Gamereactor / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português / Français / Nederlands / 中國 / Indonesia / Polski
Gamereactor Close White
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto

Jobb och bryggkaffe

Kaffe är den fasta punkten i min rastlösa och vagabondsaktiga arbetsliv. Skrålandes på Luffarvisan snubblar jag in i olika yrken och efter lite slit och stånk snubblar jag tillbaka till arbetslöshetsmarschen där jag för några månader skålar för friheten med Snusmumriken, vandrar åt helsefyr med Paradis-Oskar, utför skurkerier med Stinky och drunknar i neuroser med Satou. Tills jag åter en dag snubblar in i knegarlivets rutin, får sparken och REPEAT INFINTY.

Yrkeslivet är stabilt som en jordbävning här borta i slashas centrum. Jobb och arbetskamrater svishar förbi som molekyler i en atombombsexplosion. Ena stunden håller man på och lär sig rulla sushirullar av en småputtrig kinesisk gumma och nästa stund sitter man plötsligt i en bås med svetshjälm och svetsar ihop en rör samtidigt som en föredetta kåkfarare förklarar för en varför svenska gurkor smakar underligt på sensommaren. Mitt liv känns som en gammal defekt VHS kassett som alla i familjen spelat in något på. Halvvägs in i Flykten från New York ploppar plötsligt en garvande Loket Olsson fram och börjar öppna luckor till en kaskad av applåder och lika abrupt som han dök upp, blir han sedan utsuddat ifrån existensen av ett par vita streck som trollar fram introt till Räddningspatrullen, men av någon skum anledning är ljudet helt fucked up och istället för att höra Piff och Puffs pipiga röster hör man slamret av stekpannor och såsslevar samtidigt som en kvinnoröst förklarar steg för steg hur man tillagar en kyckling.

Allt är kaos.

Det är min yrkeshistoria - en schizofren VHS kassett som håller på att paja (that makes no goddamn sense!). Det här är anledningen jag behöver KAFFE. Det är min fasta och trygga punkt jag kan greppa tag i när arbetslivet börjar LSD hoppa mellan kanaler och börjar vråla som en tokig kosmosbjörn. Kaffe betyder JOBB för mig. Jag dricker bara kaffe på jobbet. Jag betraktar det svarta, heta koffeindrycken som en arbetskamrat - någon som jobbar och jobbat på samma ställen som jag - en lojal kollega, någon jag kan lita på. Varje gång jag börjar på ett nytt jobb och är nervös som en snögubbe på ett solarium, blir jag direkt mycket lugnare när jag får syn på arbetsplatsens kaffebryggare.

Det sjuka är att jag inte gillar kaffe egentligen. Jag tycker inte om smaken och som någon slags sinnesslö ärkedrummel bränner jag alldeles för ofta tungan (speciellt med tanke på att jag är en vuxen man!) när jag sörplar i mig denna svarta bönvatten. På fritiden dricker jag nästan aldrig kaffe, det är därför jag kallar kaffe en arbetskamrat och inte bara en vanlig kamrat. Vår relation är strikt professionell. Jag finner detta viktigt. För som jag skrev tidigare "Kaffe betyder JOBB för mig". Om jag plötsligt skulle börja klunka i mig kannor av espresso på fritiden skulle kaffe tappa sin kraft. Det skulle bara bli en vanlig grej. Något jag alltid gör. Istället för att vara själva symbolen för att det är dags att jobba. Kaffe är som mitt krigsvrål, något som eldar upp mig och förbereder mig inför strid! JAG ÄR REDO ATT JOBBA!! AAAAAAAAARRGHSS!

Jag har också upptäckt en ny och behändig funktion med kaffe på mitt nuvarande jobb. Och det är att kunna ha koppen mot munnen när fikarummet plötsligt fylls av en pinsam tystnad och ingen person har något att säga. Det är som en mexican stand off dessa tystnader, alla i rummet ögnar varandra och väntar på att någon ska öppna munnen. Det är i dessa stunder som jag dricker mitt kopp kaffe väldigt långsamt, "jag kan inte säga något, min mun är upptagen med att dricka", signalerar jag klart och tydligt med mitt sörplande. Resten har inte en lika bra ursäkt. Medans de blir mer och mer obekväma, lutar jag mig bara tillbaka i fåtöljen, tar en klunk av det heta och bränner min tunga i tacksam tystnad.

Jobb och bryggkaffe

Facebook
TwitterReddit