Gamereactor / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português / Français / Nederlands / 中國 / Indonesia / Polski
Gamereactor Close White
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
Dom 100 bästa spelen genom alla tider Del 10 av 10, #10-1.

Dom 100 bästa spelen genom alla tider Del 10 av 10, #10-1.

Finalen är här, och har med facit i hand varit långt mer tidskrävande än jag först kunde föreställa mig. Väl färdig däremot så har skrivandet ensamt gjort mig högnostalgisk till titlarna jag tänkt tillbaka till. Mitt gubbiga gaming-hjärta slår hårdare för det här mer än någonsin just nu, mycket till listans förtjänst och den givande feedbacken jag fått av de som fanatiskt följt listan från början till slut. Nu väntar sidospår, i 2 utgåvor. Många av dina favoritspel har missats och jag ska förklara för dig varför. Hur skulle din personliga topp-10 lista se ut?

10. Disgaea: Hour of Darkness (PS2)
En remake och 6 huvudsakliga delar senare, med onödigt komplexa tillskott i spelmekaniken som rör sig mot seriens eget bästa så var det första också det bästa för Disgaea-serien. De bästa karaktärerna, och den enda gripande historian med en spelmekanik som känns oerhört belönande att bemästra. Det här är de strategiska japanska rollspelens konung där trots många år på nacken konkurrenterna idag fortfarande har mycket att lära av.

9. Silent Hill 2 (PS2)
En mörk och poetisk historia som blottar dina sinnen, motiv och förutfattade meningar för dig oavkortat och ocensurerat. Vad hände egentligen med din hustru? Kan hon verkligen fortfarande leva, och är brevet hon skickade till dig äkta. Lika ångestframkallande som det är vackert är det upp till dig att utreda. Ett tidlöst mästerligt soundtrack och berättande där dessutom dålig spelkontroll för första och kanske enda gången någonsin i ett spel är ett avgörande köpargument. Skräckfantatiker, story entusiast eller inte. Silent Hill 2 är ett högpersonligt äventyr du verkligen inte får missa.

8. Tekken 5 (PS2)
Vad gäller fighting har mitt förstahandsval alltid varit Tekken 5, och i antal spelade matcher kan likväl samtliga kandidater som listas under slås ihop och ändå inte komma upp i den totalen matcher som jag spenderat i Tekken 5. Trots nyare versioner så är det här fortfarande min favoritdel i serien med den rättvisaste, mest balanserade fighting mekaniken där jag nådde en såpass hög nivå att jag vann lokala tävlingar och orsakade rage quits hos vad som skulle komma att bli uppsagda vänskaper.

7. Zero Escape: Virtue's Last Reward (3DS)
Ett spel helt centrerat kring din förmåga att lita på andra, ditt liv hänger på det, inlindat i en högst komplicerad science fiction story. Du kommer manipuleras, kanske kommer du manipulera själv och oförlåtande kommer historian fortsätta med dig, andra eller alla döda. Från början till slut den mest intressanta och involverade spelrelaterade historian jag någonsin upplevt som vid fler tillfällen än jag trodde var möjligt fullkomligt kommer vända upp och ner på förståelsen du äntligen tror dig fått grepp om. Har du någonsin varit sugen på visuella noveller som genre så är det här det perfekta startskottet. Ett av mina favoritspel någonsin, men också min absoluta favorit historia någonsin oavsett genre, oavsett media.

6. Final Fantasy IV (SNES)
Final Fantasy serien var min första, största spelrelaterade kärlek där Final Fantasy IV blev introduktionen till genren jag skulle komma att värdesätta högre än någon annan. Flera delar senare och Final Fantasy IV är fortfarande min favorit i serien. Mycket pga de helt avgörande trenderna som introducerades i titeln samt en helt fantastisk 3DS remake som står sig som en av mina favorit remakes genom alla tider som gör spelet precis lika spelbart och fantastiskt idag som det var då.

5. Resident Evil 4 (Wii)
Bland överskattade föregångare som i modern tid är på snudd till ospelbara kom Resident Evil 4 från ingenstans med ett helt nytt fokus, action ur tredjeperson. Faktum är att Resident Evil 4 likväl hade kunnat vara fristående från serien, utan att någon kunnat göra en logisk koppling till föregångarna. Köpt till samtliga, genomspelade till samtliga format, och fastän det i många ögon anses vara fadern av tredjepersons-action så anser jag det också fortfarande vara kungen inom genren. För mig så är Resident Evil 4 en paradoxal förälskelse där jag finner enorm lycka och spelglädje i mörker, död och elände.

4. Valkyrie Profile (PSone)
Mitt mest spelade japanska rollspel där varje ny genomspelning visar ytterligare en oväntad ny dimension av historian jag redan vid det tunna startskottet älskade. Superlånga, på snudd till enformiga kombinationer i ett stridssystem jag aldrig kommer tröttna på med over the top adrenalinpumpande musik att sätta stämning. Faktum är att det här är min favorit design, favorit musik i ett spel någonsin. Spelet som intar mina tankar med god marginal oftast av alla, där jag på vardaglig basis drömmer om en ultratraditionell uppföljare jag troligtvis aldrig
kommer få se skymt av från tri-ace.

3. Ridge Racer (PSP)
Mitt mest spelade spel genom alla tider, där jag har svårt att föreställa mig att något spel någonsin ska kunna passera det vad gäller antal timmar. Framförallt med tanke på att jag fortfarande inte känner mig klar med spelet och regelbundet försöker toppa mina egna rekord sommar för sommar. Ridge Racer som spelserie har tagit många snedkliv genom åren, men i PSP varianten som närmast liknar en greatest hits samling av det bästa från serien visar att när den här formulan är som bäst så står den sig än idag på toppen av arkadracing tronen, tidlöst.

2. Ninja Gaiden Black/Sigma (XBOX/PS3)
Mitt näst mest spelade spel, i nära rangordning efter ettan, genom alla tider. Samtliga 4 format ägda, samtliga genomspelade mer än en gång vardera. I Sigmas fall 6 där jag tog mig in i den högsta rankingen i Europa vad gäller Karma-poäng. Än idag i ett snart 15 år gammalt spel så anser jag att stridssytemet inte toppats i vad som bara kan beskrivas som ett utmanande, rättvist, tidlöst, tempomässigt mästerverk som jag aldrig kommer tröttna på.

1. Xenogears (Psone)
En högpolitisk, religiös historia som även involverar tunga ämnen som traumabearbetning och reinkarnation. Men för den som inte är villig att analytiskt sätta sin in i alla textrader som detta 90-timmars äventyr erbjuder så innehåller Xenogears även en av genrens absolut vackraste kärlekshistorier som för sin tid vågade vara otroligt vuxen. En historia som jag på så många olika plan och meriter aldrig kommer att glömma. Med ett högstrategiskt stridssystem som för sin tid kändes väldigt fighting-spel inspirerat, med ett soundtrack så högperfektionisktiskt att kompisitören själv brändes ut i ett projekt så överambitiöst att majoriteten av CD2 är en interaktiv novell, som dock råkar vara en av mina övriga favoritgenres när den fungerar som bäst. Samtliga delar av Xenogears resulterar i en blandning som i så många avseenden känns som skapt bara för mig. Det är en spelupplevelse för mig som jag är öppen för, men inte förväntar mig någonsin kommer toppas. Detta då höjdpunkten för mig av gaming är japanska rollspel, och höjdpunkten av japanska rollspel är Xenogears.


Tröstpris: Battletoads vs Double Dragon, TimeSplitters: Futures Perfect, Resistance: Fall of Man, Batman: Arkham Asylum, Ori and the Blind Forrest, Forza Horizon 3 & Perfect Dark

Facebook
TwitterReddit