Gamereactor Close White
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto

Riktiga Män fiskar på stormiga sjöar (2)

Nu funkade motorn och de tre männen for ut med båten för att lägga ut nät. Tidigare när motorn inte funkat hade det varit en klar och solig dag med lite vind som blåst, nu när motorn faktiskt funkade så var det såklart storm och oväder på menyn. Vattendroppar flög upp från sjön, vattendroppar störtade ner från himlen, vattendroppar attackerade horisontellt och inuti Brandons kropp skvalpade vattnet det med. Båten puttrade på och trion kluckade förbi en liten ö med några träd som böjde sig ner för vinden.

Lasse: På den där ön brukade de förvara döda. Man fraktade liken dit temporärt innan de begravdes ordentligt.

Brandon nickade för att visa att han lyssnade, Stefan satt i fören och verkade njuta av alla vattendroppar som vätte hans ansikte. Det tog ungefär femton tjugo minuter att komma till andra sidan av sjön där de skulle lägga ut näten. Lasse slog av motorn och näten började läggas ut. Lasse böjde sig över relingen och lät vågorna dra ut näten, något som var lättare sagt än gjort. För vinden hade ökat ännu mer i styrka och de var mitt ute i öppet vatten, så båten guppade upp och ner som ett jojo. Vinden vrålade, vatten skvätte, båten vinglade, Lasse muttrade, Stefan rodde och Brandon tog upp näten från påsen, men mest kollade ynglingen upp mot den gråa stormiga himlen. Där tre gigantiska mörka moln stod ut från resten, vita moln fanns bakom dem och liksom lyste upp dessa tre gigantiska moln som Brandon tyckte såg ut som konturer av tre huvuden. Tre kolossala ansiktslösa huvuden som stilla betraktade deras kamp.

Lasse: DUNK! Har du träsksaft i öronen pojk! DUNK! No helvettin helvetti...

Brandon vaknade upp från sitt dagdrömmeri och slet upp en gammal vit saftdunk från nätpåsen som han gav till svordomsalstraren som knöt dunken som en markering på näten och hivade fanskapet ut. Alla näten var nu utlagda. Stormen tilltog ännu mer när motorn slets igång och färden tillbaka mot stranden började. Halvvägs på sträckan slutade motorn ljuda, den hostade några gånger och sen blev den tyst. Lasse försökte fixa motorn genom att skrika och slå på den, under tiden började Stefan ro båten, efter några speciellt intensiva knytnävar och kraftord började motorn ljuda igen.

Tillbaka i stugan åts det mat igen och Marja, Stefan och Lasse började prata om äldre tider. Grannpojken svängde förbi med en spritflaska vilket fick Lasse att slita upp en spritflaska han med. TVÅ spritflaskor. Stefan, Lasse och grannpojken tog hand om det mesta av spriten, Brandon drack bara det som hans far hetsade i honom att dricka upp och Marja bara gick och la sig. Alla männen däckade förutom Brandon som inte riktigt kunde somna och läste istället. Grannpojken började snarka som en traktor och sakta men säkert gled ner från soffan där han suttit ner till golvplankorna där han sov resten av natten. Brandon fick akta så att han inte klev på gubben när han gick ut till utedasset för att skita.

På morgonen var det tillbaka ut till sjön. Den här gången var motorn mer jävlig än någonsin och startade av och an hela resans gång. Något med bränslepumpen, kanske, Brandon fattade inte riktigt, den typ läckte, eller var blockerad eller något sånt, allt han vet var att han fick hälla i bränsle in i tanken från en dunk ståendes på en vinglig båt samtidigt som Stefan och Lasse stod bakom och gav helt olika order om hur man häller. De hade tagit bort plastskyddet, så motorn var helt synlig.

Lasse: Vad du än gör, spill inte bensin på själva motorn, då är hela skiten över.

B undrade varför de tagit bort plastlocket i så fall om de var så jävla farligt, men han sa inte detta högt, för han antog de hade mycket mer koll än han hade. Nästa problem uppstod när de kom dit de hade lagt ut näten, men de kunde inte hitta dunkarna som markerade var näten skulle vara. Det hade stormat så förbaskat mycket hela natten att de verkade ha flutit åt hin håle. Så de gällde bara att speja ut ögonen och leta efter dunkar. Männen spenderade en halvtimme åt att jaga en dunk som visade sig vara en sjöfågel.

Tillslut hittade de dunkarna och började dra upp näten. Brandon gillade att dra upp nät (eller kolla när någon drog upp nät). Det fanns liksom en inbyggd dramaturgi i denna sysselsättning, hur näten sakta drogs upp, hur man liksom skymtade saker i fjärran innan man såg vad det var, var det en kvist eller var det en fisk? Hur man kunde känna vibrationerna i nätet om något stretade emot. Det var roligt och harmoniskt.

Det blev inte mycket fisk. Två hinkar med sik och lite abborre blev fångsten. Tillbaka på stranden skulle de dra upp båten på släpvagnen och Lasse gjorde världens jävla koloss vurpa och landade på en sten som knäckte hans revben. Först tänkte Brandon "Jaha, det är nu gubben dör", men det var falskt alarm. En bruten revben tar hand om sig självt liksom.

För att Brandon inte hade körkort fick Lasse köra dem tillbaka till Krokfors fast han hade bruten revben. Brandon klagade inte, inte Lasse heller. På vägen hem på E10, mitt i mörkret så sprang två rävar över vägen, Brandon kunde klart och tydligt se hur den ena räven blev påkörd, "DUNK" ljudet bara konfirmerade att den där räven hade mött sin skapare.

Döden kommer snabbt. 120 km i timmen.

Riktiga Män fiskar på stormiga sjöar (2)

Facebook
TwitterReddit