Meta om jaget

Gällande 'jaget'': (Jag tror att det inom akademin benämns som personal identity på engelska, så det torde vara personlig identitet på svenska, men för mig verkar det synonymnt med jaget). Det är nog tämligen okontroversiellt att det finns ett stort antal separata medvetanden (eller medvetandeströmmar, som jag gillar att konceptualisera det). För vissa av dessa medvetandeströmmar, d.v.s. människors sådana, upplevs det som att de "spelas upp" för eller i jaget. Tänk en dvd-film, där skivan och dvd-spelaren fungerar som liknelse för hjärnan (medvetandets materiella bas). Strömmen av medvetande är likt vad som visas på duken och jaget är betraktaren. Det är praktiskt taget "The ghost in the machine" eller själen, koncept de flesta rationalister förkastar men ändock vill de hålla fast vid jaget, kanske av förklarliga skäl.

Det klassiska tankeexperimentet med teleportören visar tydligt på svårigheterna kring detta. Men, innan jag förklarar varför vill jag förklara hur jag ser det i ett enklare scenario, kloning. Om man klonar en människa vid ett givet tillfälle T3(Tid 3) så är det för mig på inget sätt absurt att säga att vi har skapat två olika jag. Dessa jag var fram till T3 samma jag och därmed delar de också minnen. Så, extrapolerat till liknelsen, var det till en början en film som delades i två och därmed delar innehåll fram till delningen av filmen.

Nu till teleportörer. Låt oss säga att vi har två olika teleportörer: Teleportör 1 och 2. Teleportör 1 fungerar på följande vis: Teleportören bryter ner strukturen av atomer i din kropp och flyttar de i rummet till en annan plats på nolltid för att återbygga din kropp där. Teleportör 2 upplöser atomerna för att återuppbygga en exakt kopia av dem i en annan plats i rummet av olika, men identiska atomer.

För teleportör 1 uppstår det heller inga stora problem, även om medvetandeströmmen skulle vara lite annorlunda till det vi vanligtvis upplever. Den skulle spela på som vanligt och man går in i teleportören och sen vips så befinner man sig någon annan stans där det ser annorlunda ut, luktar kanske lite märkligt och om det är på en annan planet känns kanske gravitationen annorlunda. För teleportör 2 uppstår det problem för mig. Om vi som jag föreslår, förstår kloning som ett skapande av två jag, så måste det i detta fall vara en förintelse av ett och skapandet av ett annat men dylikt jag(identiskt i dess materiella bas men med ändrad omgivning, jag inser att liknelsen till viss del bryter ner här då jag inte inkluderat omgivning i tidigare resonemang men det får fungera i brist på dedikation och intelligens)? I så fall, hur är detta inte synonymt med den konstanta förändringen i medvetandets materiella bas som konstant pågår, d.v.s celler som dör och skapas? Det halmstrå som ligger närmast till hands tycks vara skillnaden i förändringens radikalitet, hur lång tid den tar. Men det är inte tillfredsställande, ett fenomens identitet bestäms av dess innehåll, inte av vilket tidsspann som krävdes för att det skulle manifestera sig. Tankeexperimentet 'Theseusparadoxens(googla) funktion är just att visa paradoxen i att bevara ett tings identitet över tid.

Som 'lösning' till denna konceptuella knut har jag hört att jaget är en illusion, som en restprodukt till medvetandet. Buddhister, spinozister och folk som äter svampar menar på att det är något vi kan kasta på historiens soptipp. Men jag håller inte riktigt med om det. Jag ser 'jaget' eller 'duet' som en pragmatiskt funktionell (och god?) konstruktion. Du är 'som om att du vore' du för en tid sedan och likaså jag. Det är inte så att duet på ett metafysiskt plan existerar, men det gör heller inte stenen. Ett tings identitet är inte 'vad det är' utan 'som om att det vore'. Med det sagt är 'som om att det vore' begränsat av 'vad det är' eftersom att något inte är 'som om att det vore' om det inte är likt ' vad det är'.

Så... Med chans för att låta som en sann kunskapsrelativist vill jag påstå att jaget existerar för människan, det vill säga att jaget existerar i den bemärkelsen att då vi agerar som om att det finns så fungerar det, man skulle kunna säga att det finns 'från perspektivet av en människa'. Ur perspektivet av 'vad det är', universums synpunkt, objektivt eller pretentiöst (men episkt) uttryckt 'sub specie aeternatis' är det en illusion. Det är ett intersubjektivt verkligt fenomen. En del av mig tänker att det kanske är socalkonstruktivistiskt, postmodernistiskt, kunsakpsrealtivistiskt bullshit. Men, det är märkligt nog inte helt enkelt att identifiera de socialt fabricerade intersubjektiva konstruktionerna som omger oss. Ta t.ex pengar. I psyket hanteras pengars värde som en metafysisk konstant. Men är inte dess identitet till fullo berättigad av dess intersubjektiva funktionalitet? Vi skulle kunna säga: "Låt oss befria oss från illusionen av pengars värde". Men i samma ögonblick måste vi återgå till direkt byteshandel av varor och därmed skulle marknadsekonomin som vi känt den sedan pengar varit mainstream kollapsa. Jagets tydligaste funktion är kanske det juridiska, men dess viktigaste torde vara det interpersonella. Det är värdefullt för såväl mig och dig att vi kan anta ansvar och konstans över tid för oss båda.

Man kan kanske man skulle säga att: "Men detta gäller ju för alla tings identitet". Ja, jo, det stämmer för alla med demon-autism. Men då har man missat poängen av att vissa objekts identitet endast bestäms av förhållandet subjekt-intersubjekt, och helt saknar betydelse i domänen subjekt-objekt. Det finns inget objekt här att hänvisa till, det finns ingen som tittar på filmen, d.v.s jaget är inte ett objekt utan en intersubjektell konstruktion, liksom pengar (till skillnad från stenen) . Men, då vi förstår oss själva och andra på så vis kan vi organisera oss på ett sådant vis som är nice för alla jag som inte våldtar och har sig.