Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy

Svenska

Allt kan inte konverteras till allt hela tiden

Skrivet av Mikael den 23 april 2019 kl 16:59
This post is tagged as: Retrospel

I spelvärlden har vi en teknikutveckling som heter duga. Spelen du spelar idag fungerar inte på en konsol som är, låt säga, tio år gammal, och den konsolens spel kan du inte räkna med fungerar idag. Delvis beror det på att det har varit flera rivaliserande konsoltillverkare men också på att tekniken utvecklas så snabbt så att tio år gamla konsolerna är rent primitiva i jämförelse med det senaste.

Men många spel är ju fortfarande värda att spela långt senare, om inte annat av historiska skäl. Det kanske teoretiskt sett finns bättre plattformsspel än Super Mario Bros idag, men en någorlunda insatt gamer bör ha spelat det, precis som att även en modern musikfantast bör ha lyssnat på både Beatles och Mozart och att en filmkritiker ändå bör känna till Citizen Kane och Casablanca.

Det här skapar ett behov av nyutgivningar, och de är många. Egentligen har konceptet funnits hela tiden. Under 80-talet konverterades arkadklassikerna löpande till varenda tänkbart format, och spel som Bubble Bobble, Space Invaders och Pong fick nytolkningar under 90-talet. Men det är först från och med PS2-eran som retrosamlingarna tagit fart på allvar, och på senare år även minikonsolerna. Nu finns tusentals klassiker tillgängliga på flertalet aktuella format.

Den frågan jag ställer mig är dock: var tar det slut någonstans? Ska alla spel behöva konverteras till varje nytt format för att alla ska vara nöjda? Jag läste just att någon beklagade sig över att Metal Gear Solid 1-3 inte fanns på Playstation 4. Nej, och det är väl synd, men i gengäld finns de på andra format inklusive bakåtkompatibelt på Xbox One. Men är det en utgivares plikt att se till att spelen flyttas med hela tiden?

I viss mån kommer bakåtkompatibilitet att lösa det här problemet. Xbox One är redan i princip kompatibel med alla intressanta spel som någonsin har släppts på Microsofts format. Sony klantade sig med Playstation 4 men verkar vilja åtgärda det nästa gång. Nintendo har delvis släppt idén de en gång hade med sina bärbara format så där får vi se. Men i övrigt anser jag att utgivare inte har någon som helst skyldighet att släppa sina spel igen.

Visst vore det trevligt att ha alla tiders klassiker tillgängliga på en maskin. Men jag har insett att det är ett Sisyfos-arbete utan dess like. Köp alla spel som konverteras till Playstation 3 - och sju år senare måste du lik förbaskat köpa alla spelen igen till Playstation 4. Plus alla uppkonverterade Playstation 3-spel. Ni ser väl hur snabbt detta blir ohållbart?

Och inte bara för vår plånbok. Konverteringar tar tid att utveckla, även om de tar mindre tid än ett nytt spel. De ska testas och certifieras utifrån nya regler, de ska publiceras, de ska göras reklam för, det ska tillhandahållas kundsupport. Och inte nog med det, de tar i anspråk tid och pengar som man kanske annars vill att spelaren ska lägga på det nya coola spelet. Varför ska man annars utveckla nya spel överhuvudtaget?

Jag tycker alltså att det borde gnällas mindre efter konverteringar, särskilt om det redan finns konverteringar till aktuella format. Och faktum är att en stor majoritet av tidernas bästa spel finns att spela i diverse nyutgåvor, idag, ofta för struntsummor. Det är bara en handfull som försvunnit ... men det är ämnet för en annan blogg.