Svenska
Barnpassning De lux eller kastrulltrummor?

Barnpassning De lux eller kastrulltrummor?

Idag finns verkligen världens bästa barnpassare, en clown i digitalt format som ser till att hålla ungarna roade timme efter timme. Mamma och pappa kan få lite egentid lättare idag än hur det såg ut när vi själva växte upp. Sätt igång Disney + så ser du inte lille Olle på flera timmar. Sätt igång en spelkonsol så ser du honom inte på flera dagar annat än när vålnaden kommer ut från sitt svettluktande unkna rum för att röja runt i kylskåpet och roffa åt sig en macka eller två. När jag var liten trodde jag att jag skulle blir trummis efter alla timmar jag spenderade med mamma i köket sittande med två träslevar bankande på grytor och gjorde bättre soloriffs än Animal i Mupparna och självaste John Bonham.

Min mamma var en mästare på att laga mat stående på en fot, fot nummer två var nämligen fullt upptagen att gunga ligisten som satt i babysittern, tror hon hade gillat om det hade funnits en surfplatta med färggranna blinkande spel att trolla bort ungens darrande läpp som dök upp varje gång foten försvann och gungandet avstannade. Idag har ungarna till och med DVD-spelare i bilen, och finns inte det finns en uppsjö av annat godis för att hålla syskonskaran i baksätet tysta och sams. Egna fina mobiltelefoner, surfplattor eller en bärbar konsol så som en PSP eller en Nintendo 3DS är magiska reskamrater. Tänk om vi tre syskon med en åldersskillnad på åtta och tio år emellan oss hade haft det varje sommar när mina föräldrar lastade in oss i baksätet på vår ärtgröna Volvo 240 där vi trängdes mellan bamsetidningar, en badboll jag självklart skulle ha uppblåst inne i bilen och ritblock med en låda med 140 olikfärgade kritor i.

Vi hade fyrtiofem härliga mil på oss att bråka och kivas i en sardinburk utan varken AC eller filmer, och syskonkärlek gjorde inte resan lättare. För er som inte har syskon och vet vad syskonkärlek är kan det lättast förklaras som så att den du älskar ena sekunden kan trycka på hissknappen snabbare än dig och du får då ett hysteriskt anfall för det var just det du ville göra mest av allt i hela världen så då hatar du han/henne i en timme eller två och sen börjar kärleken om för att sedan försvinna en stund senare då han/hon tog den sista kolan i godisskålen. Vad kan jag säga, syskonkärlek är en vacker sak. Syskonkärlek är när storasystern och hennes bästis sminkar sig och du undrar om de vill sminka dig fint också och när du tittar dig i spegeln har du fått fina buskiga farfarsögonbryn och en Adolfmustasch som inte matchar dina chockrosa glansiga läppar.

Syskonkärlek är när du serverat din storasyster goda smaker i smakleken när hon satt med ögonbindel, så som marmelad och chokladpudding och hon återbetalar det med Tabasco och bruna bönor. När bilen med löjliga familjen knappt kommit till Borås, alltså fyra ynka mil , kom alltid det första "När är vi framme"? Efter 683 gången började det alltid rycka roligt under pappas vänstra öga. Bara jobbet att strategiskt placera vem som skulle sitta var i bilen var ett heltidsarbete och även lite av ett vågspel. Ena veckan var det syster och jag som tolererade varandra ungefär som en katt tolererar sina loppor och veckan efter var det brorsan och jag som höll sig från att slå varandra blodiga. Det hände till och med ofta att vi fick stanna bilen och möblera om bland ligisterna där i baksätet för att första placeringen gick åt helvete, oddsen hade varit för bra för att vara sann och mamma hade tydligen satsat sina pengar på fel häst i det loppet.

Den vanligaste synen i bilen var i iallafall jag i mitten på nån gul sittkudde, syrran på min ena sida och brorsan på andra. Min bror, syntaren hade alltid hörlurar på sig, oisolerade sådana så allt vi andra hörde var basen och hans "jazzhänder" som spelade luftsynt i takt med musiken. Syrran hade aldrig lurar, hon hade alltid sina förinspelade kassettbandsblandningar med sig som hon tvingade resten av familjen att lyssna på så låtar med Carola och bröderna Herreys ekade i högtalarna. Inte nog med att jag tvingades lyssna på Carola, jag behövde lyssna på min systers ylande och textfel i örat. Baksätet var alltid som en krutburk, redo att brista, minsta lilla kunde antända den.

När det väl började brisera började knuffandet. Senare kom någons luftsyntande nävar i ansiktet på en, en annan började lipa för att någon sjung henne i örat så det blev sångförbud som straff i bilen. Då börjades det mimas i stället med höga smackande läppljud, tillräckligt höga för att höras av lillasystern men tillräckligt tysta för att föräldrarna i förarsätet inget skulle höra. Och där började det, knytnävar stora som små började veva åt alla håll och kanter och beskyllningar började slängas, den ena högre än den andra i förhoppning att mamma och pappa skulle höra din version först och ta ditt parti. En gång lyckades vi driva pappa till mer än den där pulserande ryckningen i ögat.

En gång tvärbromsade han den gröna Volvon mitt på motorvägen med ett illvrål och pekade på dörren mot diket med ordet "UT!" Tre chockade skitungar, rödmosiga och hesa efter en halv timmes utbrott i baksätet hasade sig över sätet och steg ur bilen och innan dörren stängdes såg vi bara avgasröken från bilen innan den gasade iväg i hög fart. Kvar stod vi med darrande läppar och med stor förvirring. Efter femtio meter stannar bilen och en hand dyker upp utanför rutan som vinkar fram oss. Aldrig har en semesterresa fortsatt i sådan tystnad som då. Men man kan nypas i tystnad också och hästabettet blev välanvänt de sista milen. Och man kan vinna över sina syskon bara genom att mima ordet " Pappa".

Tänk alla stackars föräldrar som går miste om dessa ljuvliga resor nu! Men jag misstänker att mamma och pappa hade offrat sin högra fot och en njure om det hade fått en surfplatta på den tiden, eller jag menar tre, en hade startat ett tredje världs krig. Så jag tycker vi reser oss och skålar för alla bärbara barnvakter, alla Nintendo och Sony. Alla streamingtjänster och minispel. Tack vare er slapp tvåtusen tvåhundranittiotre mammor och pappor idag få hjärnsläpp och deras ungar slipper äta avgaserna och se på när familjens rostiga bils baklampor försvinner i fjärran. Allt var inte bättre förr, så skål för teknikens under! Men det är inte utan ett uns saknad som jag tänker tillbaka på sommarresorna till Kalmar med hästabett och tjuvnyp.

Är du uppväxt med en digital barnvakt eller njuter du av att få en break då och då medans bubben sitter som förtrollad framför rutan? Eller är du som jag uppväxt med kastrulltrumset?

Du tittar på

Preview 10s
Next 10s
Annonsera
Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy