En resa i svensksuccén Valheim - del 3

Jodå. Jag och dottern fortsätter vår resa i Valheim då och då. Endast en gång har jag svikit henne för att testspela den nya kartan i BF 2042 med polarna.

SPOILERVARNING

Den tredje bossen - Bonemass, är nu historia. Vi försökte få Fulingarna från Plain att hjälpa till men denna gång gick det inte att lura med dem. Bonemass var en seg en. Tog lång tid innan vi lyckades fälla denna styggelse, som dessutom hade elakheten att själv-heala.

Efter att fällt Bonemass var nästa Biome (område) att besöka ordentligt - Mountain. Dock var vi så sugna (övermodiga) på Plains att vi gjorde en räd in dit först. Gick bra i början då vi dödade ett antal Fulingar, Deathsquito samt några få Lox. Deathsquitos är hemska, men tar man det lugnt och avvaktar med sin pilbåge strax innan de ska sticka en så sänker man dem lätt med en pil eller två.

Vi hittade därefter en by vid en strand med massor av Fulingar och någon slags Shaman. Där tog det stopp. Totalstopp.

Efter att dött ytterligare några gånger i vårt försök att loota våra första gravstenar, som låg precis intill byn, satte vi oss ner och funderade hur vi skulle återfå våra förlorade vapen och utrustning. För återfå dessa ville vi. Hade tagit lång tid att få fram. Att göra nya var inget som lockade.

"Pappa. Gravstenarna är rätt nära stranden... Vad tror du om att vi tar vårt skepp dit. Simmar sakta iland, smyger fram till gravstenarna och lootar?"

Det blev så lösningen. Smyga är effektivt. På väg tillbaka sa dottern:

"Vet inte hur du känner, men jag vill inte besöka Plains på ett bra tag."

Jag höll med och föreslog att efter detta tuffa äventyr i Plains nu ta det lugnt ett tag. Ta det lugnt som i Meadows - det första Biome man kommer till.

Sagt och gjort. Att åter besöka Meadows var något som vi verkligen då behövde. Bara att höra Meadows sköna musik igen gjorde oss uppspelta. (varje Meadows har sin egen musik som dessutom ändras vid speciella tillfällen. Natten är ett sådant tillfälle). Så det blev jakt efter vildsvin, rådjur, Necks samt bär på menyn och en hel del skogshuggning. Mat och trä behövs alltid.

Jag fascineras fortfarande över hur himla kul det är att göra något så simpelt som att fälla träd i Valheim. Att fälla ett träd som faller på nästa träd som i sin tur kanske faller på ännu ett träd. Effektivt och det hela ser faktiskt ut att följa fysikens lagar. Det ser "verkligt" ut helt enkelt. Och, eftersom jag gör detta i VR med dess handkontroller så känns yxhuggen även de väldigt naturliga. När man kommit så här långt in i spelet har man även en ypperlig yxa, samt erhållen erfarenhet, som skyndar på processen rejält.

Som alltid när vi strosar runt i Meadows så förvånas jag ständigt hur vackert spelet är med dess ljussättning, natur och andra element såsom dimma och havets rörelser. Har spelat många spel som alltid känts lite "platta". I Valheim snackar vi kuperad terräng. Marken går upp och ner. Bildar allt från små kullar till enorma berg och åt andra hållet ibland djupa raviner. Enstaka träd, klungor av träd, små stenar och stora rejäla stenar med buskar och gräs bildar en... Ja, jag skulle gå så långt att kalla det en naturupplevelse. Det vill säga om man är i VR då känslan av att närvaro i denna värld blir makalös.

Så är det. Faktiskt. (För mig i alla fall)

Efter sköna Meadows tog vi oss upp bland bergen. Biomet Mountain skulle besegras. Vi visste att det fanns vargar där då vi tidigare mött några då vi oförsiktigt hade ett stenbrott precis vid kanten av ett berg. Ljud lockar varelser i Valheim. Den gången vann vargarna. Nu skulle de besegras. Första problem vi möttes av på detta snöklädda berg var kylan. Vi frös. Som tur är det enkelt att bygga en lägereld. Så vi tog oss upp och byggde lägereldar vartefter med lagom avstånd. Då hördes ett skri.

"Pappa. Hörde du?"

Jag hörde och så började striden med den första draken. Sedan kom en till. Bägge mötte döden snabbt då vi numer är rätt duktiga med pilbågarna.

Vi tog oss högre upp och fann en gammal ruin av en borg som vi byggde om till vårt nya hem. Precis när vi var klara möttes vi av:

"You are being hunted"

I varje Biome så kan en småjobbig sak hända då massor av Biomets varelser samlas och anfaller där du är. Som tur är förvarnas man alltid strax innan - men har man inget skydd så kan det vara kört. Framför allt är det av vikt att ha ett skydd om man nyligen tagit sig in i ett nytt Biome. Med senare attacker är man hellre ute i det fria och fightas. För om man slåss från sitt hem kommer hemmets skyddande väggar också att angripas. Troll är duktiga på att slå sönder hem. Det vet vi numer.

Nåja.

Vi var i skydd och lärde oss att "You are being hunted" betydde anfall av vargar. Massor av vargar. Efter en stund när många vargar dött av våra enkla träpilar, så kom så "The hunt is over" och vi kunde pusta ut. Fick mängder av vargskinn som vi därefter kunde nyttja att göra mantlar av som skyddar mot kyla.

Träpilar kanske du undrar? Vi har naturligtvis andra pilar med järnspetsar, eldpilar etc. Men dessa sparar vi alltid till de större svårare varelserna. Träpilar är enkla och "billiga" att göra och räcker faktiskt långt. Framför allt mot "lättare" varelser.

Efter den stora attacken av vargar tog vi oss en tur på berget. Mötte ett stenmonster som vi först flydde från, men sedan gick tillbaka och hade ihjäl. Stone Golem visade sig vara rätt långsam - så ingen match för oss. I närheten av vårt hem hittade vi också en grotta som vi plöjde igenom utan allt för stora problem även om vi var nervösa när vi gick in.

Efter vi dödat bossen Bonemass i träsken så fick vi tillgång till Wishbone. När den aktiveras så fungerar den som en gammal slagruta eller kanske mer som en metalldetektor. Ännu mer rätt är att det är en effektiv skatt-detektor. Wishbone gör det bland annat enkelt att hitta gamla nergrävda skattkistor i Meadows. Så på berget aktiverade vi den och den gav utslag på ett ställe. Som tur var hade vi vår hackor med för berg består av sten... Svettiga högg vi oss ner i berget och plötsligt slog vi till mot något våra hackor inte klarade av. En ådra av silver. Vi tog oss snabbt hem och tillverkade bättre hackor och med dessa högg vi fram en massa silver.

Och där är vi nu.

Troligtvis kommer vi spela ikväll och hitta någon ledtråd till var den fjärde bossen finns.

SLUTORD

Valheim tar alltså fortfarande i stort 100% av min speltid. Än så länge finns det mycket kvar att göra och mer kommer när nu Iron Gate släpper nästa Biome - Mistlands.

Såg att Valheim nu även ska släppas till Xbox och det med crossplay stöd. Gissar på succé där med.