Gamereactor Close White
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
Dagens tevespel är en transportsträcka fram till döden

Dagens tevespel är en transportsträcka fram till döden

Så brukar man kalla ett innehållslöst liv, en meningslös tillvaro. Bara en transportsträcka fram till döden.

Det första tevespel jag minns att jag uppfattade som imponerande stort var Kameo, den färgsprakande äventyrsplattformaren från Rare. Det släpptes på premiärdagen för Xbox 360 och jag hade aldrig sett något liknande.

Nu, tretton år senare, är jag utless på vidsträckta öppna spelvärldar. Hade jag haft råd hade jag anställt en betjänt som spelar mina open world-spel under alla dessa långa transportsträckor från punkt A till punkt B medan jag själv sysslar med något annat.

Varför behöver de fantastiska borgarna och de myspysiga byarna i The Legend of Zelda: Breath of the Wild placeras fyrtio mil ifrån varandra? Varför måste jag ruska fram i en lastbilshytt i tjugo minuter innan jag kan meja ner en skock sektanhängare med hockeyfrilla i Far Cry 5? Varför vill Rockstar att jag ska guppa fram på hästrygg i evigheters evigheter för att komma tillbaka till gläntan där jag och mina banditvänner slagit läger efter varje uppdrag?

Jag hatar det!

Utrymme för utrymmes skull, transportsträckor under vilka jag inte spelar ett tevespel utan håller in en knapp för att springa, köra eller rida... Det kan väl knappast ens vara en smaksak? Hur kan någon enda människa tycka att dessa sträckor berikar ett spel och förbättrar upplevelsen?

I ett tevespel som är ett gott hantverk är all bandesign genomtänkt, allt fyller en funktion. Motsvarande gäller för filmer, serier, böcker... Inte sant?

I ett spel där man istället valt att göra det lätt för sig (även om man har miljardbudget) fyller man istället spelvärlden med tomrum och trivialiteter.

Och att spela ett sådant spel känns som en transportsträcka fram till döden.

Facebook
TwitterReddit