Infinity War Recension eller nått.

Helt ärligt vet jag inte varför jag skriver den här recensionen då jag är smärtsamt medveten om att jag kommer låta som en trasig skiva. Lika bra att komma ut och direkt konstatera att jag blev riktigt imponerad av Infinity War. Likt vad många andra före mig har sagt är det galet hur bra Russo Bröderna har lyckats trycka in den stora superhjälte entouragen utan att den känns spretig. Tvärtom var den väldigt sammanhållen och fokuserad. Det tror jag till stor del beror på att de beslöt att inte låta alla hjältar befinna sig på samma ställe utan låta lite olika konstellationer bege sig iväg på småäventyr för att uppnå målet att besegra Thanos. Något som jag var orolig över inför filmen var att många karaktärer skulle känns forcerade, att de endast var med för saken skull utan att faktiskt bidra med något. Men på något magiskt sätt får alla sin tid att skina och ha sin funktion. Det är också väldigt skönt att de inte är några hjältar som presenteras, alla har redan blivi väletablerade i sina egna filmer så de kan hoppa in och göra sina grejer direkt.

Dock är detta inte någon av superhjältarnas film, nope, this is Thanos time baby. Det märks att Disney har lyssnat till kritiken gällande underväldigande skurkar, för den stora lila titanen är allt annat en ensidig eller tråkig buse. Han har komplexa motivationer och visar en stor bred av känslor under filmens gång. trots hans uppenbara psykopatiska drag kan man relatera eller alla fall förstå honom på något sätt. Det hjälper också att Josh Brolin gör en riktigt stark insats och att CGI är på den nivån att jag helt glömmer bort att han just är ett hav av ettor och nollor. Grymt bra jobbat! Vidare bollar den mörker och marvelhumor på ett träffsäkert sätt. Det är en fin balans mellan allvarligt och roligt, som också kommer till liv genom den fenomenala rollistan. Det är nog inte en underdrift att säga att detta är den bästa castingen någonsin. Alla sitter som ett smäck, vilket inte borde vara möjligt.

Sist men inte minst måste jag bara påpeka actionen som presenteras. Ett stort problem för mig med många Marvel filmer har varit att jag aldrig känt att något faktiskt står på spel. Man vet mycket väl att alla utom skurken kommer komma oskadda ur situationen, med undantaget Guardians of the Galaxy, som också utgör mina favvo marvel upplevelser. Men annars är det i regel fint och välregisserat fluff. Det är inte fallet här. Varje strid (och det finns många av dem) kändes råa och farliga. Som om när som helst kunde kulan vända och allt kunde gå helt åt helvete. Jag kan inte annat än att bocka och buga till Russo och alla andra som har gjort detta potentiella trainwreck till en av de bästa upplevelserna på länge.

Visst är det inte en felfri film. Den har lite småkonstigt tempo emellanåt, Vision och Scarlet Witch är ganska tråkiga karaktärer som dessutom inte har blivit etablerats i den utsträckningen de hade behövts i den här filmen. Vissa scener är lite väl melodramiska och snubblar nästan in på crinchterrituriom. Men sett till det stora hela är Infinity War en tillfredställande första del i denna krishendo som är Marvel-universumet. Den 10 åriga väntan var inte förgäves. Det är en glädjes tid för alla utom DC-universumet som bara borde kasta in handduken och vänta några år tills Martha-ärren har läkt och ge över licenserna som faktiskt har en vision och inte bara vill spy ut äckliga kooperativa produkter.

I tip my hat to you Marvel. Betyget landar på en stark 9:a och rekommenderar starkt att se den på bio då det verkligen är en audiovisuell fest.