Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy

Svenska

Retroperspektiv: Mad Max (1979)

Skrivet av Grewen den 4 februari 2020 kl 22:44
This post is tagged as: Mad Max

I denna bloggserie, vars titel jag skamlöst stulit från det polska skäggmonstret®, återbesöker jag utvalda filmklassiker och ser hur väl de står sig idag. Jag börjar med George Millers bensinosande regidebut från 1979.

Innan Mel Gibson blev Mad Mel var han känd som Mad Max, en ordkarg hämnare som strök runt i de postapokalyptiska australiensiska ödemarkerna i jakt på rättvisa och bensin. Eller så känner vi i alla fall honom från "The Road Warrior" och "Beyond Thunderdome", men filmserien börjar annorlunda. Då lågbudgetrullen "Mad Max" tar vid är han fortfarande bara Max Rockatansky, familjefar och polis i utkanten av ett sönderfallande samhälle på gränsen till fullkomlig upplösning. I ärlighetens namn är det inte direkt någon postapokalyps som Mad Max bjuder på, utan snarare en sorts semi-apokalyps. Bitar av samhället och civilisationen finns fortfarande kvar i form av vardagsliv, rättsväsende och infrastruktur. Vi är har ännu långt kvar till uppföljarnas BDSM-mode och eldsprutande gitarrer.

Filmens handling är rätt simpel och tydligt inspirerad av westerngenren, en klassisk uppgörelse mellan sheriffen och banditerna. I Millers tappning är banditerna ett mc-gäng lett av den psykopatiske Toecutter (Hugh Keyes-Byrne). Efter att gänget så attackerat Maxs familj inleds hans jakt på hämnd. Vägen mot den slutliga uppgörelsen är både kort och rak. Mycket av det beror på budgeten, filmen kostade inte mer än 400 000 australiensiska dollar att göra. Detta ledde till en hel del kreativt filmskapande från Millers sida, bland annat offrade han sin egen skåpbil till filmens inledande biljakt. Producenten Byron Kennedy lyckade å sin sida pressa kostnaderna genom att anställa ett riktigt mc-gäng, som jobbade mot betalning i öl. Actionscenerna blir däremot lidande av budgetbegränsningarna. Biljakterna är generellt väldigt tama och består ofta av snabbspolade klipp, för att skapa en illusion av hög fart. HD-utgåvan gör här filmen inga tjänster, utan alla trick och genvägar syns i full detaljrikedom.

Sett till hur serien sedermera har utvecklats är det lite förvånade att Mad Maxs styrkor ligger hos dess karaktärer och skådespeleri. Karaktären Max är kluven inför sitt yrke och slits mellan att försöka upprätthålla illusionen av ett fungerade samhälle och att skydda sin egen familj. Gibson lyckas också ge ett djup till huvudpersonen som senare helt har försvunnit. Steve Bisley är minnesvärd som den charmige Jim Goose och Joanne Samuel fungerar bra som Max fru Jessie. Även filmens antagonister håller bitvis hög klass. Toecutter (Keyes-Byrne) är genuint obehaglig och hans nyckfulla personlighet balanseras väl av sin stoiske vapendragare Bubba Zenetti (Geoff Parry). Här ska dock påpekas att filmen på ett horribelt sätt dubbades med amerikanska röster innan den släpptes i USA. Detta ljudspår är av någon anledning fortfarande standard på många utgåvor, så se för allt i världen till att byta till de australiensiska originalrösterna för att inte helt förstöra upplevelsen.

Betyg: 6/10.

Retroperspektiv: Mad Max (1979)