En resa i svensksuccén Valheim - del 4

SPOILERVARNING

Valheim har en stor spelvärld. Riktigt stor. Storleken gillar jag, men om det är något jag stör mig på så är det ledtrådarna till var bossarna finns. Eller rättare sagt bristen på dem - alltså ledtrådarna. Var inga problem alls i de två första biomes, Meadows och Black Forest. Jag och dottern (som jag spelar med) hittade flera ledtrådar där bossarna skulle finnas och kunde därför enkelt hitta och dräpa dem.

Men med bossen i Swamp var det värre. Vet inte hur många träsk vi letade i innan vi av en slump hittade platsen där bossen fanns. Med andra ord behövdes inga ledtrådar.

Så har vi den fjärde bossen som finns i Mountain. Vi kanske har haft otur eller missat något. Hur som helst har vi letat och letat i berg efter berg. Vi har rensat grotta efter grotta. Dödat så många vargar att vi faktiskt numer badar i vargskinn och annan loot.

Visst. Vi har haft det kul. Det har vi. Men frustrationen har varit nära många gånger.

"Nähä. Ingen ledtråd eller boss i detta berg heller. Vi får ta ett berg till. Kollar du kartan var nästa är?"

Trägen vinner sägs det.

Igår, strax innan Sveriges match mot Belgien skulle börja, tog vi oss an det femtioelfte berget och så här lät det mellan mig och min 22-åriga dotter när vi klättrade uppför berget:

"Pappa. Hur många berg har vi varit på egentligen?"

"Femtioelva...", svarade jag (naturligtvis).

"Verkar finnas en mindre borgruin där uppe. Ska vi kika om det finns något av värde där?"

"Visst. Vore ju kul om vi hittade en kista full med vargskinn.", muttrade jag ironiskt.

Medan vi närmade oss ruinen så blev det väderomslag. En snöstorm. Den nu dåliga sikten gjorde som så att ruinen försvann helt från vårt synfält. Detta fick mig att muttra lite mer.

"Underbart - snöstorm också! Nu ser man inte ruinen längre... Dessutom får vi på det även lite lagg av alla dessa förbannade snöflingor."

Vi traskade vidare och dottern hann först fram till ruinen.

"Pappa! Yes! Skynda dig!"

Allt nötande. Allt dödande och allt utforskande. Många timmar av envishet. Hade vårt slit äntligen burit frukt? Jag skyndade mig och sprang in i ruinen. Där. Ja, där - brevid en hoppande, tjoande dotter stod en liten runsten med glödande runor - kallad Vegvisir i spelet. Äntligen en ledtråd!

"Jabbadabadooo!" blev min naturliga respons. "Vi gjorde det!"

Men bossen Moder fanns på en outforskad kontinent, mitt i ingenstans. Efter vi upptäckt att vårt fina vikingaskepp försvunnit var det första vi gjorde att skaffa material att bygga ett nytt vackert skepp. Så kan det gå när saker inte underhålls.

Nåja.

Efter en händelselös färd över havet var vi framme vid foten av ett enormt högt berg. Eftersom dottern krävde att vi skulle fara över mer eller mindre nakna utan varken rustning eller vapen så var det första vi gjorde en portal. Snabbt in i portalen, plockade på oss rustning o vapen där vi lagt allt i kistor och sedan snabbt tillbaka via en annan portal.

Vi var redo att möta Moder.

Efter en del klättrande på berget så hittade vi så altaret där vi skulle kalla på Moder och följande dialog utspelade sig:

"Pappa. Verkar som det ska vara tre drakägg och något mer här..."

"Mmmm. Vi lägger i de två äggen vi fann på väg upp hit och jag tror jag såg ett till längre bort. Jag hämtar det."

Sagt o gjort. Vi la ner tre ägg och funderade över det fjärde hålet där det verkade behövas ytterligare något att offra.

"Pappa. Nu kommer en sådan där dryg stor stengubbe igen... och shit - smådrakar också!"

Exakt samtidigt som dottern sa detta tänkte jag att det kanske kommer någon information om vad som krävs för att kalla på Moder. Så jag klickade på det fjärde hålet i altaret...

"Pappa! Vad gjorde du?!?! Himlen blev röd! Verkar vara som Moder är på väg hit ju!"

"Ehhh...", svarade jag och såg hur en enorm drake närmade sig oss samtidigt som första slaget från "stengubben" landade vid mina fötter.

"Pappa!!! Spring!!!"

Just de två orden har dottern sagt rätt många gånger under våra drygt 150 timmar vi har i Valheim. Så jag sprang. Vände mig om och kastade iväg några pilar mot stengubben. 

Sen dog jag.

Moder hade visat hur effektivt hon kunde dräpa en snart 57-årig wannabe-viking.

...och där är vi nu. Förhoppningsvis kommer del 5 av denna historia berätta om hur två (väl förberedda) vikingar lyckats fälla denna stora vackra drake. Modern över alla drakar (eller nått).