Snö

Du finns som snö uppå min varma tunga
Och väl på den du ack så tragiskt smälta
När jag dessa känslor plågsamt älta
Min själ vill i sitt stilla säte gunga

När vi en gång i tiden var så unga
Och känslan kunde vi ej lyckas bälta
Likt hösten vill för vintern sorgset välta
En frusen mun vill inte mera sjunga

Och mina tankar borde slutat önska
Om hopp för våren nalka tätt inpå
Men dina tankar skall förbli så lömska

När dagar stillsamt flyter fram så grå
Finns längtan för ditt hjärtas stela grönska
Men dina läppar stelna fruset blå