Medlems- och redaktionsbloggar. Dagsfärska nyheter, tunga artiklar, intervjuer, personliga bloggar, intressanta forumdiskussioner och rättvisa recensioner. Gamereactor är Sveriges största speltidning- och spelcommunity Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy

Svenska

The Last of Us som vetenskaplig grund

This post is tagged as: The Last of Us, Vetenskap, Mr Smiley suger

Jag har inte bloggat så mycket sedan jag slutförde The Wire-listan. Eller, alls. Detta beror på att jag har arbetat på en C-uppsats sedan september och har varit strängt upptagen sedan dess. Det var nämligen inte lätt att komma igång med själva arbetet. Jag visste bara att jag ville studera något om emotionell framkallning och respons i berättelser genom ett antal perspektiv och teorier, men där stannade det. Jag slet mig i håret, vandrade mumlande omkring i min lägenhet och slog väggar av ren frustration i veckor för att jag inte visste hur jag skulle gå tillväga med min uppsats. Bara ordet "vetenskap" skrämde slag på mig; jag - som går i en manusutbildning på högskolenivå - kände att det inte riktigt var mitt område, samt att emotioner var ett osäkert ämne att forska sakligt.

Men när jag till sist bestämde mig för att hämta inspiration från tv-spelsmediet, så flöt uppsatsen plötsligt på och min oro försvann: jag hittade min metod, jag hittade min uppsatsstruktur och jag hittade en glödande inspiration som inte brann ut förrän det var dags att lämna in den till examinator. Det var tack vare att jag valde att skriva om The Last of Us, Nuaghty Digs mästerliga överlevnadsäventyr. Detta spel har funnits i mitt huvud sedan jag först lade händerna på ett exemplar i somras och kändes som ett självklart exempel på en berättelse som bygger på en rik, stark och emotionell grundstomme. Med The Last of Us som utgångspunkt kunde jag alltså identifiera och analysera emotionellt framkallande berättartekniker på ett tillräckligt vetenskapligt plan.

Nyligen fick jag betyg och kommentarer om min uppsats och gladdes något enormt åt att jag fick högsta betyg. Men det känns också lite tomt. Jag har ägnat så mycket tid på att skriva uppsatsen att det känns lite bittert att inte fortsätta skriva mer om spelet och det jag har kommit fram till. Själva analysbiten var riktigt rolig att skriva, vilket kan förklara varför tiden plötsligt har flugit förbi så snabbt. Jag kommer knappt ihåg något från de två senaste månaderna förutom just uppsatsen. Jag saknar arbetstempot lite nu och skulle kunna fördjupa mig betydligt mer i ämnet. Nåja, jag antar att jag kan sätta igång med en engelsk version av den, åtminstone. Handledaren menade att jag skulle kunna få min undersökning publicerat någonstans, så det är skönt att veta att min text har potential till mer! Om jag orkar översätta...

Vad jag antar att jag vill få sagt med detta blogginlägg är att jag är tacksam för att The Last of Us visade sig vara ett såpass bra källmaterial till min undersökning. Det är en otrolig berättelse som nu har täckts på ett vetenskapligt plan (kan man väl säga). Spelet förtjänar all uppmärksamhet den kan få!

Detta betyder även att jag har mer tid för andra projekt, däribland ett Paint-bloggprojekt jag har önskat sätta igång med i flera månader nu. Nu har jag äntligen tiden att plocka fram världens sämsta ritprogram och doodla på!

The Last of Us som vetenskaplig grund

HQ