Jaha, då var det dags att säga tack och hej till 2013. Det har varit ett bra filmår men jag tror att 2014 kan bli ännu bättre. Det känns dock svårt att toppa Gravity, men det finns en hel del titlar som jag ser fram emot oerhört mycket.

Neighbors
Trailern avslöjar att det utlovas galenskap och jag tror att detta kan bli en riktigt rolig film. Kanske inte ett mästerverk, men underhållande nog.

The Wolf of Wall Street
Jag känner mig alltid trygg när Leonardo DiCaprio är med. Blir sällan besviken och hoppas på att inte bli det denna gången heller.

The Monuments Men
George Clooney i actionkomedi, det kan inte bli fel.

Dawn of the Planet of the Apes
År 2011 var jag ganska trött och allmänt opepp på all film som kom. Ingen film fick mig att gå nöjd ut från biosalongen, förutom just Rise of the Planet of the Apes. I sommar kommer uppföljaren och den ser jag ruskigt mycket fram emot.

Her
Detta verkar som en fantastiskt fin berättelse. Har lite svårt för Scarlett Johansson, men som tur är verkar man bara höra hennes röst i filmen. Det kan jag stå ut med.

The Secret Life of Walter Mitty
Som jag har längtat, den här kommer bli riktigt bra! Har sett trailern typ 15 gånger och blir lika till mig varje gång. Det är lätt den film jag ser mest fram emot just nu.

Vilka filmer ser du fram emot 2014?

Under julhelgen har jag sett två filmatiseringar av deckarförfattaren Maria Langs romaner. Hela filmserien består av sex titlar och jag har sett Mördaren ljuger inte ensam och Kung Liljekonvalje av Dungen. Jag brukar alltid störa mig på replikerna i svenska filmer, just för att det ofta låter för mycket som teater, men i dessa filmer tycker jag att det flyter på bra. Berättelserna utspelar sig på 50-talet och jag tror att det påverkar hur jag känner för replikerna. Det låter inte lika dumt i mina öron, för jag tänker att det kanske är så det låter förr i tiden. Jag vet inte.

Jag blev helt såld på kläderna, bilarna och omgivningen. Önskar att jag själv levde på 50-talet med alla fantastiska klänningar och stiliga män med hattar. När det kommer till skådespelarna så känns Tuva Novotny, Ola Rapace och den hunkiga Linus Wahlgren som en perfekt trio.

Jag ska försöka se de andra filmerna snart, för jag gillade verkligen känslan i dem. Introt i Kung Liljekonvalje av Dungen var för övrigt riktigt snyggt. Förvånandsvärt snyggt. Lite Bond-känsla där. Känner mig väldigt glad över att hittat svenska filmer som jag tycker om. Det enda jag har att klaga över i berättelsen är i slutet när den skyldiga blir konfronterad med att ha begått ett brott. Ungefär så här gick det till i båda filmerna jag såg:

- Jag anhåller dig för mordet, på grund av skäl X.
- Varför skulle jag? Nej, detta är befängt!
- Jaha, men då anhåller jag dig på grund av skäl Y.
- Ja, så var det. Jag erkänner.

Förutom detta, så tycker jag att filmerna var urmysiga och jag ser fram emot att se resten av serien.

Jag älskar att laga mat och tycker även om att titta på diverse matlagningsprogram. Tack vare Historieätarna har jag även fått upp ögonen för matens historia och enligt mig att det ett av de bästa programmen som går på TV. I vår har säsong 2 premiär, men i kväll visas ett avsnitt med julen som tema. Erik Haag och Lotta Lundgren är ett perfekt programledarpar och det är alltid roligt att hänga med i deras matäventyr. Om ingen i familjen protesterar, kommer jag sitta fastklistrad framför SVT kl 20.00 i kväll.

Jag älskar sällskapsspel, allt från Fia med knuff till Carcassonne. Min absoluta favorit är numera Svea Rike, ett historiskt brädspel om maktkampen i Sverige. Det är kul när det finns mycket att hålla reda på och i Svea Rike är det viktigt att vara uppmärksam så att man inte missar en möjlighet att förstöra för någon annan. Tycker dock inte att det går att spela allt för ofta, för det kan bli något enformigt. Men några gånger per år går bra.

När jag gick i mellanstadiet spelade jag datorspelet Svea Rike (1997) som tydligen är baserat på brädspelet, vilket jag inte hade en aning om förrän precis nyss. Trodde inte att brädspelet var så gammalt. Jag lärde mig en hel del om Sveriges historia när jag spelade i mellanstadiet och det är något som jag tycker att skolor borde fokusera mer på - spel i utbildningssyfte. Alla har inte lätt att ta till sig av litteratur och föreläsningar och jag är en av dem. Jag tycker inte att jag har några större koncentrationssvårigheter, men är däremot väldigt rastlöst och blir lätt uttråkad. Kanske är det just det som är utmärkande för koncentrationssvårigheter nu när jag tänker efter. Jag vet inte. Det handlar väl mer om att jag stänger av helt, när jag stöter på något som jag tycker är ointressant.

Numera har spel fått en större plats i skolor än när jag var liten, men det är främst för de yngre årskurserna då de ska lära sig läsa, skriva och räkna. Det kan dock vara värt att fundera på om man ska börja fokusera lika mycket på elever i högstadiet och kanske i vissa fall i gymnasiet, för att skapa en bättre förståelse i vissa ämnen. Det borde inte ingå i föreläsningen eftersom alla elever inte har behovet av ett mer underhållande sätt att lära, men att ha det som ett alternativ vore en bra möjlighet för de som behöver. Att skapa ett spel som uppskattas av äldre elever är säkert betydligt dyrare att genomföra, men det vore intressant att se om det kan vara så behjälpligt i skolan (eller privat) som jag vill tro.

Har precis ätit alldeles för mycket rester från gårdagens julbord och ska snart se Gremlins. Som jag har längtat! Hinner säkert med ännu en film som hör julen till innan det är dags att få uppleva kvällens utelivet i Trollhättan. Spontant står det mellan Die Hard och Nightmare Before Christmas. Kanske att Tomten är far till alla barnen också bör finnas med i tankarna innan jag tar mitt beslut. Fantastiskt fånig film.