Gamereactor follow Gamereactor / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português / Français / Nederlands / 中國 / Indonesia / Polski
Gamereactor Close White
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
King Lear och teaterns konst

King Lear och teaterns konst

This post is tagged as: King Lear, Teater, Recension

Jag har så länge jag kan minnas aldrig varit ett större fan av teater, eller kanske rättare sagt varit helt likgiltig inför det. Mina föräldrar släpade aldrig med mig på teatrar och jag drog aldrig själv iväg för att se på en sådan. De enda gångerna som jag såg på teater var när skolan tvingade ut oss på någon föreställning, men jag kan inte säga att jag fick ut någonting av det.

Men på lärarutbildningen kan jag väl säga att jag fått blodad tand för teatern och dess konst, då eftersom jag har svenska som mitt andraämne fick jag förra året läsa en kurs som fokuserade på dramer och teater, varav en av sakerna vi fick göra var att se en föreställning av Swede Hollow som var aktuell vid den tidpunkten. Jag var i ärlighetens namn inte speciellt taggad, till stor del eftersom det var på en söndagskväll (vem vill egentligen göra något som är det minsta pluggrelaterad en söndagskväll?), men eftersom föreställningen handlade om några svenskar som utvandrade till Amerika i hopp om ett bättre liv så fanns det åtminstone ett historieintresse från min sida.

Både Swede Hollow-pjäsen och kursen i sin helhet öppnade upp mina ögon för teaterformen. Dels var Swede Hollow oerhört välgjord och engagerande, och dels skapade kursen en mening både med innehållet i denna specifika pjäs och men även teatern i sin helhet. Även om jag efter det inte drog iväg för att se på flera andra pjäser, så kände jag ändå att jag fick blodad tand och ett intresse för denna kulturform.

Detta får väl utgöra någon form av bakgrund till det som jag var och gjorde i måndags då jag såg en visning av pjäsen King Lear med Ian McKellen i huvudrollen. Jag åkte inte till London personligen bara för att se denna pjäs, utan det var en förinspelad föreställning som visades på Bio Rio, så det är inte riktigt samma sak som att gå och se på teater på riktigt. Men jag tyckte ändå att teaterkänslan var någorlunda intakt, trots att jag stirrade på en bioduk och inte riktiga människor som stod på scen.

King Lear anses vara en av de främsta pjäserna som Shakespeare ska ha skrivit, bland alla 927 miljoner pjäser som han tydligen författat, och handlar om hur kung Lear gradvis faller i galenskap och blir alltmer dement sedan han delar upp kungadömet bland två av sina döttrar och förkastar den tredje för att hon till skillnad från sina systrar inte fjäskar på för fulla muggar. Något som även frambringar tragiska konsekvenser i intrigen, när äregirighet, hämnd och förräderi leder till en maktkamp.

Pjäsen var både välgjord och engagerande, detta tack vare starka karaktärsskildringar och riktigt duktiga skådespelare. Jag tycker samtliga inblandade gjorde ett bra jobb ifrån sig, men det var oftast Ian McKellen som stal showen i rollen som den alltmer demente kung Lear. Att han är en skicklig skådespelare borde inte vara någon överraskning, men hans talang märks ännu tydligare på teater och jag börjar förstå varför teaterskådespelare ser ned på filmskådespelare. Det är en nämligen en helt annan sak att inta en roll på en scen framför en massa åskådare, även om det för min del var som en blandning mellan dessa eftersom det ändå var en filminspelning av en föreställning, men ändå.

Jag gillade verkligen denna adaption av King Lear, en pjäs som jag aldrig läst tidigare eller sett någon annan föreställning av, men denna var mycket bra och en stor del beror naturligtvis på kung-gubbens Ian McKellens alldeles fantastiska skådespel som visar vart skåpet ska stå.

Facebook
TwitterRedditGoogle-Plus