En resa i svensksuccén Valheim - del 7

Igår fick vi bägge tid att fortsätta vår gemensamma resa i detta fantastiska spel. Dottern kör på flatscreen och jag som alltid i VR. Varje gång så slår det mig hur otroligt välgjord världen är. Hur väderväxlingar är en stor upplevelsefaktor. Dimman som sakta glider in över ängarna eller när ett oväder med regn och åska piskar hårt mot de svajande träden. Atmosfärsikt så jag häpnar varje gång. Faktiskt. Att stå i en barrskog och se hur blixtens sken lyser upp varje stam och buske lyfter detta annars något pixliga spel till ett av de absolut bästa jag upplevt i VR.

Älskart!

Men hur har det gått med resan till sista bossen då? Jo, vi tog vårt vikingaskepp och seglade på ett stormigt hav mot positionen för Yagluth.

SPOILERVARNING

När vi nästan var framme så blev vi förföljda av ännu en Serpentin - en stor sjöorm. Dotter styrde vårt skepp framåt och jag kunde relativt enkelt döda sjöromen med ett antal pilar. Enkelt, då dottern duktigt hade uppgraderat min båge till max (läs mer om det i del 6).

Vi tog oss i land och efter vi rensat (läs dödat ett antal Fulingar, Fuling-shamaner och Fuling-berserker) en by i Plain så stannade vi bägge upp. För där, när dimman lättade, började något ta form i horisonten. Något stort.

"Pappa. Ser du vad jag ser?"

"Mmmm... Tror du det jag tror?"

"Måste det vara! Ser nästan ut som en enorm..."

"...hand! Wow... vilket läckert altare!"

För varje boss har vi varit tvungna att offra något som vi "funnit" i respektive biome för att frammana biomets boss. Så denna gång gissade vi på att det var Fuling-totem-trofeer som var det som skulle behövas. Vi hade sju stycken med oss.

I skrivande stund är Yagluth alltså den sista bossen i Valheim. Iron Gate som gör spelet arbetar för fullt med nästa biome - Mistlands. När detta släpps vet säkerligen inte ens Iron Gate. Är själv systemutvecklare så jag vet hur det är med deadlines/release-datum.

Detta betyder att när väl Yagluth är dräpt så är huvudanledningen till att spela Valheim borta. Visst, vi kan utforska världen mer då den är enorm. Men vi har sett allt. Och visst, vi kan bygga oss en rejäl vikingaby eller något. Men allt nytt är (bara) kul i min värld och det vet min dotter...

"Pappa. Ge mig en av dina totems. Verkar vara fem saker som ska offras."

Jag gav henne en av de sju och hon placerade den på en av platserna på altaret.

"Det fungerade! Ja, då vet vi att vi gissade rätt."

Precis där stoppade vi vårt spelande. Gäller att suga på karamellen så länge det är möjligt...