Svenska
Mentolcigaretter, flygande Jakob och synthtofs

Mentolcigaretter, flygande Jakob och synthtofs

Satt härom dagen och pratade prylar med en vän och slogs av hur jäkla snabbt teknologin har sprungit fram sen jag var två skitar hög och kunde vissla genom en springa mellan framtänderna. Jag föddes i slutet av sjuttiotalet som ni kanske vet och fick uppleva de två sista åren då de hetaste färgerna var samma som när du gör nummer två och både tapeter och möbler matchade varandra med storblommigt mönster och var av plysch. Heltäckningsmattor fanns i alla hus och ord som kvalster och ohygieniskt var tydligen inte påtänkt. Alla hade en gillestuga, och för er milleniumbäbisar som aldrig hört ordet och tror att det är som en friggebod är ni helt ute och cyklar. En gillestuga var helt enkelt ett rum i källaren där det luktade mögel och som hade ful-furu från golv till tak och där det oftast stod ett bautastort pingisbord för alla ungar ville tydligen vara som J-O Waldner.

Det var även i det rummet min storebror gömde sina FIB aktuellttidningar, som när han blev påkommen förklarade att han läste på grund av de intressanta artiklarna och bilden på månades bil som fanns med och absolut inte för de nakna kvinnorna som låg i kvart i tre-ställningar på majoriteten av sidorna. Alla mammor som gick med barnvagn storrökte mentolcigarretter och hade världens kortaste kjolar och alla pappor hade polisonger, även kallat kindskägg och pornstach över läppen, löjligt tighta skjortor som var uppknäppta till naveln för att visa upp deras praktfulla ryamatta, här vaxades det fasen inte. Till middag dukades det fram kålpudding, ananaskassler och Flygande Jakob och till desserten blev det ännu mer ananas men med Tosca täcke. Staffan Westerberg skrämde slag på en hel generation barn när barnprogrammet Vilse i pannkakan sändes och själva Storpotäten gav min storasyster mardrömmar i flera år och fick henne att vara osvensk och bara äta ris. Men sen kom den äntligen, det ljuva åttiotalet! Ett decennium av axelvaddar, synthtofsar och pudelpermanent.

Hockyfrillor, pastellfärger och neon och vem kan glömma babyblå ögonskugga och matchande mascara? Den bästa rockmusiken spelades på bergsprängare eller så kallade ghettoblasters och ljuva toner från pudelrockarna spred sig på badstränderna och i centrum. En hemlig fight mellan synthare och hårdrockare började, ett gemensamt förakt gentemot varandra hade sin början och lever vidare än idag. Det bästa som hände tekniken kom plötsligt som en gåva från ovan, jag snackar Sony Walkman freestyle. Den var vackert gul i finaste plast och den var min. Inte nog med att den spelade kassettband, den var vattentålig. Än idag vet jag inte varför, för man tog ju knappast med den ner i poolen på Skara Sommarland på sommarlovet, men bara tanken på att den var vattentålig gjorde den lite häftigare och modernare än alla andra modeller. Musiken fick man genom att sitta som en idiot framför sin radio och man fick hoppas och be att ens favoritlåt skulle råka spelas och att man skulle hinna trycka på play och slippa missa hela låten, eller ännu värre att råka få med radioprataren.

Bara känslan när det släpptes kassettband med två timmars inspelningstid, man funderade verkligen på hur man skulle lyckas fylla bandet med så många låtar. Dagens ungar vet verkligen inte hur bra de har det, Ipods och mobiler fyllda med 5899 låtar och evigt spotify som spottar ut musik värre än en värmlänning spottar tuggtobak. De vet inte heltidsarbetet att fixa sin musik! Man döpte sina band till de löjligaste blandningarna så som "Böldens grymma blandning" och man spenderade timmar med att fylla i låtlistan på fodralet och kämpade som en galning med att få plats att skriva både låttext och artist på en yta stor som ett frimärke. Vi lärde oss fixa trasslade kassetter med en blyertspenna och lite tejp och våra hörlurar ekade av Cindy Lauper och Madonna och vi tuggade alltid två Hubbabubba åt gången. Lördagsgodis bestod av en tablettask och inte två kilo lösgodis, och ville vi ha lösgodis fick vi gå till en kiosk med en liten glaslucka och peka ut vilket godis vi ville ha och hur många. Barnfetma var ett ord utan mening.

Tv:n hade ingen fjärrkontroll så vi fick resa oss för att byta kanal och barnprogrammet varade i trettio minuter varje dag sen var det Sportnytt och Aktuellt resten av kvällen. Testbild var det vanligaste programmet i rutan och boktipset var en big deal för alla ungar. Ninaninananana... Tv-spel hade oftast ingen sparfunktion så skrek mamma att det var middag fick vi använda samma fras som dagens ungar, " Jag måste spela färdigt, kan inte pausa!" , skillnaden var bara att då var det sanning. Filmer som Indiana Jones, Tillbaka till framtiden och Snuten i Hollywood gick på bio och den snyggaste skådisen var tydligen Rödtotten Molly Ringwald som rodde hem varje huvudroll i alla kärleksfilmer och Goldie Hawn gjorde en ny film i veckan och alla började på "Tjejen som". På barnkalasen lämnade inte Knuts mamma en färdiglaminerad vältummad lista över vilka födoallergier det lilla livet hade, att socker och gluten var strängt förbjudet och att Knut även får diarrè och pruttanfall av för mycket laktos i kosten. Tror knappt matallergi fanns på åttiotalet, och hade Knut laktosallergi tyckte mamman nog så att det inte var så farligt, hon hade ju packat ett par extra byxor till pojken i fall olyckan skulle vara framme.

En del av mig saknar det färgglada åttiotalet, folk verkade vara så mycket gladare trots att de hade så mycket mindre. Vi barn lekte ute tills mörkret kom eller mamma med en cigg i mungipan skrek att det var dags att komma in. Vi gick i mysbyxor och hade hockyfrilla och sket fullständigt hur vi såg ut som småungar och selfie var ett främmande ord tack och lov. Jag tror livet var lättare för ett barn på den tiden, ingen press på att vara bäst eller perfekt. När saknaden kommer över mig slänger jag på lite musik från den eran i min spellista eller sätter på någon gammal rulle med Eddie Murphy, eller komedin Porky's. Sen minns jag plötsligt spelgrafiken på det glada åttiotalet och då ler jag för mig själv och flinar nöjt att tack och lov har vi tagit oss framåt.

Tack och lov slipper vi dåliga filmer med sjukt dåliga effekter, tack och lov slipper vi dålig grafik och hopplös styrning i våra spel. Tack och lov har vi check points och sparpunkter. Tack och lov har vi fiber! Tack och lov har vi Google och slipper åka till biblioteket varje gång vi undrar något! Tack och lov för att barn äntligen styr hushållen och inte föräldrarna! Och tack och lov har vi Instagram så vi kan visa folk vad vi ska äta idag! Tack och lov har vi Facebook så vi kan smyga på våra ex och hoppas de blivit feta och tunnhåriga! Men mest av allt, tack och lov för sms så vi slipper prata med folk över telefonen! Vi är ju trots allt inga barbarer!
Var det verkligen bättre förr, och i så fall vad? Vad saknar du? Eller är allt så jäkla mycket bättre nu?

Du tittar på

Preview 10s
Next 10s
Annonsera
Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy