En osedvanligt blodig påsk med Mortal Kombat 11

Strax innan det blev dags att göra långledigt inför påsken hände det: Recensionskoden för Mortal Kombat 11 ramlade in i mejlboxen. Jag har spelat serien sedan den först släpptes, genom både de bra perioderna (de första spelen var mästerverk, Ultimate Mortal Kombat 3 är rent av ett av tidernas bästa fightingspel), de dåliga (de fattiga 3D-spelen hos Midway var verkligen mediokra) och nu när de äntligen fått resurser att göra vad de vill som Netherrealm Studios hos Warner.

Mortal Kombat-spelen lyckas med det som få andra fightingspel gör, nämligen att attrahera en bred publik bestående av både glada knapphamrare och esportare. Att bjuda hem polare och starta Mortal Kombat leder helt enkelt ofelbart till underhållning för alla inblandade, och jag tror inte Mortal Kombat 11 kommer vara något undantag där.

Efter påsken publicerar vi vår recension där jag ska berätta exakt hur bra den senaste installationen i denna klassiska serie - Mortal Kombat släpptes 1992 och är alltså bara sju är yngre än det allra första Super Mario Bros - egentligen är.

Underhållningsvåldets obestridlige poster-boy är tillbaka.