Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy

Svenska

Avengers: Endgame är värdig avslutning (spoilerfritt)

This post is tagged as: Avengers: Endgame, Film, Recension

Som jag skrev under gårdagen så var jag och såg Avengers: Endgame i torsdags, och utan någon som helst överdrift är det definitivt en av de största filmsläppen det här året, om inte till och med den absolut största.

Som framgår i rubriken tänkte jag hålla denna text fri från spoilers, även om det samtidigt skapar en utmaning i och med att vissa av mina tankar är direkt kopplade till delar ur handlingen. Det jag kan säga är att det här såklart är slutet på den resa som påbörjades med den första Iron Man-filmen för lite mer än tio år sedan. Och herre jösses vilket avslut det var.

Redan från början med filmens mer melankoliska stämning i efterdyningarna av Infinity War läggs det mycket fokus på karaktärerna, och jämfört med tidigare Marvel-rullar är det genomgående större fokus på karaktärsdramat. Det tar dock inte ifrån actionsekvenserna, och jag tyckte att filmen hade en bra balans (som allt borde vara) mellan svulstiga actionsekvenser och karaktärsmoment. Skådespelarinsatserna utgör utan tvekan den större behållningen till det senare, och även om samtliga medverkande gör ett starkt jobb så ger både Robert Downey Jr och Chris Evans riktigt starka insatser, speciellt då respektive karaktär har flera fina stunder.

Humorn tyckte jag fungerade överlag väl, och för en gångs skull vill jag faktiskt slå ett slag för musiken. Utöver Avengers-ledmotivet tycker jag inte att Marvel-filmerna haft speciellt minnesvärd musik, men kompositören Alan Silvestri verkar onekligen ha arbetat hårt med inte endast ledmotiven för Avengers och de individuella karaktärerna i sig, utan även när och hur som de används.

Generellt tyckte jag de karaktärer som var kvar efter att Thanos utplånade flera av hjältarna fick ganska bra med skärmtid. Undantaget är en karaktär, som sett till hur denna har byggts upp inför Endgame får patetisk lite skärmtid och lämnade mig grymt besviken. Thanos var en av de absolut bästa delarna med Infinity War, och han känns fortfarande som ett stort hot för hjältarna. Men utan att gå in på detaljer tyckte jag dessvärre att han inte höll samma måttstock i Endgame.

Även om jag nu nämnt ett par brister som jag fann med filmen, så är det främst två saker som jag reagerade på. Det första är antalet logiska luckor som filmen dras med. Dessa är av varierande grad, några tänkte eller störde jag mig inte alls på under själva filmen, andra tänkte jag på men tyckte att utförandet av scenen vägde upp för det. Men sedan fanns det luckor som jag hade betydligt svårare att köpa. Det blir dock svårt att diskutera dessa utan att spoila saker så jag lämnar det där.

Det andra som jag reagerade på var att filmen till stor del var nästan fruktansvärt förutsägbar. Även om jag tyckte att Infinity War kunde ha dragit ut på svängarna mer än vad filmen faktiskt gjorde, så var det ändå den första Marvel-filmen som jag faktiskt genuint undrat vad som skulle ske. Här måste jag säga att Endgame är lite av en besvikelse, då det inte fanns något som direkt överraskade mig utan istället upplevde jag filmen som oerhört förutsägbar.

Som film betraktat finns det mycket som jag gillade med Endgame, samtidigt som den brister på flera håll som för min del drar ned på helhetsintrycket. Inte tillräckligt för att totalt sänka filmen, men tillräckligt för att jag drar mig från att kalla detta ett mästerverk. Betraktat som en form av avslutning på lite mer än tio år med Marvels filmuniversum är det utan någon tvekan en värdig avslutning som berörde känslomässigt. Utan att ge specifika detaljer kring scener så hörde jag för första gången i en biosalong snyftanden från olika håll, och även om jag ibland tycks besitta ett hjärta av sten så lämnades jag inte oberörd när eftertexterna rullade.

Avengers: Endgame är en å ena sidan en bra film som jag samtidigt fann ett flertal brister i. Främst i form av ett flertal logiska luckor och avsaknad av överraskningar, även om det samtidigt bjöds på mycket fint karaktärsdrama och starka skådespelarinsatser. Å andra sidan är filmen överlag en värdig avslutning på den resa som påbörjades för över tio år sedan. Även om jag har mina problem med filmen och anser Infinity War vara den starkare filmen, så går det inte att förneka att Endgame känns lite som slutet på en era, och det är definitivt en värdig sådan.

Avengers: Endgame är värdig avslutning (spoilerfritt)