Fallout-serien är svinbra, men...

Jag tänkte försöka hålla mig från detaljerade spoilers om Fallout: Säsong 2 så du kan lugnt läsa vidare om du kan stå ut med svepande omdömen. En mer övergripande recension här i bloggen kommer när serien går i mål den 4 februari. Jag kan dock avslöja att jag gillar det jag sett såhär långt, och verkligen älskar samspelet mellan Ella Purnell och Walton Goggins, riktigt fin personkemi och kul blandning med ung tjej/gammal gubbe, naiv/luttrad och nyfiken/trött.

Det liksom lyfter varje gång, och det finns även andra små storylines som jag tycker är fenomenala. Men... det finns en grej som inte flyger för mig - och det är storyn om Maximus. Det är sannerligen inget fel på Aaron Motens insatser, men det är verkligen en historia som känns helt påklistrad bara för att skaparna så gärna ville ha in det ikoniska Brotherhood of Steel med deras rustningar.

Hur gärna skaparna än vill sammanföra detta med huvudstoryn (som tveklöst är Lucys och Ghouls), så är det verkligen en sidohistoria som inte tillför något, som är långsam och som ärligt talat känns onödig. Rent av dålig, om jag ska vara krass.

Det är som att hela berättelsen tar stryk varje gång Maximus ska vara med, och jag skulle verkligen önska att Amazon tog sitt förnuft till fånga och bara skrev ut Maximus eller gav honom en egen serie. Nu vet jag ju att han förr eller senare kommer tvingas på publiken genom att dyka upp i huvudstoryn igen som han gjorde under första säsongen - och det kan väl ändå inte vara någon som vill ha det?

Maximus story är totalt överflödig. Mer Lucy och Ghoul istället, tack.