Gamereactor / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português / Français / Nederlands / 中國 / Indonesia / Polski
Gamereactor Close White
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
Hjärnan viskar och jag skriver ner det jag hör

Hjärnan viskar och jag skriver ner det jag hör

Hans färglösa liv var på väg att explodera till en neonsommar fylld med temporära kompisar och permanenta ärr i den vita hjärnsubstansen.

Han svalde en ZyX-37 och glitchade ut till dansgolvet i hoppet om att finna känslor och livslust. Istället fann han MIG, Brandon Mariano som jag kallar mig själv här på Gamereactor. Våra gula strålar möttes vid det blåa urinoarblocket och under en epilepsi blinkande lysrör började vi bonda över vår gemensamma hat för allt levande och vår kärlek för urinering. Han gav mig en piller med ögon på, jag svalde den och tillsammans for vi ut i natten för att slåss emot livet.

Vi sprang genom stadens gator och vinden fixade våra frisyrer. PLÖTSLIGT! En mås flög rakt emot mig, den vek sig inte och jag bitchslappade flygfäet rakt i näbben så att den skriade till som en ostämd delfinstrupe. Jag skrattade åt våldet och min nya vän blev allvarlig. Han tyckte att måsarna och duvorna var ett problem. Städerna tillhörde människan och dessa flaxvarelser försökte finna en plats här, det gick inte, utrotning var enda metoden. Vi snubblade ombord en buss, snubblade ut ur den och in i en lägenhet med en trött kvinna som gav oss en påse fylld med p-piller. Hon gäspade ett adjö och vi gick till parken för att mata fåglar.

- Man måste se till de inte kan föröka sig längre. Det är nyckeln till riktigt förintelse.

Jag nickade och slängde ut piller till kuttrande duvor och skrikande måsar. Vi strödde ut piller vart vi än vandrande och tillslut blev pillerpåsen bara en påse. Jag låtsades kväva mig själv med påsen, han tyckte det såg festligt ut och följde exempel genom att ta ett stryptag på sig själv. Vi kvävde oss själva och kollade på natthimlen. Han sa ord.

- Livet är fienden. Det är livet som dödar. Man måste leva för att kunna dö, så om vi utrotar livet - dödar vi döden.

Jag tuggade fradga och svarade tillbaks med att tala i tungor. Han förstod vad jag menade. Jag tuppade av. När jag vaknade upp var jag naken och ensam, min vän var borta, en lapp var fasttejpad på min bröst. Den löd

Kolla upp mOt himlen

Jag tittade upp och såg en annorlunda himmel. Den blinkade i olika färger och i mitten gapade ett gigantiskt hål som gav en klar sikt rakt ut i universum och bakåt i tiden. Jag kunde se Big Bang. Jag skrattade så högt att löv från träden omkring mig föll ner. För bredvid Big Bang stod HAN. Han höll i en P-piller stor som en sol och hivade den emot Big Banget som inhalerade den med en explosion. Jag satt naken på det våta gräset och såg hur allting slutade. Jag log.

Snipp, snapp, snut, så var vår kosmos slut.

Facebook
TwitterReddit