En resa i svensksuccén Valheim - del 6

Min och dotterns resa i Valheim har varit problematiskt i form av brist på ledtrådar var bossarna hållt till. Då världen är enorm har detta gjort att vi rest en hel del... och är nu uppe i över 400 "dagar" i Valheim.

Mellansonen fick för ett tag sedan upp ögonen för Valheim och satte igång en egen värld att leka i. Han fann lätt ledtrådar och hittade även av en slump platsen för den sista bossen. Efter 200 "dagar" var han klar med allt.

Tur eller inte. Att varje värld är unikt uppbyggd, har fördelar liksom nackdelar.

SPOILERVARNING

Sedan sist har vi alltså varit på jakt efter den sista bossen. Kort byggde vi det största vikinga-skeppet, for runt i världen och undersökte samt rensade alla Plains vi fann.

Repetitivt - så inte speciellt kul.

Något som dock var kul var att vi efter över 100 timmars spelande helt plötsligt mötte något helt nytt. Havsmonstret Serpent. Vilket vi alltså inte gjort tidigare. Roligt monster att slåss med och gav enorma köttbitar att grilla. Så vi gilla!

Nåja.

Sista Plains vi besökte var enormt och efter en nära-döden-upplevelse, i form av massor av Fulingar samt spelets (slumpmässiga) överaskning; "You are being hunted", så hittade vi det vi letat efter.

"You are being hunted" kanske du undrar över? Kort så attackeras man av ett helt gäng vargar under en viss tid. Rätt tufft att slåss med alla vargar samtidigt som ett gäng Fulingar vill en illa. Tur är dock att de även slåss sinsemellan!

Nåja (igen).

Så här lät det när vi fann det vi letade efter:

"Pappa. Jag springer före och kollar in de dära Stonehenge-liknande bumlingarna..."

"Gör det. Jag plockar några Deathsquitos under tiden."

"Tjoho!!!"

"Tjoho???"

"Pappa, skynda dig hit. Gissa vad jag hittade!"

Så då äntligen. Vi hade funnit en så kallad Vegvisir. En liten efterlängtad runsten som visade oss var den sista bossen Yagluth fanns. Snabbt tog vi oss till vårt skepp och for hem. Men på havet började så dottern mumla...

"Pappsen. Du vet att vi nu måste uppgradera vår armor och vapen så som brorsan gjorde innan han mötte Yagluth."

"..."

Jag älskar verkligen Valheim. Världen är helt fantastisk. Miljöerna är sagolika och utforskandet är riktigt kul. Men...

...att uppgradera är inte min grej. Detta eftersom det kräver så mycket fixande och trixande som tar en hiskeligen massa tid. Det är då tur att man har en dotter som gillar denna bit. En dotter som dessutom förstår sin fars frustration, samt så har hon lösningar på allt!

"Pappa. Jag har ett förslag."

Hennes förslag var att jag kunde logga ut från spelet och under tiden jag kollade på nyheterna skulle hon fixa alla uppgraderingar som hon ansåg var av vikt. Hennes och mina!

Nästan synd hon inte har veckopeng längre för då hade jag höjt den direkt! Haha!

Och där är vi nu, för naturligtvis tog det låååång tid att uppgradera allt. Dessutom kom hon på att vi även borde ha en massa potions med oss. Sånt larv tar också tid.

Planen är att någon gång under nästa vecka ska vi slakta den där sista bossen. Och när det är gjort blir det en väntan innan Iron Gate släpper expansionen "Mistlands" - det 6:e biomet med ytterligare en boss.