Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy

Svenska

Snabba, första intryck av Sekiro: Shadows Die Twice

Först och främst - Sekiro är svårt. Perverst svårt. Första timmen kändes relativt lugn, men så fort det sparkade igång fick jag käftsmäll på käftsmäll och gav upp - i fem minuter i alla fall, sen var jag tvungen att hoppa in igen. För spelet är bra. Mycket bra.

Min relation till Soulsborne-spelen har varit lite knackig. Första gången jag gav mig in detta fantastiska universum var året 2016. Mars för att vara sådär jobbigt exakt. Och det var givetvis en galet stor tröskel att komma över i början, men sen flöt det på. Jag började väl egentligen spela Dark Souls var för att trean såg väldigt tilltalande ut i mina ögon och jag kände att jag ville spela ettan innan trean släpptes. Jag hann dock bara till Sif innan jag gav upp och köpte Dark Souls 3 istället, och det spelade jag ut säkert tio gånger innan 2016 var slut. Mycket bra spel, det. Bloodborne började jag med tidigare i år faktiskt, men kom aldrig riktigt in i det, tyvärr. Men! Nu är det Sekiro som är hett, så det ska vi prata om.

Jag dundrade igång det i morse faktiskt. Direkt efter att jag hade mosat in frukosten i nyllet. Och ja, det är bra. Ruskigt bra, som sagt. Nu har jag inte kommit långt alls, tror jag är väldigt nära den första bossen (om man bortser från tutorial-bossen). Jag kan ju såklart inte uttala mig om något betyg riktigt än med tanke på att jag inte spelat så mycket än, men hittills diggar jag det verkligen.

Striderna känns nya och fräscha samtidigt som de har kvar allt det här som gjort combaten så lyckat i tidigare spelen. Nu har vi utökad mobilitet och coola gadgets som tillför en frisk fläkt jämtemot Dark Souls. Färdighetsträdet är också en väldigt välkommen addition med nya, fräscha attacker och så vidare. Det är nu lättare att parera och det finns ingen mätare för din stamina du måste hålla reda på, vilket underlättar en del, men tro mig - det är inte mycket.
Protagonisten har ju även en röstskådespelare bakom sig nu, vilket ger storyn mer personlighet och bättre närhetskänsla - som är något jag saknat i tidigare spel. Ditt mål är nu mer klart, och inte lika grumligt och dovt som i Dark Souls och Bloodborne.

Än så länge är det väldigt välpolerat rent tekniskt också, vilket bådar gott - såklart.

Som sagt, jag har inte spelat alls mycket och detta är bara väldigt snabba, första intryck och det kommer definitivt mer längre fram, för detta är något jag kommer spela vidare.

Snabba, första intryck av Sekiro: Shadows Die Twice

Vad tycker du om Sekiro än så länge?