Ett headset jag ser fram mot är Metas nya VR-headset och för några dagar sedan visades det plötsligt upp från ett hotellrum. Först med några tweets med bilder och till slut en unboxing-film.

Sedan tog det skruv. Var det en läcka eller en smart marknadsföringskampanj?

Tyriel Wood snackade på som alltid med glimten i ögat. Se här.

Själv blev jag ännu mer taggad för köp - så fort det är möjligt.

Vad tror ni? Smart marknadsföring eller var det en riktig läcka? 

Igår fick vi bägge tid att fortsätta vår gemensamma resa i detta fantastiska spel. Dottern kör på flatscreen och jag som alltid i VR. Varje gång så slår det mig hur otroligt välgjord världen är. Hur väderväxlingar är en stor upplevelsefaktor. Dimman som sakta glider in över ängarna eller när ett oväder med regn och åska piskar hårt mot de svajande träden. Atmosfärsikt så jag häpnar varje gång. Faktiskt. Att stå i en barrskog och se hur blixtens sken lyser upp varje stam och buske lyfter detta annars något pixliga spel till ett av de absolut bästa jag upplevt i VR.

Älskart!

Men hur har det gått med resan till sista bossen då? Jo, vi tog vårt vikingaskepp och seglade på ett stormigt hav mot positionen för Yagluth.

SPOILERVARNING

När vi nästan var framme så blev vi förföljda av ännu en Serpentin - en stor sjöorm. Dotter styrde vårt skepp framåt och jag kunde relativt enkelt döda sjöromen med ett antal pilar. Enkelt, då dottern duktigt hade uppgraderat min båge till max (läs mer om det i del 6).

Vi tog oss i land och efter vi rensat (läs dödat ett antal Fulingar, Fuling-shamaner och Fuling-berserker) en by i Plain så stannade vi bägge upp. För där, när dimman lättade, började något ta form i horisonten. Något stort.

"Pappa. Ser du vad jag ser?"

"Mmmm... Tror du det jag tror?"

"Måste det vara! Ser nästan ut som en enorm..."

"...hand! Wow... vilket läckert altare!"

För varje boss har vi varit tvungna att offra något som vi "funnit" i respektive biome för att frammana biomets boss. Så denna gång gissade vi på att det var Fuling-totem-trofeer som var det som skulle behövas. Vi hade sju stycken med oss.

I skrivande stund är Yagluth alltså den sista bossen i Valheim. Iron Gate som gör spelet arbetar för fullt med nästa biome - Mistlands. När detta släpps vet säkerligen inte ens Iron Gate. Är själv systemutvecklare så jag vet hur det är med deadlines/release-datum.

Detta betyder att när väl Yagluth är dräpt så är huvudanledningen till att spela Valheim borta. Visst, vi kan utforska världen mer då den är enorm. Men vi har sett allt. Och visst, vi kan bygga oss en rejäl vikingaby eller något. Men allt nytt är (bara) kul i min värld och det vet min dotter...

"Pappa. Ge mig en av dina totems. Verkar vara fem saker som ska offras."

Jag gav henne en av de sju och hon placerade den på en av platserna på altaret.

"Det fungerade! Ja, då vet vi att vi gissade rätt."

Precis där stoppade vi vårt spelande. Gäller att suga på karamellen så länge det är möjligt...

Min och dotterns resa i Valheim har varit problematiskt i form av brist på ledtrådar var bossarna hållt till. Då världen är enorm har detta gjort att vi rest en hel del... och är nu uppe i över 400 "dagar" i Valheim.

Mellansonen fick för ett tag sedan upp ögonen för Valheim och satte igång en egen värld att leka i. Han fann lätt ledtrådar och hittade även av en slump platsen för den sista bossen. Efter 200 "dagar" var han klar med allt.

Tur eller inte. Att varje värld är unikt uppbyggd, har fördelar liksom nackdelar.

SPOILERVARNING

Sedan sist har vi alltså varit på jakt efter den sista bossen. Kort byggde vi det största vikinga-skeppet, for runt i världen och undersökte samt rensade alla Plains vi fann.

Repetitivt - så inte speciellt kul.

Något som dock var kul var att vi efter över 100 timmars spelande helt plötsligt mötte något helt nytt. Havsmonstret Serpent. Vilket vi alltså inte gjort tidigare. Roligt monster att slåss med och gav enorma köttbitar att grilla. Så vi gilla!

Nåja.

Sista Plains vi besökte var enormt och efter en nära-döden-upplevelse, i form av massor av Fulingar samt spelets (slumpmässiga) överaskning; "You are being hunted", så hittade vi det vi letat efter.

"You are being hunted" kanske du undrar över? Kort så attackeras man av ett helt gäng vargar under en viss tid. Rätt tufft att slåss med alla vargar samtidigt som ett gäng Fulingar vill en illa. Tur är dock att de även slåss sinsemellan!

Nåja (igen).

Så här lät det när vi fann det vi letade efter:

"Pappa. Jag springer före och kollar in de dära Stonehenge-liknande bumlingarna..."

"Gör det. Jag plockar några Deathsquitos under tiden."

"Tjoho!!!"

"Tjoho???"

"Pappa, skynda dig hit. Gissa vad jag hittade!"

Så då äntligen. Vi hade funnit en så kallad Vegvisir. En liten efterlängtad runsten som visade oss var den sista bossen Yagluth fanns. Snabbt tog vi oss till vårt skepp och for hem. Men på havet började så dottern mumla...

"Pappsen. Du vet att vi nu måste uppgradera vår armor och vapen så som brorsan gjorde innan han mötte Yagluth."

"..."

Jag älskar verkligen Valheim. Världen är helt fantastisk. Miljöerna är sagolika och utforskandet är riktigt kul. Men...

...att uppgradera är inte min grej. Detta eftersom det kräver så mycket fixande och trixande som tar en hiskeligen massa tid. Det är då tur att man har en dotter som gillar denna bit. En dotter som dessutom förstår sin fars frustration, samt så har hon lösningar på allt!

"Pappa. Jag har ett förslag."

Hennes förslag var att jag kunde logga ut från spelet och under tiden jag kollade på nyheterna skulle hon fixa alla uppgraderingar som hon ansåg var av vikt. Hennes och mina!

Nästan synd hon inte har veckopeng längre för då hade jag höjt den direkt! Haha!

Och där är vi nu, för naturligtvis tog det låååång tid att uppgradera allt. Dessutom kom hon på att vi även borde ha en massa potions med oss. Sånt larv tar också tid.

Planen är att någon gång under nästa vecka ska vi slakta den där sista bossen. Och när det är gjort blir det en väntan innan Iron Gate släpper expansionen "Mistlands" - det 6:e biomet med ytterligare en boss.

Såg fem avsnitt på raken och kan konstatera att detta var ju så långt en riktigt trevlig serie. Har faktiskt inget negativt alls att säga utan är nöjd. Så se den är min rekommendation eller läs mer här.

Min äldste son ska bli pappa i oktober och det är något som han och flickvännen verkligen ser fram mot - såklart. Att sedan jag blir en "farfar" tycker jag är asfränt!

Har bestämt att jag ska bli "världens bästa farfar". En som alltid har de bästa kramarna och alltid har något skoj på gång. Troligen kommer jag skämma bort mitt första barnbarn men litar blint på att min förståndiga fru har ett vakande öga så det inte går till överdrift...

"Fajfaj... va ä du?"

Har faktiskt småtränat under några år då sonens flickvän har en dotter sedan tidigare.

"Bonusfarfar! Jag vill spela Goat Simulator och sen tejksto med dig" (Tejksto = It Takes Two)

Att bli äldre är underbart - alternativet är som sagt inte så kul...