
För snart fem år sedan skrev jag en blogg om näthat som kretsade runt ett spel. Spelet det handlade om var uppföljaren till Naughty Dogs populära zombiesaga The Last of Us och hatande spelnördar gick så långt som till mordhot i sin iver och gömda bakom sina skärmar och tangentbord fick de alla mod som ett lejon för att skrika ut sitt hat så alla kunde höra. Hur gör man sig då till måltavla för mordhot mån tro? Jo, man antar jobbet att göra rösten till en påhittad karaktär som dödar en annan påhittad karaktär och summan av det jobbet är att du nu kan utsättas för mobben och tjäras och fjädras innan du förs vidare till giljotinen för vem fasen tror du att du är?!
Så varför drar jag då upp gamla synder till ytan igen så här många år senare? Är inte världen ute på the wööörld wide webb en sådan mycket tryggare plats än den var 2020? Synd och skam att säga det så är idag internet som en slemmig sump göl där samhällets lägst stående individer hittar likasinnade lågbegåvade och bjuder in till fest och lockar med gratis årgångsvin och ostbricka men allt som står uppdukat är salta pinnar och avslagen lättöl från Lidl.
Efter en minut på olika kommentarsfält behöver man en varm dusch och en skurborste för att försöka få bort de fulaste sidorna hos mänskligheten och den stavas oftast på avundsjuka eller brist på empati och ni vet det där som gör en till en vanlig jävla normal människa som inte plågar hundvalpar, bebisar eller kvinnor på fritiden. Under min frukostrast på jobbet skrollade jag sakta igenom min Facebook med tummen medans jag bet i det bästa som ett skolkök kan ta fram till frukost, en skiva Falu rågrut med ett påkletat lager smör eller nej jag tar tillbaka det där, nån vegansk smörsubstitut som gör saknaden efter en ostskiva hjärtskärande.
Just nu är TV-serien som bygger på tidigare nämnda spel tydligen det alla pratar om just nu och klipp efter klipp med Pedro Pascal och Bella Ramsey bombarderar min telefon. Men det är inte själva klippen om vilken succé serien har blivit som fångar min blick utan det är alla skrattande emojis och sedan kommentarsfältet som får mig att stanna till. Det blir lite som att bli vittne till en bilolycka, en riktig frontalkrock. Det knyter sig i bröstet på mig när jag läser alla löpmeter med vad som är ren och skär mobbing, det går faktiskt inte att komma på ett annat ord.
Ett av de mest plågsamma avsnitt i spelet hade precis upplevts av tusentals tittare några dagar tidigare men nu i TV-serieformat och visst satt många och vrålade ut sin ilska över förlusten av en älskad karaktär och att de nu inte skulle se vidare men 98% av all diskussion handlade inte överhuvudtaget om handlingen och just detta.
Nej, det som vuxna människor, ja, om man nu kan kalla dom det och män för det var till största delen män, om man nu kan kalla dom det, satt och dissekerade under lupp var utseendet av tjejen som spelar Ellie i TV-serien, Bella Ramsey. En 21-årig flicka som för bara något år sedan tog det trevande steget ut i vuxenlivet och som kämpat mot ätstörningar större delen av den tiden blev nu hånad med memes och diverse beskrivningar av män gamla nog att vara hennes pappa för att hon i deras ögon inte fyller dagens skönhetsstandard.
Ja, för vi vet ju alla att vi kvinnor först måste granskas av männen och få ett godkännande med en stämpel i pannan om vi är så kallade knullbara. Det är ju trots allt kvinnans enda uppgift. Att se snygg ut och vara knullbara och något en man kan dra en handtralla till vid behov. Att männen som skriver kommentarerna ser ut som träsktroll är ingenting de reflekterar över, inte det minsta då de på något underligt sätt ser sig själva som guds gåva till kvinnofolket. Att Bella Ramsey fått sin roll för att hon är en otroligt duktig och övertygande skådespelerska är det ingen som tror på. Är man inte snygg har man inget på TV att göra! Jag misstänker att dessa män är de som sörjer varje år att Megan Fox fortfarande inte fått en Oscar för hon är ju den kvinnliga versionen av Alec Baldwin, Greatest actor in the world!
Varning för sarkasm. Nej, hur vågar Bella Ramsey kalla sig skådespelerska utan att ha ett långt blont hårsvall, runda stenhårda siliconlökar, stora putande läppar fyllda av 45 ml fillers och en häck formad som en stor rund persika? Hur vågar hon plåga manssläktet med sitt alldagliga utseende?! Man får icke beträda den röda mattan om det inte görs på ben som är lika långa och rangliga som en älgkalvs i morgondimman och man har en midja som en man kan omfamna med sina tummar och pekfingrar.
Kommentarsfälten är som en äcklig liten sekt där de som sitter och skriver tror sig vara osynliga där de försöker bräcka varandra med att vara så grisiga som möjligt för att sedan överösa varandra med ryggdunkningar. Och detta genom att förlöjliga och förminska en annan människa. Men vet ni vad? Ni syns. Vi ser er, vi ser er ruttna människosyn och erat ruttna inre. Har man tur kanske en framtida arbetsgivare, en framtida svärfar/svärmor eller en framtida flickvän ser er.
Kanske ditt egna barn eller din mamma. Och då precis som jag faller ridån ner och visar vad det där charmiga ytliga leendet gömmer, rätt och slätt bara en bajskorv. För även om man razzeldazzar en bajskorv med glitter så är den i slutet av dagen bara en bajskorv. En stinkande skithög som ingen vill ha i sitt vardagsrum och framför allt inte i sitt sovrum. Ett ex till mig kallade mig för Jesus under vårat förhållande för han kunde inte fatta hur jag kunde gå runt och tycka det bästa om alla. Men det var ju kanske inte riktigt sant, det är många som jag faktiskt inte tycker om. Honom till exempel.
Men jag är av den synen att jag gillar folk från början tills de får mig på andra tankar och jag lever framför allt efter att behandla folk så som jag själv vill bli behandlad. Och att sitta och skratta och göra sig rolig på någon annans bekostnad över hur dom ser ut är inget jag någonsin skulle få för mig att göra. Vi kvinnor har sedan innan en värsta fiende och det är oss själva. Ingen ser med så kritiska ögon på oss som vi själva när vi granskar oss i spegeln och allt jag kan tänka när jag läser dessa kommentarer är vad det gör med en så ung tös självförtroende och mående.
Kanske inte är så konstigt att den psykiska ohälsan ökar bland just kvinnor när de tvingas leva upp till omöjliga förväntningar. Själv hoppas jag i alla fall få se mycket mer av Bella Ramsey i framtiden, och jag ser fram emot mina möten varje måndag när ett nytt spännande avsnitt av The Last of Us kommer på Max där hon gör ett lysande jobb.
I en perfekt värld är det tufft att vara snäll och jag hoppas att det ska bli lite mode och populärt. Jag är fan tuff och jag står för det. Eller kan vi inte komma överens om att bara skriva sånt som vi skulle kunna säga till någon face-2-face? Eller skulle du gå fram till någon på stan och säga att hon ser ut som en potatis och är för ful för TV? Om du inte redan nu har listat ut det så är vi kvinnor inte här för att roa dig och oddsen är massiva att de där brudarna de skränar om att de inte vill sätta på inte skulle skänka dom en blick eller ta i dom ens med en tång. Så ser faktiskt verkligheten ut.
Vad tycker du om beteendet på nätet idag?