Gamereactor follow Gamereactor / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português / Français / Nederlands / 中國 / Indonesia / Polski
Gamereactor Close White
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto

Min (mitt? Vår?) äckliga skål

"Im a rebel without a plate!"

Bokstavligt talat. Jag har ingen tallrik. Jag lämnade alla mina tallrikar i studentkorridoren i Uppsala när jag flyttade ut urfattig med CSN skulder fastetsade i själen. Efter Uppsala har jag aldrig haft en egen porslinfrisbee igen. Sedan dess har jag parasiterat på andras tallrikar som en symbiot. Som Carnage, fast mycket coolare då, som Venom.

Tallrikar är min Spiderman!
(That makes no fucking sense!)
(Jag har inget att blogga om!)
(Det här är vad jag gör på en lördag kväll!)

Men jag lessnade på att vara the badguy. Skurken. Busen. Lessnade på att vara utomjordingen som använder andras tallrikar och slickar dem rena med mina vackra grönslemmiga tunga. Jag tyckte också det var jobbigt att diska tallrikar. Helvete vad mycket tid det tar, typ 24 sekunder, eller mer! Så jag bestämde mig för att förkasta tallrikar. Jag gav fingret åt diskborsten och skapade min egen värld. Jag valde PLASTSKÅLEN.

Denna vackra och praktiska objekt med mjuka och runda former som påminner om en kvinnas höfter. Skålen är något som både soppa och fast föda kan ätas ur. Den är LOJAL. Den går inte sönder under press som tallrikar. Om du blir förbannad och vill kasta något mot väggen. Då spricker tallriken. Den visar sitt sanna form, bräcklig och sprucken! Plastskålen bara studsar tillbaka. Redo för mer. Redo att ätas ur. Redo att bli slängd mot väggen. Redo att fyllas med vatten som kan slängas på fågelskrällen som försöker flyga in i lägenheten. Redo att fyllas med glass och chokladsås när man bara vill tjocka sig ner och kolla på en film. PLASTSKÅLEN REIGNS SUPREME!

Men vissa förstår inte. Jag får blickar när jag kommer hållandes min plastskål i näven. Jag står runt den varma, rykande kastrullen fylld med köttbullar och makaroner, väntar på min tur att slafsa på käk. Då kollar min rumskamrat på mitt skål och sedan vandrar hennes blick upp till mitt ansikte. Våra blickar möts och hon säger.

- Diskar du den där någonsin?

Jag står tyst en stund och tänker. Luften är elektrisk. Gudarna uppe i kosmos ställer sig upp och väntar på mitt svar. Världen håller andan.

- Ja. Det händer.

Hon skrattar.
Jag är seriös.

Jag diskar den då och då, men för det mesta låter jag bara den vara. Jag gillar ha matrester som blandas med den nya maten. Alla slags smaker som blandas. Fragment av salt, bitar av sött, spillror av chili, korn av peppar, stycken av kött, skärvor av broccoli - allt remixas ihop till något nytt och schizo! Något mer som JAG. En ny livsform. Omöjlig att förstå, omöjlig att ignorera. En neongåta inlindad i en androids elektriska fräknar. Elektrisk, vacker, imaginär och artificiell, men samtidigt så mycket mer ÄKTA än verkligheten själv.

Trés belle mina vänner! Mina purpurfärgade skål är skön som kosmos och grann som ljuset från en supernova i mörkaste, svartaste delen av rymden!

Så där har du det Sarah. Anledningen varför jag föredrar att äta från skål.

Min (mitt? Vår?) äckliga skål

"Det här är vår plasstskål."

Facebook
TwitterRedditGoogle-Plus