Riktiga Män gör djurljud på akutmottagningen (1)

Johan och Brandon hade verkligen ansträngt sig för att inte se ut som luffare. Att bli inbjuden till ett bröllop i en helt annan nation och sen bara traska in i t-shirt med Hälge tryck och jeans med fiskratrar was out of the fucking guestion. Det var de båda överens om och skallarna deras nickade sammanstämt när de spenderade engelska pund i syftet att se anständiga ut. Efter tips från Fazz traskade duon in i en kostymaffär och skaffade sig varsin vuxendräkt. Johan slog på stort och inhandlade ambassadörskollektionen som bestod av kostym, skjorta, röd slips, finbrallor och ett par glansiga pjucks.

Brandon hade haft med sig egen fluga och finbrallor, så han köpte bara skjorta och väst. Lättsamt chic - var stilen han satsade på. Också känd som - Vill inte spendera hela lönen - looken.

Duon var ganska nervösa inför bröllopet. Brandon tänkte ha med sig skinnjackan ifall det blev kallt, men började tveka om det passade.

Brandon: Steve och Nat är väl båda två veganer? Så det är kanske inte så smakligt att ströva till bröllopet insvept i flådd djurskinn.

Johan: BRA att du tänkte på det. Det är nog bäst om du tar av den.

Brandon: Den är jävligt cool dock.

Johan: TA AV DEN!

Brandon: Aaaagh!

Med present i hand och finkläderna på kroppen tog duon en taxi till hotellet där bröllopsceremonin skulle hållas. De anlände och bemöttes av självaste brudgummen STEVE som var iklädd i någon slags vit vikingdress och hälsade på Johan med ett "ARMST! You made it" . Två av hans bestman var där också och hade likadan klädsel som Steve (fast deras krigarklänningar var svarta). Det var här Brandon och Johan båda började misstänka att det här kanske inte skulle bli en så traditionell bröllopsceremoni som de hade tänkt sig.

När duon klev in i salen där ceremonin skulle hållas var det som att kliva in i Shakespears "En Midsommarnatts Dröm" fast skriven av en fantasygeek som snedtrippat på flugsvamp. Folk rockade Lothlórien kappor och matchande alvöron som om det var casual friday, medans Peter Pan minglade med en enhörning samt två punktjejer i skinnjackor. En man vars hela skägg bestod av glitter ställde stolar i ordning och en tjej med blommor i håret snappade instapics på en kille klädd i limegrön adelsdräkt. Det var Woodstock for the wierd and geeky och alla var inbjudna! Det här var en dag då fakta och fiktion dansade ihop hela vägen till natten. En dag när du kollar åt höger så står en bullrig australiensare där och skrattar åt BREXIT skämt. Kollar åt vänster och ser en uttråkad Marie Antoinette i converse skor scrollandes i sin mobil. Kollar upp mot taket och ser i kristallkronans reflektion blommor och nithalsband. Kollar framåt och ser två svennar som ser ut som advokater vilsna i Mumindalen. Kollar ner på marken och ser en beige heltäckningsmatta med rosblad strödda över. Gör er redo. Snart börjar bröllopet.

Viva la Steve och Nat!

Viva la kärlek!

Brandon och Johan hittade belgarna (Maximo, Diggy, Flynn och Steep) och slog följe med dem. De enda förutom belgarna som delade J:s och B:s klädstil var gamlingarna. Brandon gangstanickade åt en gubbe i kostym och slips. Gubben nickade tillbaka. Vigselceremonin började och gänget tog den klassiska "se inte oss" raden längst bak i salen. Det här var första bröllopet Brandon någonsin varit på och han var glad att det var den här ceremonin som poppade hans oskuld. En som kändes så personlig och genuin. Inte nertyngd av tom tradition och ritualer, utan något som verkade konstruerats av omtanke. Han kände inte Steve och Nat, men bara genom att se vad de fixat ihop och se deras vänner, så verkade de vara ett par coola katter. Enda jobbiga var ett litet barn som gillade att gråta en skvätt lite här och där under ceremonins gång.

Efter ceremonin var över, hoppade alla gästerna på två bussar som fraktade dem iväg till ett fält där en gigantisk festtält i tipi stil var upprest. Det var dags för Brandons två paradämnen: Käka och dricka. Belgarna och svennarna satt med varandra vid bordet som hette Dalaran. Brandon trodde puckat nog att det var "Dalarna" som i - Falun, Borlänge, Mora - men Johan rättade till Brandon och sa att det var en stad i World of Warcraft. Först tänkte Brandon besvara Johans WOW kunskaper med den vanliga spydiga attityden han brukade köra med, något om"no-lifer", "hur orkar du med där eviga grindspelet", etc. Men hela den här resan till England, mötet med de sköna belgarna, inbjudan till det här coola bröllopet, det var allt tack vare att Johan spelade WOW. Inget spel Brandon hade någonsin spelat hade lett till något sånt här. Något verkligt liksom. Vänskap som bildats och grejer! Han kunde inte riktigt klaga på WOW vid det här laget. Plus, hela bordet var full med WOW nördar, så det var fem mot en om han började jiddra. Inte riktigt de bästa oddsen. Fast samtidigt, de var WOW nördar. Kanske hade han en chans att ta ut dem fast de var så många?

Bordet hade morot, paprika och gurkstavar som man kunde doppa i hummus, guacamole och någon annan dipp som var rosa till färgen. Brandon knapprade i sig glatt och berömde vegan kokkonsten. "It kinda reminds me of.. öh "Granbarr", what the hell is that in english? The green needles on christmas trees. It reminds me of that."

Maximo: You eat fir needles in sweden!? Why would you ever do that.

Brandon: You never eaten the needles of fir? That is pretty common, I learned that in the boyscouts. 80 procent of Sweden and Finland is just forests, so it's crucial to learn what is edible and what is not. Christmas tree needles is nothin man, try eating a pinecone.

Maximo: You don't eat pinecones. No way. You can't fool me.

Brandon: No seriously! People eat pinecones in the north. It aint good, but you can eat it. Ask Johan.

Maximo: Armst! Brandon says you guys eat pinecones in Sweden. He is full of shit right?

Johan slängde en snabb blick åt Brandons håll och såg hans ögon som log.

Johan: Yeah, he is speaking the truth. We learn that shit in fucking kindergarten. What kind of leaves, grass, mushroooms and flowers you may find in the wild and can be eaten. You gotta remember Maximo, we come from a country of Vikings! Some of our ancestors drank poisonous mushrooms for fuck sake. A little pinecone is only good for you. You can eat all kinds of things, like this flower in this wase for example, Im pretty sure it is edible.

Brandon: It is.

La Brandon till och tog en bit från blomman och åt up den för att verkligen seal the deal. Maximo och resten av belgarna kollade förundrat på J och B, men var fortfarande inte helt hundra på det här med att nordbor käkade kottar. Allt knaprande och pratande hade gjort grabbarna törstiga, så Brandon och Flynn vandrade iväg till baren för att beställa något att dricka till alla.

Flynn: Can I get a drink?

Bartender: Yeah, no problem. What do you want?

Flynn: Hmm, I don't know, just give me something. Something that has alcohol in it and still tastes good.

Bartender: Okay then.

Och bara sådär. Nästan av rent misstag, skapade Flynn och bartendern en dryck menad för gudar. Det var som sav från världsträdet Yggdrasil, livskraft som dess rötter hade samlat ifrån människornas Midgård, gudarnas Asgård och jättarnas Jotunheim och sedan inne i sitt väldiga trädstam mixat ihop till en dryck så god och vital att tungan bönade direkt efter mer fast den bara smakat en droppe. Drycken kallad: THE SOMETHING. Brandon och Flynn återvände till bordet bärandes på dryckerna.

Johan: What is this! It's real good.

Flynn: It's a Something.

Johan: Yeah, okey. What is it called?

Brandon: A something, that is the drinks name. Flynn asked the bartender for something. And this is what he got. It's the Something.

The Something blev festens mest populära drink. Spelade inte roll om du var en gammal affärsman eller en ung nätt alv, alla provade på en Something. Efter barnbilder på det gifta paret, långa tal från föräldrar och roliga R-rated anekdoter från the bestman, rullades tillslut maten ut. "Veganheaven." De hade kottar som prydnad på buffebordet, Brandon la en på sin tallrik.

Maximo: A Pincecone! You took a pinecone.

Brandon: Yeah, It was a part of the buffé right?

Maximo: NO! It was decorations.

Brandon: Well, food is food.

Sa Brandon och tog en tugga av kotten. Johan kollade på Brandon med ett roat "For fuck sake man" min klistrad över ansiktet. Med stor möda och lite vatten till hjälp svalde Brandon kottsmulorna ner. Nu trodde belgarna på riktigt att nordbor faktiskt åt kottar.

Efter maten hölls det mer tal och nu skulle det drickas. Varje bord hade shotglas och två vodkaflaskor med en bild på en buffel på. Det var östeuropeiskt märke eller något, det smakade starkt och tungt, som sprit. Brandon övertalade Flynn att börja shotta med honom, men grabben gav upp efter tre stycken och Brandon tog en två shots ledning. Johan kom snabbt ikapp och hoppade in i en conga line som växte i storlek ute på fältet och drog resten av bordet in i den snirklande ormen av människor.

Efter dans, misslyckade försök att bli hoolahoop mästare, fäktning med plastsvärd och en vild footchase efter Brandon när han snott Flynns glasögon och kutade iväg som en jobbig sexåring. Efter allt det lugnade Dalaran bordet ner lite. Johan och Diggy började tala med en lirare som hette Metal Mike som stammade när han pratade vanligt, men lät som en vrålande rockgud när han sjöng. Resten gick till baren för några fler Somethings och bara samtalade strunt runt elden. En skön gubbe tyckte att Brandon VERKLIGEN såg ut som en finländare. Att det fanns ingen tvekan om saken vilket land han härstammade ifrån. Brandon tackade hjärtligt, för han visste inte riktigt hur annars han skulle reagera på en sån kommentar.

Små kakor delades runt festen. Gulliga rosa bakelser som verkade ha designats av Hello Kitty för hur jävla kawaiiii de var. En sådan söt liten kaka blev Brandons baneman.