Medlems- och redaktionsbloggar. Dagsfärska nyheter, tunga artiklar, intervjuer, personliga bloggar, intressanta forumdiskussioner och rättvisa recensioner. Gamereactor är Sveriges största speltidning- och spelcommunity Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy

Svenska

Ingen spelar Dishonored 2 så långsamt som jag

This post is tagged as: Dishonored 2

Uppdrag 7 - Speltid 26 timmar, typ.

Jag är en riktig stealth-junkie. Ända sedan jag spelade The Elder Scrolls IV: Oblivion och insåg att det var skettkul att smyga sig fram och ta kål på fiender på avstånd med en välplacerad pil har jag varit fast i stealth-träsket. Kan man smyga i ett spel så gör jag det och jag njuter av varje sekund. Ett litet citat från min blogg 3 mars 2014 när jag precis klarat av det första Dishonored:
"Så fort man kan huka sig i ett spel använder jag den förmågan och jag har snart varvat fler spel på huk än ståendes."

När jag spelade det första Dishonored tidigt våren 2014 insåg jag ganska snabbt att det var ett spel jag skulle minnas länge. Stämningen, mystiken, krafterna, designen och dess roliga gameplay föll mig helt i smaken och jag visste att det för mig var en framtida klassiker. I julas fick jag Dishonored 2 av min bror men satte igång med spelet först för ett par veckor sedan. Allt är sig likt men även ett par nya förmågor har letat sig in i sättet att spela och jag gillar det skarpt!

Som jag redan berättat så älskar jag att smyga. Nu har jag dock insett att jag kanske använder det på tok för mycket, eller så har Arkane Studios helt enkelt bara gjort ett spel med väldigt långa uppdrag.

Strax över 4 timmar snittar jag i speltid per uppdrag.

Det innefattar extremt mycket sparande (jag sparar med 3-8 minuters mellanrum, minst), mycket lootande då jag vill hitta så många hemligheter som möjligt och utforskande av varje vrå och iakttagelser av fienders vandringsmönster. En annan aspekt är att jag inte vill döda några fiender (en jävel har tydligen dött så finns det en achievement för att inte döda någon är det tyvärr kört på den biten...) så ofta får jag även där ta min tid och studera vilka fiender som rör sig vart och om de ibland finns utom räckhåll för varandras synfält.

Ett spelsätt som säkert skulle gå mången gamers på nerverna men som jag finner helt fantastiskt avslappnande. Jag spelar inte Dishonored för snabb action utan för den långsamma stämningen man uppnår genom att ta sig på de höga höjderna eller genom blodflugsinvaderade lägenheter i slumområden. Jag vill insupa så mycket som möjligt innan eftertexterna rullar.

Uppdragsdesignen är i grunden sig lik mellan alla uppdragen:
Ta dig till målet, döda eller söv och om du vill lösa problemet på ett annat vis så finns det lösningar på det också.
Dock är varje ny bana olik den andra och man får använda sina färdigheter på olika vis mot olika fiender vilket ger en fräsch känsla. Är det inte vakter så är det häxor eller hundar, bland annat. Och vill man råna de butiker som finns på svarta marknaden finns den möjligheten också. Något som jag som oftast brukar spela god först tänkte var lite fult gjort men när jag väl testade insåg vilken trevlig utmaning det var.

Nu ska jag börja på uppdrag 7 av totalt 10 som Emily Kaldwin och även om det i det stora hela verkligen är "mer av samma" likt första spelet är jag helnöjd hittills. Arkane Studios har levererat ett spel med fantastisk kvalitet, igen.

Förhoppningsvis kommer det även ett par DLC-uppdrag likt de till det första spelet där vi fick spela som lönnmördaren Daud och stifta bekantskap med häxan Delilah som nu återvänt starkare och farligare.

Ingen spelar Dishonored 2 så långsamt som jag

Har du spelat Dishonored 2 och då som smygfis eller högljudd terminator?

HQ