satt vi och drack öl samt lyssnade (och småkikade) på skottlossningen. Ungdomar...

Vi behöver kontraster, och det fina är att vi själva kan skapa dem. Kan vara så enkelt som att ta ett bad i en iskall isvak. Badet i sig kanske inte upplevs som direkt positivt, men känslan efteråt, när man står naken utomhus mitt i vintern och den där underliga värmen kommer och omsluter en är oslagbar. 

Sedan har vi då de årliga kontrasterna. De som varje år kommer och ger oss det vi alltid suktar efter - förändring. Semestern då vi ska göra allt eller inget. Årstiderna med förändring i form av gnistrande snö, färgexplosionen på hösten, varma sommarkvällar men också även förbannad blåst, snöslask och ihållande spöregn. Kontraster.

Tyvärr har även en del kontraster en mörk sida. Leva och dö är den kanske den mest uppenbara. När plötsligt (eller efter en lång tid) någon i sin närhet dör. Hur sorgen tar tag i en och man kan inte förstå hur man ska ta sig vidare. Det är då tiden hjälper till. Inget man tror ska hjälpa när det är som mörkast men likväl så blir det lättare vart efter tiden tickar på.

Kontrast till döden är som sagt livet. Att bli förälder är förmodligen den största kontrasten som ger en helt ny livssyn. "Tänk. Jag är en mamma nu...", sa min fru när första barnet kom och direkt efter, när insikten slog henne, spred sig ett leende över hela hennes ansikte.

Eftersom jag var en av de första bland polarna att få barn frågade många hur det var att bli pappa.

"Det är lika jobbigt som det är kul och ni ska veta att det är helt j-vla makalöst fantastiskt kul!"

"Fattar...", sa de då - men har man inte egna barn fattar man inte och det fattar bara de som egna barn har.

Så, den dagen du vaknar med huvudvärk. Ta din tablett och/eller håll ut. Det är bara livet som vill visa dig lite kontrast. Och det. Ja, det behöver du!