Oj! Jag hade höga förväntningar efter sett trailern till Buzz Lightyears egna film. Att ha höga förväntningar är sällan bra då man som oftast blir besviken.

Såg filmen igår och vill kort säga att filmen levde (otroligt nog) upp till trailern. Oj på det alltså.

Vill även kort säga att filmen innehöll allt man önskade. Bra historia, lagom högt tempo, snygga animeringar och småtrevliga skämt (skrattade flera gånger).

Så, se den är min starka rekommendation.

Japp. Det var allt.

Japp. Sen är det bara att börja inse att hösten är på väg. Mörkt och trist eller mysigt och helt fritt från dryga insekter... Bara att se det från den ljusa sidan!

Nåja.

De sista semesterdagarna ska ju bjuda på riktigt fint sommarväder så jag gnäller inte. Sommaren/semestern har faktiskt varit riktigt bra i år, tycker jag. Även om det blivit väldigt lite spela av.

Apropå spela.

En polare ville absolut att vi skulle köra lite BF 2042 igår. Suck o stön tänkte jag, men oj. Tror Dice har småfixat lite sedan jag spelade sist. Matcherna var täta och faktiskt lite småroliga. Så det kommer definitivt bli mer av den varan under hösten!

Vi har nu dräpt 4 bossar och spelat 354 dagar och nätter i Valheim. Jag och dottern har skrattat, grubblat, utforskat, byggt och svurit högt många gånger. Så i det stora hela har vår gemensamma upplevelse varit helt fantastisk. Önskar att fler föräldrar skulle få uppleva denna grymma aktivitet med sina barn.

Nåja.

Fyra av fem biomes är nu avklarade och vi tar nu oss igenom den sista som är Plains. Vår förhoppning är att när vi väl klarat av Plains kommer Iron Gate, som gör spelet, släppa nästa biome som är The Mistlands.

Minns inte om jag tidigare berättat att det går bra för Iron Gate. Riktigt bra. Det tycker jag är både kul och visar att Sverige fortfarande ligger i topp när det gäller spelutveckling. Se själva omsättning och vinst här https://www.allabolag.se/5592034820/iron-gate-ab.

SPOILERVARNING

Det sista som hände högt uppe i berget i del 4 var att bossen Moder enkelt visade hur man dödade en wannabe-viking (lilla/gamla jag). Efter det att jag respawnat, lootat min gravsten så tog vi oss an denna vackra drake. För välgjord är hon. Trovärdiga rörelser både i luften, där hon mäktigt breder ut sina vingar, och på land då hon istället nästan lite gulligt vankar fram. Trevlig boss med andra ord.

Vi kände faktiskt båda lite sorg när vi satte de sista pilarna i henne.

Sista biomet, Plains, stod så efter detta på agendan. Vi hade tidigare genomfört några avstickare i detta, det svåraste området i Valheim, med blandat resultat. Som i de flesta spel handlar mycket om att vara förberedd. Maxa armor och vapen samt se till att ha rätt typ av mat med sig.

Det vi tidigare inte gjort var att skapa potions. Så för att vara så förberedda som möjligt så började vi med dessa. Tur var det. För dessa potions skulle rädda oss flera gånger.

En annan viktig faktor är "know your enemy". När vi nu tog oss an det första området visste vi hur vi skulle möta Fulingarna och de riktigt dryga, tyst flygande Deathsquitos.

Så nu fortsätter resan:

"Pappa. Jag ser några Fulingar framför oss. Två stycken."

"Ok. Vi kan börja med några pilar... ehh? Ser ut att vara flera än två va?"

"Oj oj är nog snarare fem! De har sett oss. Vi backar..."

"Va i hel... Jag blev träffad av något. Deathsquitos!"

Panik utbröt men vi hade förberett oss för det också. Dottern (hon som planerar allt) hade gett mig tydliga instruktioner vid panik. Stanna upp. Ta din potion. Aktivera Bonemass och rikta in dig i första hand på Deathsquitos därefter på spjutkastande Fulingar. Vilket jag gjorde.

"Wow!", sa jag efter att striden var över.

"Wow!", sa dottern och tillade något imponerad (ja, iaf som jag hoppas); "...och du gjorde som vi planerat pappsen!"

Vi traskade vidare. Tog några Deathsquitos på avstånd med våra pilbågar och slog ihjäl ett par Fulingar. Övrigt så var det som alla andra Plains vi varit på.

Efter ytterligare lite traskande såg vi en by. Men denna by var speciell. Den innehöll allt sådant vi sett i andra byar. Småhus, vakttorn, massa Fulingar, en Shaman och... något helt annat.

"Pappa... ser du vad jag ser?"

"Mmmm... en riktigt stor rackare."

Vi hade funnit en Fuling Berserker. Alltså en "stor rackare".

Vår taktik blev att locka ut några få vanliga Fulingar från byn. Döda dessa och upprepa tills bara Berserken var kvar. Fungerade utmärkt och Berserken ställde inte till några större problem då den var själv och kunde därför dödas hyffsat enkelt.

Efter att lootat byn traskade vi vidare och efter en stund fann vi en by till. Även denna by hade en nyhet. En dödlig sådan skulle det visa sig...

I träsken finns gröna Blobbar. Tänk hoppande giftiga gelatin-klumpar. Brukar vara lätta att plocka med några pilar på avstånd. Men vid denna by hoppade liknande Blobbar runt med den skillnaden att de var svarta.

"Pappa, jag smyger närmare och ser hur många de är..."

Att förbereda sig är A och O. Att komma ihåg att kontinuerligt äta, för att få upp sitt liv och stamina är minst lika viktigt. Att inte ätit tillräckligt och möta flera svarta "blobbar" kan låta så här:

"Pappa! De är asmånga! What?!?! De skjuter någon svart skit på mig... eehhh... Jag dog."

Dottern respawnade. Hon lootade sin gravsten och nu har vi en liten plan. Nära byn står enorma stenpelare. På en av dessa bygger vi just nu ett nytt hem/fort. Högt upp. Planen är sedan att försöka locka med de svarta Blobbarna till hemmet och skjuta högt uppifrån utan att riska något.

Fegt? Japp!

Att älska prylar drar med sig problem. Oftast inte till en början men efter ett tag. För prylar kan många gånger kopplas mot andra prylar eller tjänster och den kommunikationen dem emellan har en förmåga att strula efter ett tag.

Jag bor strax utanför en stor stad. Här finns inget fiber utan jag får Internet via 4G-modem. Räcker gott o väl för en luttrad person. Kan spela t.ex. Battlefield utan större problem, se på Netflix med hyffsad bild och tanka ned stora uppdateringar (tar bara lite tid). Visst, storm och regn stör och ibland behöver Netflix cacha lite så bilden suger en kort stund. Men det köper jag.

Men.

Det jag inte köper och irriterar mig på är att modemet fungerade mer eller mindre perfekt de första åren. Nu för tiden får jag starta om skiten - ibland varje dag.

Sedan har vi min underbara Denon-förstärkare med Dali-högtalare. Grymt ljud. Vilket jag och frun har som krav då vi är ena ljud/musik-nördar. Men samma sak här. Musiken strömmas via HEOS från våra mobiler till förstärkaren. Funkade bra i ett halvår men sedan någon månad tillbaka beter sig Spotify konstigt. Ja, eller HEOS. För mitt i en låt byts det plötsligt till nästa låt i spellistan. Nästa låt spelas och vips, så byts det låt igen. När vi försöker fixa det hela blir resultatet ofta att ingen musik alls hörs.

Irriterande som sagt.

Vi har löst det genom att istället nyttja Bluetooth.

Arlo-kameror har vi, varav två stycken alltid är aktiverade. Den ena visar vår "välkomnande" grusplan som alla besökare kommer via. Då vi inte kan se grusplanen från huset är det skönt att få ett "pling" när någon kommer. Gissa. Fungerar det till 100%?

Nope.

Oftast fungerar det, men då och då knackar det på dörren utan att Arlo informerat att någon besökare är på ingång. 

Har naturligtvis fler exempel på tröttsamma prylar... men tror jag fått fram I-landsproblemet.

Så, vad gör man? Jo, man googlar. Noterar att fler har samma problem. Läser alla tipsen. Testar tipsen. Ibland fungerar det en kort tid men sen är problemen tillbaka. Få gånger kanske man kontaktar supporten trots man vet vad de kommer säga.

"Har du bootat om?"

"Återställt till fabriksinställningen?"

"Har du senaste firmwaren?"

"Provat med annan tjänst/pryl?"

"Bla, bla, bla...?"

Nåja.

Ska avsluta mitt gnäll här och kan konstatera att kassettbandstrassel i alla fall är ett minne blott och att information till att fixa saker och ting numer (oftast) är en googling bort.

Ja, ja och i det stora hela är ju detta skitsaker. Jag vet...

SPOILERVARNING

Valheim har en stor spelvärld. Riktigt stor. Storleken gillar jag, men om det är något jag stör mig på så är det ledtrådarna till var bossarna finns. Eller rättare sagt bristen på dem - alltså ledtrådarna. Var inga problem alls i de två första biomes, Meadows och Black Forest. Jag och dottern (som jag spelar med) hittade flera ledtrådar där bossarna skulle finnas och kunde därför enkelt hitta och dräpa dem.

Men med bossen i Swamp var det värre. Vet inte hur många träsk vi letade i innan vi av en slump hittade platsen där bossen fanns. Med andra ord behövdes inga ledtrådar.

Så har vi den fjärde bossen som finns i Mountain. Vi kanske har haft otur eller missat något. Hur som helst har vi letat och letat i berg efter berg. Vi har rensat grotta efter grotta. Dödat så många vargar att vi faktiskt numer badar i vargskinn och annan loot.

Visst. Vi har haft det kul. Det har vi. Men frustrationen har varit nära många gånger.

"Nähä. Ingen ledtråd eller boss i detta berg heller. Vi får ta ett berg till. Kollar du kartan var nästa är?"

Trägen vinner sägs det.

Igår, strax innan Sveriges match mot Belgien skulle börja, tog vi oss an det femtioelfte berget och så här lät det mellan mig och min 22-åriga dotter när vi klättrade uppför berget:

"Pappa. Hur många berg har vi varit på egentligen?"

"Femtioelva...", svarade jag (naturligtvis).

"Verkar finnas en mindre borgruin där uppe. Ska vi kika om det finns något av värde där?"

"Visst. Vore ju kul om vi hittade en kista full med vargskinn.", muttrade jag ironiskt.

Medan vi närmade oss ruinen så blev det väderomslag. En snöstorm. Den nu dåliga sikten gjorde som så att ruinen försvann helt från vårt synfält. Detta fick mig att muttra lite mer.

"Underbart - snöstorm också! Nu ser man inte ruinen längre... Dessutom får vi på det även lite lagg av alla dessa förbannade snöflingor."

Vi traskade vidare och dottern hann först fram till ruinen.

"Pappa! Yes! Skynda dig!"

Allt nötande. Allt dödande och allt utforskande. Många timmar av envishet. Hade vårt slit äntligen burit frukt? Jag skyndade mig och sprang in i ruinen. Där. Ja, där - brevid en hoppande, tjoande dotter stod en liten runsten med glödande runor - kallad Vegvisir i spelet. Äntligen en ledtråd!

"Jabbadabadooo!" blev min naturliga respons. "Vi gjorde det!"

Men bossen Moder fanns på en outforskad kontinent, mitt i ingenstans. Efter vi upptäckt att vårt fina vikingaskepp försvunnit var det första vi gjorde att skaffa material att bygga ett nytt vackert skepp. Så kan det gå när saker inte underhålls.

Nåja.

Efter en händelselös färd över havet var vi framme vid foten av ett enormt högt berg. Eftersom dottern krävde att vi skulle fara över mer eller mindre nakna utan varken rustning eller vapen så var det första vi gjorde en portal. Snabbt in i portalen, plockade på oss rustning o vapen där vi lagt allt i kistor och sedan snabbt tillbaka via en annan portal.

Vi var redo att möta Moder.

Efter en del klättrande på berget så hittade vi så altaret där vi skulle kalla på Moder och följande dialog utspelade sig:

"Pappa. Verkar som det ska vara tre drakägg och något mer här..."

"Mmmm. Vi lägger i de två äggen vi fann på väg upp hit och jag tror jag såg ett till längre bort. Jag hämtar det."

Sagt o gjort. Vi la ner tre ägg och funderade över det fjärde hålet där det verkade behövas ytterligare något att offra.

"Pappa. Nu kommer en sådan där dryg stor stengubbe igen... och shit - smådrakar också!"

Exakt samtidigt som dottern sa detta tänkte jag att det kanske kommer någon information om vad som krävs för att kalla på Moder. Så jag klickade på det fjärde hålet i altaret...

"Pappa! Vad gjorde du?!?! Himlen blev röd! Verkar vara som Moder är på väg hit ju!"

"Ehhh...", svarade jag och såg hur en enorm drake närmade sig oss samtidigt som första slaget från "stengubben" landade vid mina fötter.

"Pappa!!! Spring!!!"

Just de två orden har dottern sagt rätt många gånger under våra drygt 150 timmar vi har i Valheim. Så jag sprang. Vände mig om och kastade iväg några pilar mot stengubben. 

Sen dog jag.

Moder hade visat hur effektivt hon kunde dräpa en snart 57-årig wannabe-viking.

...och där är vi nu. Förhoppningsvis kommer del 5 av denna historia berätta om hur två (väl förberedda) vikingar lyckats fälla denna stora vackra drake. Modern över alla drakar (eller nått).