Gamereactor follow Gamereactor / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português / Français / Nederlands / 中國 / Indonesia / Polski
Gamereactor Close White
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto

Riktiga Män bråkar tills alkoholen anländer

Far och avkomma bråk var ganska normalt i Brandons familj. En tradition som startat sekunden en av ungarna öppnat käften och sagt emot. För Brandons far Lasse var envis som döden och gubben hade en irriterande vana att tala som om varje ord som kom ur hans köttgap var universell sanning. Ungarna hans började bete sig likadant, de blev envisa och var inte rädda att säga vad de tyckte. >Kollision var oundviklig< Det kanske största bråket hade skett mellan Lasse och en av sönerna Jocke för en himla massa år sedan när Jocke knappt varit byxmyndig. Vad de hade bråkat om vet jag som er berättare inte, men Jocke var kanske den enda ungen i barnflocken som på allvar kunde mäta sig i envishet med gubben och det hela hade slutat med att Jocke flydde hemifrån.

Flera år gick innan de mötte varandra igen, det skedde på en begravning. Då hade Lasse frågat sin syster vems pojke det var som satt med Mary och Hasse långt framme i kyrkan. Systern hade svarat med ett: "Känner du inte igen din egen pojk? Det är ju Jocke!". Enligt släktlegenden hade folk varit tvungna att hålla tillbaka Lasse från att rusa fram till "djävulsgrabben" och fortsätta deras årslånga fejd där mitt i kyrkan. Fast allt det där var historia nu. Idag drack Jocke och Lasse kaffe ihop och klagade tillsammans högljutt om storherrarnas höga löner och kvalitén på fisken man kunde köpa i butik.

Som vanligt i sin syskonskara var Brandon the odd man out tack vare hans sladdbarns examen. Han hade aldrig hunnit bli lika envis som sina syskon och bli van med att käfta emot farsgubben, vilket berodde på att mor och far hans hade skiljt sig (för de bråkade så djävulskt hela tiden) när grabben bara var sex år gammal. Farsgubben for iväg till Sverige i jakt på en ny fruntimmer att leva med och Brandon blev uppfostrad av sin mors skrattiga och vänliga sätt. Pappa blev någon Brandon besökte när han hade lov från skolan. Ut till skogen och stugan där man fiskade, högg ved, jagade djur, plockade bär, läste böcker i smyg (för Lasse tyckte att böcker var djävulens påfund och drev ungt folk till vansinne!), sköt prick med luftgevär, spelade kort och jobbade med kroppen som en riktig karl ska.

Speciellt det sistnämnda var något Lasse tvingade på Brandon så ofta han kunde. Han var orolig att grabben skulle bli en vekling, speciellt när pojken och hans mor flyttat från Finland till storstaden Luleå. Att stadsbor var bortskämda och arroganta veklingar var en sanning som alla som bodde i skogen visste. Det var människor som köpte sprit från butik, människor som babblade på fast de hade inget att säga, människor som ringde upp någon annan för att fixa saker när ting gick sönder, människor som gick år efter år i skolan och kunde ändå inte göra något vettigt eller praktiskt, bara rabbla upp nummer och filosofera. Stadsbor var människor som aldrig behövt jaga eller fiska efter sin egen mat. Uttrycka känslor höll de också på med!!? Stadsbor hade för mycket fritid och inte nog med arbete helt enkelt, livet var alldeles för lätt för dem och det gav folk tid att tänka och grubbla i onödan. Knark var de tvungna att ta för att klara sig! Stirra in i böcker och filmer för att hitta glädje och mening! Stadsbornas liv var lika grått som betongen som omgav dem.

Lasse kunde inte låta bli att oroa sig för Brandon. Grabben var snäll, exakt som sin mor. Men vad hjälpte snällhet i en grym värld med jävliga människor? Och såklart hade hans mors intresse för böcker smittat av sig på gossen. Han kunde se hur sonen tänkte och drömde dagarna lång. Men aldrig gjorde grabben något! Sonen drömde istället för att agera. Väntade stillsamt, istället för aktivt jaga. Det var en jävla katastrof helt enkelt. Så Lasse såg till att grabben lärde sig GÖRA när han kom till honom. Brandon kunde drömma hur mycket han än ville att vedhögen skulle ta slut, men enda sättet den skulle ta slut var om han arbetade för det! GJORDE istället för TÄNKTE.

Så Brandon högg ved. Brandon grävde i potatislandet. Brandon sågade plankor. Brandon målade huset. Brandon plockade bär. Brandon jobbade och teg. Pojken hade lust att protestera då och då, men vågade aldrig. Han var rädd för sin far. Pappa skrek och gormade om man gjorde fel. Brandon som blivit van med sin mors vänliga råd blev alldeles skraj när Lasse började svära och vråla. Han kände sig värdelös och ville gråta, men han höll tillbaka tårarna, svalde det salta vattnet och fortsatte jobba. Det var inte förrann Brandon blev 17 år som han insåg att hans far helt enkelt bara kommunicerade på det sättet. Genom att skrika och vråla. Och enda sättet att kommunicera tillbaka var genom att skrika och vråla tillbaka. När gubben skrek, skrek man helt enkelt tillbaka.

Det här sättet att prata gällde mest när man jobbade med något. Då vrålade man högt och högre hela tiden. Kallade varandra för namn och odjur. Lasse svor om att ungdomar är helt inkompetenta och lata och Brandon vrålade om att gubben skulle hålla löständerna och tungan stilla i käften och låta honom lära skiten själv istället för att vråla order som "Gör rätt!", "Du gör fel!? Gör såhär *viftar med armarna som en jävla trollkarl för att visa vad man ska göra*", "Jävla fan!", "Växelspaken!! Dra den upp och ner!! SAMTIDIGT!" och så vidare.

Skrik och vrål var med andra ord ganska normalt när det kom till Lasse och hans interaktioner med folk. Så när Brandon var på besök hos sin far och låg på sängen på övervåningen läsandes gamla speltidningar som RESET och Super Play och plötsligt hörde hur hans syrra började skrika och vråla nere på undervåningen var han inte direkt överraskad, men när han snubblade nerför trapporna till våning 1 och såg hans syster i tårar. Då insåg Brandon att en ordentlig vrålstorm var på väg att explodera.

Brandon hade ingen aning om vad som Lasse och Pia (Brandons syrra) grälade om, men han gissade att det hade något med morsan att göra, eller att Lasse tyckte att Pia snott pengar från honom och tusen andra jävla saker som hänt i deras aslånga liv. Med tårar i ögonen rinnandes skrek Pia "Kom pojkar! Vi åker härifrån med mormor!!", hennes två småpojkar (Brandons systersöner) sprang till sin mamma och undrade vad som var fel. "Gå till bilen!" sa hon bestämt samtidigt som hon vandrade till sovrummet för att hämta mamma. Mamma Hanneli som led av mindre demens och mådde inte så bra, förstod inte riktigt vad som pågick och klagade av smärtor och ylade. Lasse bröjade skrika något och Pia skrek tillbaka. Brandon vandrade till köket och försökte undra vad det var som pågick. Men Pia och Lasse märkte inget, bara fortsatte gräla, Lasse med hårda ord och Marika skrikandes med tårvåta kinder. Brandon bestämde för att försöka stoppa bråket genom att börja bråka han med (genialt jag vet). Så ja, full av vrede och irritation slog Brandon våldsamt ner knytnäven på köksbordet och vrålade för full hals "HÅLL KÄFTEN!!". Ord och handling som fick Brandons far att eruptera våldsamt upp från köksstolen.

Lasse: Vill du slåss POJK!!?

Brandon: Du är ÅTTIO, vad fan tror du kommer hända om vi slåss!!

Lasse: Dessa nävar har gett mer stryk än du har runkat unge!!

Pia försökte hitta sin väska men kunde inte hitta den, så Brandon hjälpte henne samtidigt som känslorna krigade och skapade elände inuti honom. Systersönerna undrade om Brandon skulle följa med dem, men Brandon sa nej. Pia försökte övertala honom att följa med och Lasse skrek något från köket.


Lasse: Åk med dom! Det är bara att lämna, söner som hotar stryk till sina fäder är inget att ha!

Brandon letade efter väskan samtidigt som tårarna ville forsa ut ur fejset. Lasse hämtade sin plånbok, tog ut en femhundra kronors sedel ur den och slog den ner på köksbordet.

Lasse: TA DEN!! Det är väl vad du vill ha pojk!! Ta den och ÅK!!

Brandon: Behåll dina pengar.

Brandon hittade väskan, gav den till sin syrra samtidigt som han undvek ögonkontakt med alla för att ingen skulle se att han höll på att brista ut i gråt.

Lasse: ÅK!!

Brandon: Jag åker ingenstans. Jag stannar här.

Lasse: Det är bara att lämna!! Åk med din syster och mamma! Lämna mig här.

Brandon: Jag stannar.

Lasse: Då ringer jag polisen!

Brandon: Det är bara att ringa!!

Pia: Kom med Brandon. Några dagar i Finland det är bara bra.

Brandon: NEJ!! JAG STANNAR HÄR!!

Pia, hennes söner och mamma åkte iväg med bilen till Ylläs. Sån jävla drama. Brandon hatade det och gick till övervåningen mest arg på sig själv för att han inte kunde stoppa tårarna som rann från ögonen. "Sluta gråt! Sluta gråt din jävla fjant! Sluta! SLUTA! VAR EN MAN FÖRFAN!! SLUTA GRÅTA!", sa han till sig själv samtidigt som han våldsamt torkade bort tårfallet som sprutade ur ansiktet.

En kvart gick och då hörde Brandon sin fars röst eka från undervåningen. "Kom ner pojk", sa Lasse med lugn och sansad röst. "Det är bra", svarade Brandon, Lasse kontrade med ett "Kom ner så pratar vi lite". Brandon torkade bort tårarna från ansiktet med ett täcke och vandrade ner till köket. En spritflaska stod mitt på köksbordet med två koppar bredvid. Lasse var seriös med att han ville prata. Spriten var beviset. Det var drycken som fick tungan hos hårda norrländska män att lossna och hjärtat att öppna sig. Lasse hällde upp till sonen även efter att han sagt stopp. Båda två drack upp sina koppar. Inga förlåt yttrades. Några koppar till sveptes ner och käfterna pladdrade på. Det var ovanligt detta. Konversation alltså. Sluddret slog till när den andra flaskan var halvtom. Gud vad det pratades, ingen förstod den andra, men de fortsatte med konversationen ändå. Lasse sa något om att värmen blir så skön när man dricker och Brandon nickade och höll med. Efter att den andra flaskan reducerats till några futtiga droppar stapplade Lasse till sängen och snarkade in. Brandon drack fyra glas med vatten och for till övervåningen. Sängen var kall men han brydde sig inte, för han kände en värme inuti. En stilla ömhet som glöd. Det var nog fyllan, eller kanske var det något annat. Brandon visste inte vilket som, för han sov.

Lasse: ZzzzZZzzZz

Brandon: zzzzZzzz

Riktiga Män bråkar tills alkoholen anländer

Facebook
TwitterRedditGoogle-Plus