Svenska
Blog

Riktiga Män holocaustar en hel kycklingfarm

En luddig morgon i början av Juni susade ett tåg genom öppna landskap - landskap som sprakade av ungdomlig grönska och helvetisk pollen. Sverige var copyrightägaren till dessa läckra och tortyriska vyer, men tåget brydde sig inte ett skvatt om Svea rike, för dess destination var England. Eller nej, det var det inte, tågets destination var Arlanda, men två av tågets passagerare var på väg emot England Manchester. Dessa två passagerare var Johan och Brandon, två män i PLÅGOR. Männens morgonsvullna ansikten såg ut som gloomies (motsats till smileys). Den ena mannen led av fysiska plågor och den andra av själsliga.

Johan led av de fysiska plågorna. Han hade nämligen drabbats av mäktiga munsår. Pulserande kratrar av blod och kött som sved och kved som Xenomorph blod. Värsta var att en av munsåren bosatt sig utanför käften mitt på Johans läpp, synlig för alla att se i glorius real life graphics. Det här var speciellt jobbigt för anledningen till resan var för ett bröllop som Johan blivit bjuden till. Det var ett av hans RAID-polare från World Of Warcraft Quilden han var en del av som skulle gifta sig. Johan och många andra medlemmar av quilden hade blivit inbjudna och det här var första gången Johan skulle möta många av dessa människor in the flesh. Så att ha en stor jävla sliskig munsår mitt på kyssöppningen kändes inte direkt idealt.

Brandon led av de psykologiska plågorna. Mannen var nere i fördärvet och hans tankar bestod av mörka moln och döda kattungar. Anledningen till att han mådde så eländigt var för att han klippt sig hos frissan och fått en ful frilla. En papegoj kalufs med fuckboi fades var Brandons nya animeprotagonist look. Brandon försökte glömma bort flamingonästet på huvet, men Johan lät honom inte glömma.

Johan: Haha! Det är verkligen en fuckboi frilla det där.

Brandon: Kan du inte se att jag försöker glömma EN väldigt specifik sak härborta?

Johan: Äh, det är bara en frisyr. Are you really THAT selfconscius?

Brandon: JA! Det är jag.

Johan: Well ditt eget fel. Du borde ha sagt EXAKT vad för frilla du ville ha till frisören.

Brandon: Jag sa "Kort och lätt att sköta om", samma sak som jag har sagt i 15 år till tiotals olika frisörer och ALLA har gett mig samma frisyr. Förutom den här anarkisten i Örebro!

Johan: Så går det när man snålar. 200kr. Fishy as fuck.

Brandon: 200 skattkistor är vad frisörsalongen som jag gick till i Luleå tog! Ett gäng invandrarkillar som var fucking masters of the ancient arts av hårklippning. De var hur bra som helst. Så när jag ser ett gäng invandrarkillar driva en barbershop i Örebro och bara ta 200 kronor de med. SOLD! Och sen fick jag det här! Jag är helt hundra på att de kunde bara klippa en hårstil. För när jag satt i salongen och kollade omkring fick fem andra snubbar exakt samma frilla som jag. Och efteråt såg jag två pers till komma ut därifrån med exakt samma Kellogs Cornflakes look som jag.

Johan: Du borde låtit mig klippa dig. Jag kunde ha gett dig en igelkottsfrilla istället.

Brandon: The devil you know.

När duon anlände till Arlanda fick de vänta på flyget i fem timmar. Tid som de spenderade med att detaljstudera gubbars svettiga nackhår, skicka MMS till Sarah där de antingen såg dystra ut eller bad om pengar, vandra i TAXfree shoppen och förundras varje gång de hittade något som var billigare än i butiken hemma. Brandon hann köpa tre Pepsi MAX flaskor under dessa fem timmar och på något vänster hann spjuvern dricka klart fyra Pepsi MAX flaskor. Johan satt mest tyst och försökte att inte brista ut i ett smärtsamt vrål och slå ner varenda jävel omkring honom. Speciellt Pepsi pimplaren bredvid som utstötte ett ljudligt "aaah" efter varje klunk av sitt pepsi.

Tillslut kom flyget. På planet delades det ut drycker och Brandon tog två Cola burkar och sörplade glatt ur dem. Johan satt tyst bredvid. Efter en mellanlandning i Amsterdam där B & J fick gå igenom en cool passkontroll där man slidade in sitt pass i en liten öppning som läste av den genom GUDS VITA LJUS och fotade ens förvirrade ansiktsuttryck när en skärm plötsligt sa "LOOK HERE FOR PHOTO". Efter det anlände duon i Manchester och började leta efter vandrarhemmet de skulle bo på. Ett gäng råttor, sopgubbar och en rutten mjölkpaket sprang ut ur en byggnad och då visste de två männen att de hade hittat rätt.

Deras sovplatser var i en sovsal med tio våningssängar. Duon hade armesängen närmast fönstret. Brandon paxade den övre bädden för han var "Nobody's bottombitch" och Johan tog den undre för han var ingen jävla apa. Utsikten genom det smutsiga fönstret var diskbänksrealism. En sunkig byggnad med igenbommade fönster och lampbokstäver som slocknat tog det mesta av vyn. Ute på en av balkongerna stod ett gäng slitna t-shirt grabbar och rökte. Sirener ljöd, byggnadskonstruktion dundrade och människor tjattrade. Brandon satt på sängen med benen i kors och stirrade över den livliga staden. Realismen var så påtaglig att den nästan kändes overklig. Det var samma känsla som han haft när han flyttat till Uppsala som nittonårig pojk. Den natten hade också sirener ljudit. "Spännande", sa Brandon tyst för sig själv. "Fan också!", sa Johan klart och tydligt. Han hade just kommit på att England hade helt annorlunda elkontakter än Sverige. SKAFFA POWERBANK. Skrevs upp på listan över saker att göras.

LISTAN
1. Komma till England och se till att Brandon inte spenderar hela reskassan på Pepsi MAX. (HALVT CHECK)
2. Checka in på vandrarhemmet. (CHECK)
3. Skaffa Powerbank.
4. Möta upp grabbarna från quilden.
5. Skaffa kostym, finbrallor, skor och skjorta till bröllopet.
6. Närvara bröllopet.

OPTIONAL GUESTS
7. Gå på en pub och prova äcklig engelsk mat.
8. Kom hem levande.

Bröllopet var inte förrann om fyra dagar, så duon hade några dagar på sig att skaffa Findress och lära känna Manchester. Det första männen lärde känna var toaletterna. Många kassa skämt drogs om Englands faciliteter och om husets sunkighet. Efter tarmtömningen traskade grabbarna till centrum. De käkade subwaymackor, köpte powerbank, käkade smaskiga burgare på Five Guys, skaffade några vykort, käkade lite till och bestämde möte med grabbarna dagen efter.

När kvällen fick himlen att mörkna, återvände J och B till vandrarhemmet. Kvällen var lugn även om staden utanför inte var det. Johan smsade med Sarah, kollade på youtubeklipp på mobilen och klunkade i sig lite flaskvatten när han blev torr om halsen. Brandon läste lite bok, skrev en mindre novell på en av vykorten och klunkade förnöjt i sig Pepsi MAX. Brandon var lyrisk över att England hade Pepsi MAX flaskor som var 1 liter! Han tyckte det var hur coolt som helst och fotade 24 bilder på flaskan och tvingade Johan att ta ett foto med hans smartphone för den hade mycket bättre skärpa.

Natten var fruktansvärd. En av personerna i sovsalen snarkade som en förkyld flodhäst. Det rasslade och rosslade så jävla högt att folk började skratta åt hur overkligt högt det var. Ingen vågade säga något till snarkaren dock, alla bara virade huvudet in i kudden och hoppades att sömnen anlände snart och befriade dem från den vakna verklighetens plågor.

Morgonen därpå såg Johan och Brandon som om de vaknat upp från döden. Slitna och trötta med näsor som snörvlade konstant. Efter frukost kom livet åter och de mötte upp Johans raid-polare. Det var ett gäng livfulla grabbar som inte alls var tjocka och osociala som Brandon hade fördomsfullt trott (de var WOW spelare liksom). Det var fem killar totalt. Fyra belgare och en britt.

Belgerna bestod av: DIGGY the Fiddy, som enligt Johan såg mer ut som en britt och lät helt annorlunda än ON THE INTERNET. He was the wise old man med så kassa skämt att man inte fattade om han drog ett skämt på riktigt, eller om skämtet var att skämtet var så dåligt att det blev ett skämt. Förvirrad? Sen var det FLYNN babyface Flynn. En grabb på 25 år som redan var lärare och mer accomplished än Brandon eller Johan mest troligt någonsin skulle bli. MAXIMO da chill smart man som kunde göra en läskigt ackurat jamaicansk brytning fast han var vitare än Tintin. STEEP the man with the golden looks and perfect hair. Och så på britternas sida var det bara FAZZ. En man med mustig svart skägg, John Lennon brillor och Dragon Ball Z t-shirt med en bild på Goku och en text som sa "Training to be Super Saiyan". STEVE var mannen som skulle gifta sig och hade inte tid att komma.

Som tur var gick socialiseringen galant. Det var en gäng sköna grabbar som var lätt att umgås med för de skrattade och hade självdistans. Skrattsalvorna och ryggdunkandet avlöste varandra. Skämt och fördomar om varandras länder sprutade ur allas käft konstant och fick Johan att go Super Saiyan Swedish! Brandon hade aldrig sett Johan som speciellt landskär, men nu viftade mannen den blågula flaggan ståendes i fören på hallonbåten och berättade om hemlandet uppe i norr med kärlek. B var tvungen att göra en double take när han hörde Johan börja prata om socialism och social demokrati out of nowhere. Samt berömma snö. Fast i slutändan var det mest IKEA och Viking vitsar som Johan höll på med.

All skratt och snack fick humanoidernas magar att kurra, så det var dags att kalasa på lite djurkött! Gänget for till foodcourt och bestämde sig för att prova på KFC. Men förvirring uppstod när maten skulle beställas. B trodde att han skulle beställa mat åt honom och Johan, men quildgänget hade bestämt att mata den svenske hingsten (Johan) själva, så Brandon beställde in lite för mycket mat. "Mighty Bucket for Two", det lät vettigt tyckte B, två hinkar för två pers. Kassörskan frågade Brandon om han ville ha the "Party" någonting och för att B gillade fest sa han ja. Menyn B fick var kolossal. 24 chicken wings. 8 fileer. 8 Hot Wings. SEX stripspaket. SEX coleslaw. En hel PEPSI MAX flaska. Alla högg in i sina måltider.


Maximo: We just eradicated a whole chicken farm didn't we?

Johan: Yeah I think we did. The chickens must have thought the end of days was here.

Maximo: The chickens be like, "Is it the rapture mom? Are the nazis back!?", "No child, don't worrry. It's just a couple of swedes and belgians trying out KFC for the first time. That is what is killing our people."

Johan: The worst part is we don't even really enjoy the food! All these chickens died for a "Meh, I've eaten better" and then we threw their halfeaten carcasses into the trash.

Efter den groteska lunchen kände alla sig mätta. Speciellt Brandon och Johan som tillsammans ätit Party måltiden.Traskandes runt stan höll B om magen och ojade sig.

Brandon: Too much chicken. I need to take it away. What is the natural enemy of a chicken?

Flynn: A fox?

Brandon: YES! A FOX! I need to eat a fox! A fox that can crawl into my belly and eat upp all the chicken.

Flynn: Hehe, yeah you are most likely more chicken than man now.

"Mer kyckling än man?", upprepade Brandon chockerat för sig själv och såg i ögonvrån sin egen reflektion i butiksfönstret. Fågelfrillan vajade uppe på skallen. B kollade ner på sina händer som var kletiga av kycklingfett. Det var som blod. Ha- han hade ätit sitt eget folk. Sina egna frisyrbröder. Brandon kunde höra det. Ljudet.

...

KLUCK

Riktiga Män holocaustar en hel kycklingfarm

HQ