DEN GUDOMLIGA KOMEDIN

Jag visste ingenting om Borat. Ingenting. År 2006 var det redan åratal sen jag hade slutat glo på teven. Men min saliga exfru som då var filmansvarig på sitt jobb tog med sig hem en komedi som jag aldrig lär glömma.

Ett erkännande. Jag har kriminellt sjuk humor, på gränsen till olaglig. Jag skrattar så jag skakar i kroppen av skämt om blondiner, judar och svarta. Jag älskar Micke Dubois och hans mest lysande skapelse, Den Elake Polisen. När Eddie Meduza i en sketch går ut i ladugården för lite qualitytime med Rosa så rullar jag på golvet, tårarna rinner. Jag är en mycket, mycket sjuk människa. Och mitt i allt detta väljer min exfru att komma hem med Borat!

Hursomhaver. Filmen åkte i dvd-spelaren utan några förväntningar alls och resten kan vi sammanfatta såhär:
Efter en halvtimme orkade inte min exfru mer. Hon tyckte det blev för mycket och gick ut i köket för att läsa tjejtidningar.
Efter ytterligare en kvart hade jag så ont i magen att jag knappt kunde andas och hade pausat filmen så många gånger för att inte missa nåt under mina skrattattacker att jag helt hade tappat tråden om vad den egentligen handlade om.
Och där nånstans är han och hans parhäst hemma hos det gamla, urgulliga judiska paret och börjar slänga pengar vid dörren för att distrahera dom medans dom flyr.
Jag orkade inte mer, jag fick inte luft. På fullt allvar, JAG LJUGER INTE, så sprang min exfru in i vardagsrummet för hon trodde jag hade fått nån sorts anfall. Jag satt halvvägs nere på golvet och krampade i magmusklerna, filmen pausad.

Borat är ren och skär briljans. Där sattes en ribba som förmodligen aldrig kommer att triumfas när det kommer till rå, billig och provokativ humor. Brüno var också ruskigt rolig men Borat lever i ett eget universum.
En helt underbar film. Världens roligaste film.