En resa i svensksuccén Valheim - del 5

Vi har nu dräpt 4 bossar och spelat 354 dagar och nätter i Valheim. Jag och dottern har skrattat, grubblat, utforskat, byggt och svurit högt många gånger. Så i det stora hela har vår gemensamma upplevelse varit helt fantastisk. Önskar att fler föräldrar skulle få uppleva denna grymma aktivitet med sina barn.

Nåja.

Fyra av fem biomes är nu avklarade och vi tar nu oss igenom den sista som är Plains. Vår förhoppning är att när vi väl klarat av Plains kommer Iron Gate, som gör spelet, släppa nästa biome som är The Mistlands.

Minns inte om jag tidigare berättat att det går bra för Iron Gate. Riktigt bra. Det tycker jag är både kul och visar att Sverige fortfarande ligger i topp när det gäller spelutveckling. Se själva omsättning och vinst här https://www.allabolag.se/5592034820/iron-gate-ab.

SPOILERVARNING

Det sista som hände högt uppe i berget i del 4 var att bossen Moder enkelt visade hur man dödade en wannabe-viking (lilla/gamla jag). Efter det att jag respawnat, lootat min gravsten så tog vi oss an denna vackra drake. För välgjord är hon. Trovärdiga rörelser både i luften, där hon mäktigt breder ut sina vingar, och på land då hon istället nästan lite gulligt vankar fram. Trevlig boss med andra ord.

Vi kände faktiskt båda lite sorg när vi satte de sista pilarna i henne.

Sista biomet, Plains, stod så efter detta på agendan. Vi hade tidigare genomfört några avstickare i detta, det svåraste området i Valheim, med blandat resultat. Som i de flesta spel handlar mycket om att vara förberedd. Maxa armor och vapen samt se till att ha rätt typ av mat med sig.

Det vi tidigare inte gjort var att skapa potions. Så för att vara så förberedda som möjligt så började vi med dessa. Tur var det. För dessa potions skulle rädda oss flera gånger.

En annan viktig faktor är "know your enemy". När vi nu tog oss an det första området visste vi hur vi skulle möta Fulingarna och de riktigt dryga, tyst flygande Deathsquitos.

Så nu fortsätter resan:

"Pappa. Jag ser några Fulingar framför oss. Två stycken."

"Ok. Vi kan börja med några pilar... ehh? Ser ut att vara flera än två va?"

"Oj oj är nog snarare fem! De har sett oss. Vi backar..."

"Va i hel... Jag blev träffad av något. Deathsquitos!"

Panik utbröt men vi hade förberett oss för det också. Dottern (hon som planerar allt) hade gett mig tydliga instruktioner vid panik. Stanna upp. Ta din potion. Aktivera Bonemass och rikta in dig i första hand på Deathsquitos därefter på spjutkastande Fulingar. Vilket jag gjorde.

"Wow!", sa jag efter att striden var över.

"Wow!", sa dottern och tillade något imponerad (ja, iaf som jag hoppas); "...och du gjorde som vi planerat pappsen!"

Vi traskade vidare. Tog några Deathsquitos på avstånd med våra pilbågar och slog ihjäl ett par Fulingar. Övrigt så var det som alla andra Plains vi varit på.

Efter ytterligare lite traskande såg vi en by. Men denna by var speciell. Den innehöll allt sådant vi sett i andra byar. Småhus, vakttorn, massa Fulingar, en Shaman och... något helt annat.

"Pappa... ser du vad jag ser?"

"Mmmm... en riktigt stor rackare."

Vi hade funnit en Fuling Berserker. Alltså en "stor rackare".

Vår taktik blev att locka ut några få vanliga Fulingar från byn. Döda dessa och upprepa tills bara Berserken var kvar. Fungerade utmärkt och Berserken ställde inte till några större problem då den var själv och kunde därför dödas hyffsat enkelt.

Efter att lootat byn traskade vi vidare och efter en stund fann vi en by till. Även denna by hade en nyhet. En dödlig sådan skulle det visa sig...

I träsken finns gröna Blobbar. Tänk hoppande giftiga gelatin-klumpar. Brukar vara lätta att plocka med några pilar på avstånd. Men vid denna by hoppade liknande Blobbar runt med den skillnaden att de var svarta.

"Pappa, jag smyger närmare och ser hur många de är..."

Att förbereda sig är A och O. Att komma ihåg att kontinuerligt äta, för att få upp sitt liv och stamina är minst lika viktigt. Att inte ätit tillräckligt och möta flera svarta "blobbar" kan låta så här:

"Pappa! De är asmånga! What?!?! De skjuter någon svart skit på mig... eehhh... Jag dog."

Dottern respawnade. Hon lootade sin gravsten och nu har vi en liten plan. Nära byn står enorma stenpelare. På en av dessa bygger vi just nu ett nytt hem/fort. Högt upp. Planen är sedan att försöka locka med de svarta Blobbarna till hemmet och skjuta högt uppifrån utan att riska något.

Fegt? Japp!